Ibland krävs det att man blir sjuk för att uppskatta hälsan. Att skaffa småbarn för att uppskatta en hel natts sömn. Att vara vrålhungrig för att uppskatta mat. Att aktivera sig för att uppskatta vila. Att man åker bort för att uppskatta sitt hem.

Men hur ska man göra för att fullt ut uppskatta sig själv? Det går ju liksom inte att åka ifrån sig själv eller låta bli att vara jag ett tag. Vara någon annan fram till lunch för att riktigt njuta av sin egen person hela eftermiddagen. Funkar inte riktigt.

Jag vet inte, men funderar på att det faktiskt finns tillfällen då man glömmer bort sig själv ett tag:

  • När man helt uppgår i en annan människas situation i ett samtal
  • När tiden försvinner för att man är uppslukad av en uppgift
  • När man mediterar och börjar märka att det finns små pauser mellan tankarnas tjatter
  • När man nästan-sover i solsken

Ju fler såna tillfällen, desto mer kanske man uppskattar sig själv? Men vad är det isåfall som händer när man glömmer sig själv ett tag, vad är det som är frånvarande? Jag är ju fortfarande där och i högsta grad närvarande. Faktiskt mer närvarande än vanligt. Jag misstänker att det skulle kunna vara egot som lägger ned ett tag.

Och att det är bra.


Dan var irriterad på att Cheryl “hela tiden” gav honom råd om hur han skulle göra i olika situationer.

”Men jag försöker bara hjälpa” sa Cheryl. ”Han gör hela tiden saker eller tar beslut utan all den information som han behöver, och jag försöker bara hjälpa honom.”

”Så egentligen försöker du bara vara kärleksfull mot honom?”

”Ja.”

”Nästan som en kram.”

”Ja precis.”

”Om du varje gång du kramade om Dan samtidigt petade honom i ögat, tror du resultatet skulle vara att han kände sig älskad?”

Cheryl gjorde en chockad min när hon insåg vad hon hade gjort. Sen skrattade hon. ”OK, jag fattar din poäng.”

Varje gång vi ”försöker hjälpa” eller älska någon, är det bra att fundera på om sättet vi gör det på är något som den andra personen gillar. Det finns säkert tillfällen när människor behöver bli petade i ögat, som när någon klok person säger en svår sanning som personen behöver men inte vill höra. Men det är i så fall ett undantagsfall.

Som regel känner sig människor inte kramade när vi petar dom i ögat.

Det här exemplet kommer från Michael Neill som skriver bra böcker och bloggar på: www.supercoach.com


Sagan om när Emma Tvärtemot möter Lao Tzu:

”Emma Tvärtemot har blivit vuxen och sitter och samtalar med kinesiske filosofen Lao Tzu under ett fikonträd:

Lao Tzu: När du inte förstår vad någon säger ska du inte gripa efter varje ord. Sluta anstränga dig. Tystna inuti och lyssna med ditt innersta jag. När du blir förbryllad över det du ser eller hör ska du inte sträva efter att förstå. Ställ dig lite på avstånd ett ögonblick och bli då lugn. När man är lugn verkar komplicerade händelser enkla.

Emma Tvärtemot: (blänger oförstående) Sluta anstränga mig? Men jag fattar inte hur du menar! Om man inte anstränger sig förstår man ju ingenting! Vad är det med dig?? (Rusar runt och sliter sitt toviga hår)

Lao Tzu: För att få veta vad som sker ska du driva på mindre, öppna dig och vara medveten.

Emma Tvärtemot: (sätter sig ner igen och tar ett djupt andetag) Men nu måste vi lösa det här problemet med att inte få anstränga sig. Jag tycker det blir mycket bättre om jag fortsätter som jag alltid gjort och du lyssnar på mig istället. (slår händerna i knät med ett slutgiltigt smack)

Lao Tzu: (Tålmodigt leende) Se utan att stirra. Lyssna lugnt istället för att lyssna intensivt. Använd intuition och eftertanke istället för att fundera ut svar på allting.

Emma Tvärtemot: (spänner ögonen i den oberörde filosofen) Jag tror att ditt problem här är att du levde för hundratals år sen och är för långt från verkligheten som jag lever i.  Jag vet bäst så jag ska hjälpa dig förstå hur man samtalar på 2000-talet.

Lao Tzu: Ju mer du kan sluta försöka och ju öppnare och mottagligare du blir, desto lättare blir det att veta vad som sker. Dessutom: stanna i nuet. Nuet är mer tillgängligt än både minnet från det förflutna och fantasier om framtiden. Så ge akt på det som sker nu.

Gunilla Woldes röst kommenterar i marginalen: ”Samtalar gör man bäst när man lyssnar lugnt och är närvarande. Emma Tvärtemot vill hellre ha rätt och bestämma. Att få ha rätt är också roligt, tycker Emma.”

Samtalet tar tyvärr slut med att Emma stormar iväg från det lilla mötet och lämnar Lao ensam kvar under sitt fikonträd.

Snipp snapp slut, så var sagan slut.”

Nu vill jag först be om ursäkt till fru Wolde att jag använder mig av Emma på det här respektlösa viset. Hon förtjänar verkligen inte alls att få bli nidbilden av hur vi människor ofta beter oss i konversationer med varandra.

Men hon hjälper förhoppningsvis till att visa att motsatsen till Lao Tzu’s råd inte leder till särskilt meningsfulla samtal eller möten med andra. Att lära sig vara lugnt närvarande är en konst, vare sig man är coach eller vän, kollega, förälder, partner. Du kan prova om det stämmer genom att vara lite mer Lao än Emma Tvärtemot i nästa samtal.

Här kommer texten utan Emma Tvärtemots invändningar:

När du inte förstår vad någon säger ska du inte gripa efter varje ord. Sluta anstränga dig. Tystna inuti och lyssna med ditt innersta jag. När du blir förbryllad över det du ser eller hör ska du inte sträva efter att förstå. Ställ dig lite på avstånd ett ögonblick och bli då lugn. När man är lugn verkar komplicerade händelser enkla.

För att få veta vad som sker ska du driva på mindre, öpnna dig och vara medveten. Se utan att stirra. Lyssna lugnt istället för att lyssna intensivt. Använd intuition och eftertanke istället för att fundera ut svar på allting.

Ju mer du kan sluta försöka och ju öppnare och mottagligare du blir, desto lättare blir det att veta vad som sker. Dessutom: stanna i nuet. Nuet är mer tillgängligt än både minnet från det förflutna och fantasier om framtiden. Så ge akt på det som sker nu.


En man promenerade längs en strand efter en storm och mötte en gammal kvinna som slängde tillbaka strandade sjöstjärnor i havet.

När han frågade vad hon höll på med, svarade kvinnan att hon alltid hade velat göra skillnad i världen och hade bestämt sig för att idag var en bra dag att sätta igång. Mannen såg från henne till de hundratals sjöstjärnorna som låg döende längs strandlinjen och sa:

”För varje sjöstjärna du slänger tillbaka i havet sköljs tjugo nya upp på stranden. Hur kan du tro att du gör någon skillnad?”

Kvinnan tänkte efter ett ögonblick, sedan plockade hon upp ännu en sjöstjärna och slängde tillbaka den i vattnet. Hon log.

”Jag gjorde skillnad för den där.”


Vi har oftast garden uppe när vi möter nya människor, eller hur? Vi är ju så sårbara! För vi vill höra ihop, det är en av människans största behov och drivkrafter. Att få ”duga” i andras ögon.

Alla har vi blivit sårade förut, kanske illa bemötta eller inte fått vara med i något sammanhang, det är naturligt att vi skyddar oss. Så vi är försiktiga, mäter varandra, håller ett ”lagom avstånd”, spelar våra roller och avvaktar varandras reaktioner.

Men när vi vänder taggarna utåt så förhindrar vi samtidigt att verklig kontakt och samhörighet kan uppstå.

För att känna glädje och få ”höra ihop” behöver vi göra just det som är så skrämmande – våga visa den mjuka magen lite mer. Vara ärliga, osäkra, visa vår ofullkomlighet.Och för att våga det gäller det att vara mjukare och snällare mot oss själva – att förstå på djupet att vi räcker till.

Forskaren och historieberättaren Brené Brown har gett ett superbra Tedtalk om just det här. Här är några ord som verkligen fastnade i mitt hjärta:

“Our job with our kids and with ourselves is to look and say, ‘You know what… you’re imperfect and your wired for struggle, but you’re worthy of love and belonging’. Our job is to love with our whole hearts without a guarantee. Our job is to believe that we are enough. When we work from a place that says ‘I am enough’, we stop screaming and we start listening. We’re kinder and gentler to each other and we’re kinder and gentler to ourselves.”

Se  klippet här:

[ted id=1042]


Instängd, frustrerad, uttråkad, stressad, vingklippt?

Vem är husse/matte som stängt och låst grinden med dubbla lås?

Tvivlet. Plikten. Trygghetstörsten. Rädslan. Oron.

Tänk en dag att du upptäcker att grinden står på glänt. De glömde låsa! Först nosar du försiktigt på grindstolpen, sticker ut huvudet och sneglar lite ut längs vägen och åkrarna, tvekar.

Så plötsligt får du vädring på något spännande, lyfter nosen och tar steget ut. Börjar småtrava, förlänger dina steg, sträcker snart ut i full karriär.

Friheten susar i dina öron, tungan fladdrar i mungipan och allt är möjligt. Under tassarna svävar marken förbi, över dig sträcker sig en oändlig himmel. Äntligen på väg, äntligen fri att följa dina drömmar (och ditt doftsinne)!

Lev livet som om någon glömde låsa grinden, våga lita på att det kommer att gå bra.

(inspirerat av en bild på Facebook, fotot taget av Karin Strandberg, redigerat av mig.)


Jag vill nå fötterna, jag vill nå fötterna, nu!!

Klockan är sex på morgonen. Tystnaden bryts av otåliga skrik från spjälsängen. Ettåringen är vaken. Stööön. VARFÖR vaknade hon så tidigt? JOBBIGT! MOTSTÅND! VILL SOVA! Kravlade mig upp ur sängen i kolmörkret och lyfte upp den sömnvarma lilla skrikhalsen från spjälsängen. Snusade in lukten i hennes fjädermjuka hår och tänkte att det är rätt mysigt att få en stund själv med henne. Vidare till badrummet och fick en glimt av mig själv i spegeln. Men herregud, hur har jag lyckats få håret att se ut sådär inatt? FULT! SPRETIGT! JOBBIGT ATT FIXA!

Har du tänkt på hur lätt vi har för att ständigt värdera och bedöma allt som händer? Det pågår hela tiden, automatiskt kategoriserar vi det vi upplever som antingen bra eller dåligt.

Det jag gradvis har börjat inse, mycket tack vare yogan, är hur mycket skönare livet blir om man släpper den där besattheten att sätta betyg på allt man upplever. I yogan tränar man sig att lägga märke till hur kroppen känns, utan att tänka att det är bra eller dåligt. Det är annars väldigt lätt hänt att man klankar ner på sin stela hamstrings till exempel. Man önskar och strävar sååå efter att nå de där tårna. Med en bra lärare blir man då påmind om att ta det lugnt, öva på att vara nöjd där man är. Det är en lättnad för prestationsprinsessor kan jag lova.

Det går att träna sig på det här även utanför yogamattan. Att vara i upplevelsen utan att analysera den samtidigt. Det är speciellt hälsosamt när det gäller saker vi inte kan förändra. Som jag själv i morse. Ettåringen vaknar, det är ett faktum. Varför lägga tid på att kämpa emot och grotta in mig i hur jobbigt det är, det hjälper inte särskilt mycket, tvärtom. Det hade känts bättre om jag haft närvaro nog att bara konstatera att, ja nu är hon vaken. Ja nu måste jag gå upp. Så är det. Acceptera faktum istället för att sätta igång en litania av klagan som inte leder till något annat resultat än att jag måste gå upp och nu dessutom är sur.

Ja det hade varit klokare, men det är inte alltid så lätt, eller hur. Vi har tränat oss många år på att värdera och därför blivit riktiga proffs. Men om vi lägger ner tid på att träna oss i att bara vara i upplevelserna kommer vi bli bra på det också.


Här står jag och kärleken och skapar framtidsvisioner. Foto: Karin Linde

Idag bjuder jag på fem riktiga power-frågor som jag själv använder mig av varje årsskifte för att reflektera och visionera över livet och företaget. Kopiera gärna in dem i Word eller varför inte ett mail till dig själv och skriv ner dina svar, gärna med en kopia till mig. Det vore toppenkul att läsa dina tankar!

Vad var det bästa, roligaste, häftigaste som hände under 2011?
Vad gick riktigt bra? Glöm det som inte gick som du tänkt dig eller det som bara inte blev av. Fokusera på framgångarna och skriv ner minst fem saker som du åstadkommit och som du är stolt över, glad för eller helt enkelt riktigt nöjd med.

Varför blev det så bra?
Vad gjorde det så bra? Vad gjorde du (eller lät bli att göra) som hjälpte till att göra det så bra?

Hur kan du göra mer av det som ledde till så bra saker?
Nyckeln är att förstärka det som fungerar, att göra mer av det som leder till framgång och glädje och medvetet sluta göra det som kostar dig framgång och glädje.

Vad skulle göra 2012 till ditt bästa år hittills?
Vilka konkreta, specifika resultat skulle du behöva ha nästa år för att det verkligen ska bli ditt bästa år hittills? Tänk i termerna framgång, glädje, relationer, välmående, inkomster osv.

Vad skulle hjälpa dig nå dina resultat snabbare och enklare?
Om du kan göra det enklare för dig själv, hur skulle du kunna göra? Är det dags att anlita hjälp? Anställa? Skaffa en mentor eller coach? Nätverka mer? Andra personliga knep du har för att stärka dig själv.


Cellerna håller på, vad du än lovade på nyårsnatten.

Mycket prat om att skapa sig en ny kropp med bra mat och motion just nu. Grejen är att du får en ny kropp vad du än gör. Hela tiden. Inte bara första veckan i januari. Det är nämligen så här:

Kroppen byter ut de flesta av sina celler på kortare tid än ett år. Kroppen skapar till exempel:

  • en ny magsäck var femte dag,
  • en ny hud en gång i månaden,
  • en ny lever var sjätte vecka och
  • ett nytt skelett var tredje månad.

Den kropp du har i dag är inte den du hade för tre månader sedan.

Och vad är kroppen egentligen? Vi tycker ju att den är en mycket tydlig, fast formation av kött och blod och ben, men precis som annan materia består den mest av tomrum och allt vibrerar hela tiden. Det är nog därför kroppen påverkas så mycket av våra tankar och känslor. Tror jag iallafall.

Vi kan också tänka på vår kropp som ett skal som hyser billioner celler. Vi är ansvariga för att ta hand om alla de där små cellerna och om vi gör det så tar de hand om oss också.

Så om du vill att kroppen till exempel ska göra de nya fettcellerna lite mindre och de nya skelettcellerna lite starkare så är det bara att sätta igång och ge dem lite loooove.


Några av mina favoritmänniskor på väg mot havet under min 40-årshelg. Minnesbild från 2011 som värmer i mellandagarna

Mellandagarna är en mysig vecka. Lite mittemellan det som varit och det som ska komma. Kanske lite extra mycket här och nu? Ett bra tillfälle att stämma av med sig själv vad som har hänt i livet under året som gått.

Kanske har du inte uppfyllt dina nyårslöften, kanske är midjemåttet detsamma och träningskortet mest ett dåligt samvete, men låt det isåfall vara så utan att klanka ner på dig själv. Istället kan du fundera på vad du lärt dig, och sedan låta det du kommer fram till sjunka in ordentligt innan du kikar in i framtiden för att skapa nya intentioner.

Om du har mål som du inte riktigt nått kanske du kan göra något på ett annorlunda sätt 2012 för att ge dig själv en ärlig chans att klara av dem?

Mellandagarna, reflektionsdagarna, möjlighetsdagarna. Ta vara på dem.

Låt den här veckan bli din tid för att fira, reflektera och uppskatta det du varit med och skapat och de utmaningar du jobbat dig igenom under 2011. Vad det än var så var det bra gjort. Uppmärksamma det för dig själv.

Jag började året med att återgå till jobb efter mammaledighet. Full av energi och idéer men också en del bryderier och oro över hur jag skulle klara utmaningen att kicka igång affärerna igen och balansera jobb- och familjetiden. Med hjälp av ihärdighet, prioriteringar, en hjälpande mentor och en hel del soulsearching är nu företaget i blomstring igen med roliga, kreativa, lönsamma uppdrag på gång och jag har kunnat vara ledig en dag i veckan och ta ordentliga semestrar med familjen.

Privat har det varit ett år fyllt av spännande milstolpar med medföljande trevligheter och skapande av fina minnen – namngivningsfest, 40-årsfest för både mig och maken, 20 årsdagen av vårt förhållande, minsta tjejens ettårsdag och äldsta dotterns skolstart och australienbesökare hela sommaren.

Ett händelserikt år att sammanfatta och mycket spännande att se fram emot. Det har också varit en del utmaningar som känts obekväma och tvingat mig att växa så jag är tacksam även för dem. Den nionde januari har jag vikt en hel dag åt att fira, reflektera och planera – då ska jag hålla i Ditt bästa år- dagen på Varbergs Kurort. Men jag smygstartar redan nu med skrivandet av det här inlägget. Det gör mig glad att tänka tillbaka på vad som har hänt. Oftast ser jag bara framåt, hela tiden på väg till nästa grej. Att reflektera gör mig lugn.

Jag tycker att dagarna innan det nya året är en bra tid att ge näring åt sig själv så att man kan starta 2012 med energi och glädje. Själv ska jag ta mig tid att läsa, yoga, skriva och mysa med familjen.

Med önskan att du får några fina mellandagar!