Vi har varit på charter. Två veckor som tillät hjärnan att släcka ner fler och fler områden ju längre tiden gick. Mitt överhettade centra för jobba-diska-städa-passa tider-skjutsa barn-torka vantar-laga mat kunde äntligen med ett långsamt fräsande få svalna av i hotellets turkosblå vatten.

Efter en vecka hade jag kapitulerat totalt, allt motstånd mot verklighetsflykten smälte bort och hela familjen sjönk in i fårskockens varma omhuldande famn. Som i en speciell slags semesterkoma gled vi nöjda mellan hotellrestaurang, pool och strand medan vår spanska städerska med rosa flätor sjungande såg till att vår lilla lägenhet blev städad varje dag.

Ni som känner oss vet att vi vanligtvis åker långt och länge på vintrarna och själva hyr olika lägenheter och hus via nätet. Vi är vana att behöva ha koll på precis allt själva. Speciellt för familjens projektledare (=jag) innebar valet av charter i år att 50 tons ansvar lyftes av mig och placerades på Vingpersonalsens oranga axlar istället. Tack för det!

Sen är det klart att något inom mig vrider sig lite obekvämt. Får man verkligen vara så världsfrånvänd som man blir på charter? säger den rösten. Vad är meningen med att åka utomlands om man bara umgås med svenskar, all personal pratar svenska och man till och med äter svensk mat mest hela tiden? När omgivningen man bor i bara består av gata upp och gata ner med hotell och souvenirbutiker?

Men som sagt, den inre rösten blev svagare för varje dag och drunkade till sist i de ständigt påfyllda vattenflaskorna. Jag kanske inte skulle kategorisera det vi gjort under fliken Resa med stort R. Även om vi förflyttade oss på jordklotet skulle det snarare kunna hamna under T för Total och ganska oslagbar familje-avkoppling och vardagsflykt till solskenet. Och värdet av det kan en inte underskatta.

Nåja, en del spännande närkontakter med verkligheten var vi i alla fall med om. Några gånger i vecka två tog vi oss bort från turistghettot och ut i naturen. Höjdpunkten var en vandring i de dramatiska bergen till ett vattenfall med obligatoriska hjälmar på huvudet pga risken för ras. Den bokstavliga höjdpunkten var bilresan upp på vulkanen Teide där vi stod i strålande klar bergsluft och skådade ner över ett bomullsvitt molntäcke UNDER oss. Weird.

Vår trygga och bekväma tillvaro kulminerade i att vi kunde checka in våra väskor på hotellet innan vi forslades till flyget. Det tog 10 sekunder. Jag höll på att svimma. Det här gjorde att vi i lugn och ro kunde sätta oss och äta när vi kom till flygplatsen.

Jag får skylla våra nedsläckta hjärnkontor för att vi satt och mumsade cheeseburgare så länge att vi glömde klockan. Plötsligt hördes det i högtalarna (på svenska såklart) ”Detta är det SISTA utropet för familjen Sandström-Grubner. Gå omedelbart till gate 32 som ligger längst ner i salen.”

Där rycktes vi tillbaka till verkligheten och fick oss ett välbehövt äventyr och motion som avslutning på vår resa.

 

 

www.ulrikasandstrom.com

kalle_och_hobbe_nyår

Här kommer 20 mäktiga, kraftfulla, stärkande nyårsfrågor för att inventera året som gått och börja planera framåt. Om du hellre skulle äta en hink med larver än att ta en penna och skriva, lura istället till dig en vän och ställ frågorna muntligen till varandra. Om tjugo frågor känns dig övermäktigt, gör bara de sista fyra.

  1. Vad gjorde dig glad under året?
  2. Vad är du mest stolt över?
  3. Har du uppnått de mål som du hade för året?
  4. Har du fått de människor som du träffat och haft omkring dig att må bra?
  5. Vad har du lärt dig?
  6. På vilket sätt har du utvecklat dig själv?
  7. Jobbar du på rätt ställe?
  8. Hur nöjd är du med hur ditt liv har varit under året?
  9. Var känner du att du har fastnat?
  10. Har var din ekonomi?
  11. Vad gjorde du på din fritid?
  12. Hur väl tog du hand om dig själv?
  13. När kände du dig mest levande?
  14. Vilka projekt har du gjort klart?
  15. Inom vilka områden har du tillåtit rädsla att misslyckas att hålla dig tillbaka?
  16. Hur har dina relationer med andra varit?
  17. Om du fortsätter att tänka och göra vad du gör nu, hur kommer då ditt liv att se ut om 5 år?
  18. Vad vill du ta med dig in i det nya året?
  19. Vad skulle du vilja släppa taget om?
  20. Vilka nya vanor skulle du vilja skapa?

*BONUSFRÅGAN*:
Sätt en timer på 30 minuter och skriv ner minst 47 saker som du vill göra, uppleva, lära dig, känna, åka till, äga, förbättra, se osv. Skriv också ner vilka du skulle vilja spendera mer tid med.  Välj sedan ut fem av de saker du känner starkast för och sätt upp dem som mål. 

Lycka till! Ditt framtidsjag kommer att tacka dig.

drivkrafterteckning

Kluddar lite med barnen och passar på att repetera våra (människors) tre överlevnadssystem – trygghets-, hot-, och utforskarsystemet. Alla är viktiga för att överleva, men det är inte alltid vi har balans mellan de tre systemen.

Mycket jag jobbar med handlar om att hjälpa mig och förhoppningsvis andra att aktivt söka oss till det som ger oss vila, trygghet, närhet, avslappning och stillhet.

Mer tid i gröna bubblan helt enkelt.

Många lever mest i den röda och blå bubblan och det blir man till slut helt utmattad av. Jag kommer skriva mer om det här i ett senare inlägg.

Källa till modellen: Compassionfokuserad terapi av Andersson & Viotti 

www.ulrikasandstrom.com

 

kontoret

Ett litet flygplan lyfter från Getterön, upp mot den blå himlens vispiga vita moln, frostkysst ljung glittrar på berget. Stilla kallt och ljust där ute, här inne knattrar tangenterna, elementet knäpper och tjocka sockar värmer mina fötter. Ett glas vatten och ett tänt ljus på skrivbordet. Idéer att förverkliga i mitt huvud. En halvtorkad tår i ögonvrån efter att ha läst fina ord om döden på Facebook.

Jag drar ett djupt andetag, låter axlarna sjunka en bit. Funderar på om lilla mörka ekorren kommer att ila över gräsmattan snart. En stege mot den stora eken utanför fönstret bildar en trekant som ramar in havet och Bondholmens steniga vikar. Långt borta över vattnet glider en fågelflock förbi. Redan borta.

Till vänster på skrivbordet brev och papper att ta itu med men viktigast är skapandet. En hemsida börjar bli klar. Jag ska se ett nytt videoklipp i nätkursen, skissa på min nästa idé. Förbereda yogapasset jag ska hålla ikväll, terminens sista. Barnen slutar tidigt, vi ska ordna med pass inför resan.

Ekarna i lunden skapar långa skuggor över trädgården, ser en småfågel flyga förbi i en böljande flykt genom luften. Vattenytan i mitt glas rör sig när jag skriver, ljuset brinner stilla. Jag skriver. Gläder mig åt tavlan och kärleken. Kroppen sjunger tyst och nöjd efter yogan och frukostens gröna smoothie. Andas djupt igen och ler. Ett nytt flygplan lyfter.

Det är dags att börja jobba.

 

www.ulrikasandstrom.com

create-a-new-world

Det kanske bästa med internet är tillgången till kloka lärare runt hela jordklotet. Det finns så mycket vishet på nätet som en kan suga i sig för att lära sig om livet och att vara människa.

Nuförtiden lutar jag hårt åt de mer psykologiska, spirituella och existentiellt inriktade klokskaperna och hittar dem som youtube-klipp eller ljudklipp och texter på olika hemsidor.

Men ibland dyker det bara upp en sån här enkel bild i Facebookflödet med några ord som landar rakt i hjärtat.

”Guns and intimidation
Are the instruments of fear.
Real courage requires you
To uncage the wild song in your heart
And to walk undefended through the world:
Your natural beauty exposed for all to see.”

~Arjuna Ardagh

be-the-change

Har du också blivit lite ledsen och tung inombords efter valet i USA? Som om det inte räckte med novembermörkret och Syrien.

Det är lätt att känna sig liten och maktlös. Lätt att bli hur-dum-i-huvudet-får-man-vara-arg på alla de som anser att Trump är värdig att slå sig ner i vita huset efter jul, ett faktum som på allvar utmanar hur jag tycker att verkligheten borde vara. Det är också jobbigt att tvingas inse hur oförstående och dömande jag kan vara. Puh.

Men det är ju som bekant ett gigantiskt slöseri med tid och energi att kämpa emot det som är verkligt och det som jag inte har någon som helst kontroll över = t ex vem som blir president i USA.

Själv reagerade jag efter valresultatet genom att bli extra snäll den dagen (ja förutom att jag svor över de där som röstade så galet) Som om jag skulle kunna balansera upp de där 50 miljonerna som verkar hylla rasism, intolerans och populism.

Be the change you want to see in the world sa Gandhi. Det är en vision värd att leva för, men många tror jag undrar just nu

HUR GÖR MAN?

Som tur var för mig kan jag vända mig till lite yogisk vishet och servera er lösningen som indierna kom på för många århundraden sedan.

Här kommer instruktionerna för det som Deepak Chopra kallar The most powerful way to become the change you want to see in the world, i tre välpaketerade steg:

  1. Seva
  2. Sadhana
  3. Satsang

Vänta, bli inte avskräckt! Tillåt mig elaborera och försöka översätta de här indiska begreppen till vardagssvenska. Jag ber om ursäkt i förväg för att jag tar mig friheter och anpassar lite som jag känner för.

Seva
Seva innebär att vara andra till hjälp utan att förvänta sig något tillbaka. Det kan vara att självmant diska ur jobbarkompisens kaffemugg efter fikarasten, att bidra till att varje plats man vistas på är trivsam och ren. Ge pengar till välgörenhet, hjälpa en granne installera bredband, helt enkelt att osjälviskt leta efter sätt att göra livet lättare för andra.

Fråga dig själv varje dag: Hur kan jag hjälpa andra?

Sadhana
Sadhana betyder daglig disciplin för inre balans, något man väljer att göra regelbundet för att städa sinnet och hålla kontakt inåt. Med yogiska ord skulle man nog säga att sadhana är övningar för att följa sin andliga väg. Att införa ritualer, disciplin och vanor som stärker oss och hjälper oss till självinsikt och mental och känslomässig balans. För  min egen del innebär det en morgonritual med djupandning, yoga, pudja (ska skriva om det i ett annat inlägg) och egenmassage direkt när jag vaknar.

Fråga dig själv: Hur kan jag expandera mitt medvetande idag?

Satsang
Ordet betyder ungefär kommunikation med sanning. För mig innebär det att lyssna på och läsa texter av kloka lärare som har typ mediterat 25 år i rad och insett vad sanning verkligen är och sen också att när det är möjligt söka mig till likasinnade och diskutera vad som är verkligt viktigt och sant med varandra. Vad är det vi verkligen behöver? Om jag ska stretcha begreppet lite så tänker jag också att det handlar om att sålla vilken information man väljer att ta in, och kanske att dela med sig av kloka insikter man själv lyckats få om man nu har det. Att inte tiga still. Att hitta likasinnade och ha gemenskap.

Fråga dig själv: Vad är egentligen sanning och vem kan jag prata med det om?

Ja det var det! Visst är det skönt att ha en karta till hur vi kan lösa alla världens problem? Hjälp andra, inför ritualer för inre balans och sök upp sanningen med stort S, så ska du se att allt ordnar sig till slut.

Tack Indien!

 

www.ulrikasandstrom.com

 

 

 

 

 

 

 

 

kris-sydney

Ibland stormar det mer än vanligt i livet. Saker ställs på sin spets, ibland inom flera områden på samma gång. Du blir uppsagd, någon närstående går bort, huset invaderas av mögel, du får problem med hälsan.

Det är helt enkelt jädrigt jobbigt att ens orka gå ur sängen på morgonen för det är så mycket att hantera.

Det verkar som om de flesta av oss (alla?) hamnar där någon gång. Jag gick igenom en speciellt kaos-artad period när jag var i trettioårsåldern. Företaget jag jobbade på gick i konkurs, min mormor, farmor och moster gick alla bort inom kort tid, flygplanen kraschade in i World Trade Center och min hälsa sviktade rejält. Jag var långt hemifrån och jag kände mig så liten och hjälplös.

Nu kallar jag det min kris och utvecklings-period. Då kändes det bokstavligen som the end of the world.

Jag var övertygad om att jag aldrig skulle bli frisk/hitta nytt jobb/kunna flyga hem/vara glad igen. Jag trodde jag hade fastnat i krisläget och aldrig skulle komma ur det. Jag trodde att jag skulle dö. Faktum var att jag ibland var helt säker och en gång t o m åkte in till akuten mitt i natten, mitt i Sydney.

Ja ni förstår. Nu kan jag se att det var något nytt på väg inom mig själv och i mitt liv, att en stor förändring till det bättre höll på att ske och att stormen var första steget.

Innan något nytt kan komma måste den gamla ordningen förstöras, så verkar det bara funka.

Så jag ville bara skriva några ord om det, som en påminnelse till mig själv och kanske till någon annan där ute som känner igen sig och befinner sig mitt i sin personliga katastrof. Ha hopp!

”The wound is the place where the light enters you.” Rumi.

 

www.ulrikasandstrom.com

brinnande-ljus

Alla helgons dag. Idag tänker jag lite extra på döden och livet. Tänder ljus och minns dem som bara finns inombords nu. Påminner mig själv om att uppskatta och ta lite extra hand om de som lever och fortfarande finns ”inom räckhåll”. Det är så lätt att ta dem för givet, jag gör det hela tiden. Och så lätt att irritera sig när de inte uppför sig enligt min personliga plan!

Men jag har ett litet knep, en ritual som hjälper mig och verkligen fungerar för att påminna mig om hur vardagsmagiskt livet och alla möten med andra människor är, prova ikväll innan du somnar:

  • Slut ögonen och slappna av. Ta några lugna lite djupare andetag.
  • Lägg en hand över hjärtat om du vill.
  • Föreställ dig nu i tur och ordning, varje människa (och djur) du mött under dagen. Se dem framför dig och tacka dem en och en för det där mötet, vad det än innebar. Ta med alla, grannen du hejade på under promenaden, killen som tog betalt i kassan, kompisen som ringde, samtalen med din familj, hon som skickade det irriterande mailet. Katten du fick klappa. Alla du haft kontakt med, alla!

Magiska möten allihop, om vi är tillräckligt uppmärksamma.

 

www.ulrikasandstrom.com

boxning

Jag iakttar min motståndare från ringhörnan. Mörkret är din stora styrka. Ett ruvande växande mörker som pressar mot fönstren i mitt hus både när jag vaknar och efter jobbet. Som letar sig in under mitt hårfäste för att färga mina tankar som duttar av bläck i klart vatten.

Jag vägrar vika bort blicken, rullar lite på axlarna och andas djupt. Kom igen, vad har du mer?

Det är rå-gråheten förstås. Frånvaron av färger sedan du skoningslöst blåst bort de sista guldlöven och lämnat träden nakna och kalla. Ditt isande vågräta regnattacksskratt på väg till affären. Himlen som en blöt yllefilt som kan kväva alla försök till hoppfullhet.

Ja du är en otäckt kraftfull motståndare, november. Vi har mötts förut och du har flera gånger nästan fått ner mig på knä. Ofta har jag helt enkelt flytt när du närmar dig.

Men i år är jag väl förberedd. Mitt mod stiger när jag påminner mig om vapnen jag samlat, som en ekorre samlar nötter för att överleva vintern:

  • Skrivblocket och skrivarutmaningen.
  • Dagliga meditationer, t ex 21-dagarsmeditationerna.
  • Min stora mjuka röda hals-sjal.
  • En varm kurrande katt på kudden bredvid mig.
  • Yogan såklart, mitt allra starkaste kort, nu med extra tillskott av ett varmt fårskinn.
  • Tid för tystnad.
  • Knastrande torr björkved bredvid gjutjärnskaminen i köket.
  • Nyupptäckta (ja jag vet jag är sen) Game of Thrones på HBO.
  • Böcker, nyinköpta juveler* och såklart Låna-Läs-kortet.
  • Femton olika tesorter plus honung från Bea i skåpet, tillsammans med –
  • Choklad i alla möjliga former.

Ja jag är redo. Det är därför jag möter min motståndare med stadig blick, som en orädd krigare.

I år kommer jag att golva november.

 

* T ex Närmare något av Simon Kroon, Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben, Kroppslig intelligense (på danska!) mfl.

 

www.ulrikasandstrom.com

kitten sleeps on the back like a log

Noll behov av mindfulnessövning, men du kanske har nytta av en, se videon längst ner i inlägget.

Hur mycket gillar du din kropp naken framför en helfigursspegel klockan 07:00 en måndag morgon?

Tur att man inte kan bli åtalad för psykologiskt överfall på sig själv. Lilla kroppen, lilla ansiktet, vad ni får stå ut med. Om psykologisk misshandel av sin egen kropp var straffbart skulle tyvärr de flesta av oss hamna i fängelse.

Varje dag gör majoriteten av oss skyldiga till en hel hög brottsrubriceringar:

  • Sabotage och Skadegörelse
    • kritiska tankar om kroppen försätter kroppen i ett stresstillstånd som kan vara nedbrytande.
  • Ofredande
    • kroppen är förföljd av en stalker (=du) som trycker ner den med sina nedlåtande, kritiska och elaka tankar.
  • Spridande av gift eller smitta
    • negativa föreställningar om dig själv är som gift för kroppen
  • Uppvigling och Förtal
    • i alla fall när vi försöker får med oss partner/kompisar/barn i vår självkritiska litania.
  • Våldsamt motstånd
    • t ex när vi trycker in lårdallret i tre storlekar för tajta jeans.

Visserligen kan man inför en domstol åberopa förmildrande omständigheter som utseendefixering i samhället, Photoshopfenomenet, att man är människa. Men det ser ändå rätt illa ut eller hur?

TUR att det finns andra sätt att möta sin kropp. Sätt som typ 90% av befolkningen inte har fått lära sig, vilket är en tragedi i sig.

INIFRÅN.

Att blunda och träna upp det där lilla området i hjärnan som sköter kroppskännedom och få KÄNNA sin kropp, utan att granska och bedöma, bara uppleva hur det känns att ha en kropp.

Det här är löjligt otillräckligt att skriva om eftersom det verkligen behöver upplevas. Så jag har spelat in en enkel kroppsscanning som du kan lyssna på om du vill avvika från brottets bana: