advice_from_a_tree

jag är vacker

Vi håller alla på med ett inre självprat som vi är mer eller mindre medvetna om. Den här tavlan får mig att skratta eftersom varje mening är nästan exakt motsatt vad de allra flesta (kvinnors?) självprat handlar om (baserat på egen erfarenhet och alla jag mött i coachning de senaste 10 åren).

Jag ska skriva ut den här och sätta upp på spegeln för att bli glad och för att träna min och mina barns hjärnor att tänka nya uppmuntrande tankar om oss själva.

Det du uppmärksammar växer, kom ihåg det 🙂

www.ulrikasandstrom.com

 

 

ulrikavallmo öppna armar2

Ett lyckligt liv är gjort av lyckliga dagar.

Och hur ”gör” man lyckliga dagar? För mig är bland det viktigaste att se till att dagen startar skönt. De flesta (jag också, men sällan nuförtiden) avverkar morgonen i en hektisk takt och försöker göra så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Skyffla i sig frukost, packa iväg barnen till skolan, putsa till sitt yttre och sen ut genom dörren i sista sekund för att komma i tid till jobbet.

Men tänk om morgonen istället får vara avstampet på en dag då du känner dig lugn, glad och ‘in control’.

Det här är mitt recept på en morgon som förbereder marken för en lycklig dag:

  1. Gå och lägga mig i tid så att jag vaknar utvilad.
  2. Ställa klockan så jag har 15-30 minuter egen tid innan barnen ska upp.
  3. När väckarklockan ringer på telefonen, stänga av den UTAN att titta på mail och Facebook.
  4. Gnugga igång cirkulationen med en egenmassage, öppna dörren och dra in morgonluften i lungorna.
  5. I bästa fall – tid för en stund på yogamattan eller meditation. Sätta en intention för dagen. Sen dusch.
  6. Väcka barnen lååångsamt med småprat, fotmassage och gos.
  7. Sätta på lite go musik och dansa loss med barnen (ibland lugn musik som bakgrund)
  8. Dricka mitt citronvatten (pressar en halv ekologisk citron i en kopp ljummet vatten).
  9. Servera barnen frukost och sitta ner med dem med min gröna smoothie.
  10. Hålla koll på tiden och se till att vi tar oss ut genom dörren utan att behöva stressa. (Lyckas i alla fall ibland)

Den här goa morgonritualen tar ca 1,5 timmar. Det händer att jag kortar ner den för att få sova när det behövs.

Jag älskar mina mornar och blir glad bara av att skriva om det. Jag har som sagt inte alltid haft de här sköna vanorna och skriver absolut inte för att ge någon dåligt samvete. Jag hoppas att du istället blir inspirerad.

Du kan också unna dig själv att starta dagen vaken, lugn och närvarande, kom ihåg att alla vanor kan ändras.

www.ulrikasandstrom.com

zombies

Jag ser aldrig på skräckfilmer men föreställer mig zombies hasandes med händerna utsträckta och den ruttnande tungan dinglande från det som är kvar av mungipan.

Halvsovande rör de sig framåt och ser aldrig åt sidorna och de har bara en sak i huvudet (förutom likmask) – människokött. Hela tiden på väg till nästa offer.

Precis som din hjärna.

Fast i stället för människokött (hoppas jag) är din hjärna på jakt efter nästa grej i framtiden, både i stort och smått.

Några personliga exempel: När jag äter frukost tänker jag på jobbet. När jag tittar på en vacker fullmåne tänker jag på att gå och sova. När jag lägger barnen tänker jag på Downton Abbey. (Herregud, hur ska det gå för den där elake, men sorgsne, betjänten Barrows?)

Och i det större perspektivet är hjärnan inställd på det där som liksom ska lösa saker och ting. Göra allt lite bättre, få dig att bli gladare, snyggare, nöjdare. Med utsträckta händer jagar du vidare mot framtiden med skygglapparna på och rädslans sporrar i sidorna.

Det här är en minst sagt störig felkonstruktion hos oss människor.

För på det här viset missar vi det mesta av det som pågår just precis nu. Vi är nästan som halvdöda zombies, fångar i våra egna hjärnor. Och det är dumt, för bästa sättet att hantera framtiden verkar vara att sluka det som pågår just nu med hull och hår. Hela tiden, om och om igen. Nu. Och nu. Och nu.

Vad händer just nu? Mitt nu (som är ditt då) innehåller till exempel: Mina fingrar skriver, magen kurrar, jag andas, gräset växer, himlen är blå, rummet är lagom varmt, en kråka kraxar utanför, det doftar svagt av te. Och så vidare. Ju mer man observerar desto mer upptäcker man. Vad finns i ditt nu?

Det låter som en fråga som är enkel att besvara men det är nu inte så lätt för oss människor det här med att stanna till, vi är så otroligt vältränade i att plöja oss igenom nuet för att komma till nästa grej, vara sig det är lunchrasten, att barnen ska bli blöjfria, den hägrande semestern, examen eller pensionen.

Men det går att träna om. Eventuellt kan man aldrig göra en zombie levande, men våra hjärnor kan formas om som trolldegen på dagis.

Det är ”bara” att pausa, vakna upp och lägga märke till allt som pågår i verkligheten, just nu.

Som att dutta ett glittrigt trollspö på zombiens huvud och förvandla den till en alldeles levande lycklig och närvarande person.


Den här är jag – en tjej med många spännande äventyr framför sig.

Får man flytta hemifrån när man är 16 år?

Får man ge sig ut och resa jorden runt som 20-åring ensam med en person man inte känner? Och får man säga upp sig från sitt fasta jobb för att göra den resan?

Får man hitta sitt livs kärlek på andra sidan klotet och vägra ge upp trots allas ”goda råd” om semesterflörtar? Får man flytta till Australien och sen ändra sig och flytta hem med kärleken igen för att det var för soligt på andra sidan?

Får man säga till en högt uppsatt chef på företaget som gav en svimkänslor bara genom sin pampiga entré, att han bör anställa mig för att man är smart? Får man sju år senare packa sina saker i en låda och sluta för att jobbet gör att man mår dåligt? Och får man strunta i läkarråd om piller och hitta sätt att bli frisk på egen hand?

Får man ta en högskoleexamen när man är över 30? Och välja ämnen bara utifrån vad som intresserar en?

Får man starta företag i en lågkonjunktur utan att ha en enda kund och driva det med hjärtat som fokus istället för plånboken?

Får man hålla en föreläsning om struktur när man har 2214 mail i inboxen? Och får man verkligen bli yogalärare när man knappt når sina tår?

Får man bli mamma igen när man närmar sig 40? Och får man välja att inte döpa sina barn och gå ur svenska kyrkan när man inser att man växt ur den?

Får man leva livet som man vill?

Svaret är naturligtvis NEJ! Inte om du vill följa strömmen, om du vill låta bli att sticka ut och oroa den stora massan. Inte om det känns bäst att alltid ha någon annan att skylla på när det går snett. Inte om du vill ha ett förutsägbart liv och leva i en trygghetszon som visserligen krymper för varje år men som i alla fall gör att du slipper känna dig vettskrämd och orolig inför att hela tiden ge dig in på outforskat territorium.

Men svaret kanske kan vara ja ändå… Du kanske får leva livet på dina egna villkor. Du kanske kan få lov att vakna varje morgon och känna att livet är spännande, det kanske är tillåtet att säga nej, att sätta gränser, att välja annorlunda.  Men gör du det? Har du provat att ta reda på vad det är just du vill, hur du vill leva just ditt korta liv på den här planeten? Det blir inga omtagningar av den här filminspelningen.

Jag tittar på min lista och minns att vid varje beslut att göra de här sakerna så fanns det en stor skräck precis innan jag tog steget.

Skulle jag välja att gå emot föräldrar, släktingar, ”samhället”, Jante, självaste Gud för jösse namn! Visst borde jag rätta mig i ledet? Visst skulle jag alldeles säkert bli bestraffad – bli utskrattad, göra bort mig, hamna i helvetet med mina syndfulla barn?

När jag tittar på listan inser jag att inget av det jag var rädd för har hänt. Och jag inser att det är alla de där ångestfyllda valen som gett mig allra mest lycka, tillfredsställelse och äventyr i mitt liv.

Visst kan det finnas många bra anledningar att välja som alla andra. Men rädsla för det okända är inte en av dem. Inget kan väl vara mer skräckinjagande än risken att som gammal se tillbaka på åren som gått och inse att man valt bort att verkligen leva sitt eget liv.

(Tidigare publicerad i Varbergsposten)

ibland vill jag gå i ide

Det är januari i Varberg. Snön är nästan borta, det är väder ute. Färgerna går från skitig-snö-svart till fuktig-björkstamsvit och alla nyanser i grått däremellan. Jag ser mig omkring och tänker att ja, svenskarna är ett tappert folk.

Ofta är jag på ljusare och färggladare platser på vintern och det här är första gången på flera år som jag kommit hem och får uppleva januari i all sin mörka fasa. Den ogenomträngligt svarta väggen utanför fönstret när jag vaknar och när vi kommer hem från jobb och skola. Slasket som skvätter över knäna när jag vågar mig ut.

Det är lätt att försmäkta, att ge efter för behovet att dra sig in i sitt sköldpaddeskal och bara försöka genomleva gråvintern. Lätt att få för sig att vintern aldrig kommer att ta slut.

Men det finns hopp! I naturen hittar jag tecken på våren – knoppar på buskar, gröna små grässtrån, fågelkvitter bland kala trädgrenar.

Och det är inte lönt att kämpa emot januariheten. Hur mycket jag än klagar och gnäller kan jag inte skynda på jordklotets långsamma snurrande tillbaka till solsidan.

Jag försöker andas djupt och fokusera på vila i den heliga gråzonen som är januari i södra Sverige.

 

 

kalle_och_hobbe_nyår

Här kommer 20 mäktiga, kraftfulla, stärkande nyårsfrågor för att inventera året som gått och börja planera framåt. Om du hellre skulle äta en hink med larver än att ta en penna och skriva, lura istället till dig en vän och ställ frågorna muntligen till varandra. Om tjugo frågor känns dig övermäktigt, (fast hallå!? Det är ditt liv!!) gör bara de sista fyra.

  1. Vad gjorde dig glad under året?
  2. Vad är du mest stolt över?
  3. Har du uppnått de mål som du hade för året?
  4. Har du fått de människor som du träffat och haft omkring dig att må bra?
  5. Vad har du lärt dig?
  6. På vilket sätt har du utvecklat dig själv?
  7. Jobbar du på rätt ställe?
  8. Hur nöjd är du med hur ditt liv har varit under året?
  9. Var känner du att du har fastnat?
  10. Har var din ekonomi?
  11. Vad gjorde du på din fritid?
  12. Hur väl tog du hand om dig själv?
  13. När kände du dig mest levande?
  14. Vilka projekt har du gjort klart?
  15. Inom vilka områden har du tillåtit rädsla att misslyckas att hålla dig tillbaka?
  16. Hur har dina relationer med andra varit?
  17. Om du fortsätter att tänka och göra vad du gör nu, hur kommer då ditt liv att se ut om 5 år?
  18. Vad vill du ta med dig in i det nya året?
  19. Vad skulle du vilja släppa taget om?
  20. Vilka nya vanor skulle du vilja skapa?

*BONUSFRÅGAN*:
Sätt en timer på 30 minuter och skriv ner minst 47 saker som du vill göra, uppleva, lära dig, känna, åka till, äga, förbättra, se osv. Skriv också ner vilka du skulle vilja spendera mer tid med.  Välj sedan ut fem av de saker du känner starkast för och sätt upp dem som mål. 

Lycka till! Ditt framtidsjag kommer att tacka dig.

biter-i-golvet

Att vila är magiskt! Vila är en fe med ett strålande trollspö som kan väcka en trött hjärna till liv och förvandla dig från en urkramad disktrasa till en glittrande komet som susar genom himlarna med stjärnsvans.  Det kan räcka med några minuter om man gör det ofta men hoppar man över kan man behöva timmar, dagar, månader eller år för att magin ska verka.

Jag vet alldeles säkert att perioder av vila ALLTID får min nyfikenhet, kreativitet och livslust att skruvas upp och min prestationsprinsessa att släppa tömmarna lite grann.

Å vad jag önskar att den kommande julen fick innebära lugn och vila för alla.

Att vi alla kan släppa taget med tänderna om golvet och luta huvudet åt sidan, sluta ögonen och komma till ro. Bara låta det magiska stjärnstoffet regna ner över oss.

När vi vilat klart (hur länge du än behöver) kan vi öppna ögonen och låta den nytända glimten i vår blick sprida magin vidare till alla vi möter.

Simsalabim!

 

upptagna_myror

Lite mycket just nu, mycket på gång och väldigt många bollar i luften? Brukar du strö såna här fraser omkring sig eller har du hört dem från andra?

Många bär sin upptagenhet som en hedersmedalj på bröstet. Den får oss att känna oss viktiga, produktiva och populära, men, om vi ska vara ärliga, också halvt panikslagna inombords.

För samtidigt som vi far runt som dårar i en allt snabbare jakt på framgångar, aktiviteter, status, prylar och likes på Facebook finns det en undertryckt del inom oss som skriker: Lugna ner tempot! Jag behöver vila! Vad är meningen med allt det här?

Naturligtvis ignorerar vi den där rösten men det går inte att kväva den i långa loppet. Vi märker den som en krypande panikkänsla i bakgrunden, så vi springer fortare för att slippa känna efter. Många har fullt upp men blir allt tommare inombords. För:

”Det räcker inte att vara upptagen – det är myrorna också. Frågan är, vad är vi upptagna med?” (Thoreau)

Tittar man på forskningen så håller vi våra tankar upptagna med oro, planering och grubbel mest hela tiden. Vår uppmärksamhet riktar vi utåt, inte minst på allt som händer på våra telefoner som forskare påstår att vi i genomsnitt kollar av 100 gånger per dag!

Låt mig förresten halshugga ett par outtalade myter om upptagenhet. Våra många-bollar-i-luften gör oss inte mer produktiva, det visar ny forskning. Multi-tasking gör att vi får svårare att tänka klart och planera, svårare att ta beslut, kontrollera våra känslor och att stå emot frestelser.

Att göra en sak i taget är smartare, men är det enkelt? Nej, för min del krävs beslut som att stänga av telefonen på kvällen efter jobbet och låsa in den i ett bombsäkert valv under huset. Nästan.

Gör upptagenheten oss mer populära? Möjligen hos kortsynta chefer (ända tills personen inte orkar och blir störigt länge sjukskriven), men som vän och familj uppskattar vi dem som har tid att bry sig om oss, eller hur?

Vår hjärna har ett desperat behov att få vila – vi behöver koppla ner så att vi kan koppla av och verkligen möta varandra.

Att vara med uppmärksamheten där vi är fysiskt och att intressera oss för dem som är där vi själva är, medan de är där.

Verkar det lite väl radikalt? Jag skriver det här lika mycket för att påminna mig själv för det är inte lätt.

Tillbaka till Thoreau. Vad gör vi oss upptagna med? Ja om vi kan börja med att göra en sak i taget har vi kommit långt. Bara med det greppet släpper vi fram mer kreativitet och glädje och får dessutom mer gjort.

Själv tränar jag på att göra mig upptagen med människor, dagdrömmar, skapande, uteliv, göra bra saker i mitt företag (fast inte alla tusen idéer på en gång) och att hitta stillhet inombords.

I stillheten tonar paniken småningom ut som solnedgångsljuset i havet, prova själv en stund varje dag. Det kommer att bli allt enklare att stänga av telefonen och göra klokare val med din tid, jag lovar.

www.ulrikasandstrom.com
Tidigare publicerad i Varbergsposten

yogavandring_meditation_skärsjön

Underligt folk har synts till kring Varberg. I söndags sågs en grupp vid växthusen nära Varberg Nord. De stod i en ring (en vanlig formation enligt vittnen) och blundade. En förbipasserande tyckte att de svajade betänkligt.

Samma dag rapporterade en besökare att gruppen synts upp på Gamla Varbergs naturreservat. De satt utspridda i gräset nära toppen och blundade och den norske turisten tyckte att de verkade tillbedja choklad (fast vem gör inte det?). Han hörde också ett otydligt mummel om luften, värmande solstrålar och djupa andetag.

På en plats i skogen nära Tofta sågs de sträcka armarna i luften på olika sätt och de verkade helt omedvetna om omgivningen. Flera gånger har de setts gående i ett tyst led och de stannar ofta och verkar lukta på blommor, lyssna på någon bäck eller stirra på träd.

Förutom i trakterna norr om Varberg har de flera gånger skymtats i Åkulla bokskogar och den sydligaste platsen som rapporterats var i närheten av Vessigebro.

Förra helgen samlades de på byaberget vid Axtorna i solnedgången och blev kvar långt efter att fullmånen stigit upp över slätterna. Även om inga ylanden rapporterats så hördes flera misstänkta skratt och mumlande ljud.

Ibland pratar de glatt med varandra, men ofta är de helt tysta. Som en frukostgäst på Ästad vingård uttryckte det:

”Jag såg dem sitta vid ett bord helt tysta i över en halvtimme. De åt jättesakta! Ibland blundade de medan de åt och de undvek helt kontakt med oss andra gäster. Jag försökte faktiskt flirta lite men det var lönlöst.”

Teorierna om de underliga folkslaget går isär. En del tror det rör sig om en sekt, andra misstänker organiserad brottslighet. Det har inkommit många vittnesmål och även om det verkar vara olika individer som samlas så har arten några gemensamma drag:

  • Klädseln är ofta friluftsfärgad
  • De verkar vara mycket nöjda med sig själva
  • Deras ögon har en ovanlig mjuk glans
  • Alla har gympaskor eller vandringskängor på fötterna.

Nu kan vi avslöja, baserat på en tillförlitlig källa, att det varken rör sig om en sekt eller organiserad brottslighet. Det är i själva verket människor som gett sig ut på yogavandring där de tränar på att vara närvarande i nuet och njuta av naturen.

Vi hoppas med denna rapport kunna lugna befolkningen. Yogavandrarna må vara ett underligt släkte med konstiga ritualer men de har inga onda avsikter utom möjligen att omvända överarbetade och stressade människor till livsnjutare.

En varning kan ändå vara på sin plats. Om du lockas att själv prova på att gå ut i skogen och stirra på träd eller sträcka dig raklång i solvarmt gräs, var medveten om att sådana aktiviteter är beroendeframkallande och kan förändra hela ditt liv.

Speciellt vill vi avråda dig som gillar att grubbla, älta och oroa dig. Risken är stor att alla såna tankar smälter bort när du ger dig ut i naturen.

Så ser du gruppen kan det vara bäst att hålla sig på avstånd.

www.ulrikasandstrom.com
Tidigare publicerad i Varbergsposten