Archives for category: Möjligheter
”We have probably learned more about the brain in the past twenty years than in all of recorded history.” Alan Leshner
 
Det är spännande att vi nu vet att hjärnan förändras även när vi är vuxna.
Vår hjärna skulpteras av det som strömmar genom vårt sinne – tankar och känslor och upplevelser.
Vi kan använda vår uppmärksamhet, vårt sinne för att förändra hjärnan till det bättre och det kommer både oss själva och alla människor vi möter att ha nytta och glädje av.
 
Jag kommer att skriva mer om det här på bloggen framöver.

Be the change you want to see in the world sa Gandhi. Det är en vision värd att leva för, men många tror jag undrar

HUR GÖR MAN??

Som tur var för mig kan jag vända mig till lite yogisk vishet och servera er lösningen som indierna kom på för många århundraden sedan.

Här kommer instruktionerna för det som Deepak Chopra kallar The most powerful way to become the change you want to see in the world, i tre välpaketerade steg:

  1. Seva
  2. Sadhana
  3. Satsang

Vänta, bli inte avskräckt! Tillåt mig elaborera och försöka översätta de här indiska begreppen till vardagssvenska. Jag ber om ursäkt i förväg för att jag tar mig friheter och anpassar lite som jag känner för.

Seva
Seva innebär att vara andra till hjälp utan att förvänta sig något tillbaka. Det kan vara att självmant diska ur jobbarkompisens kaffemugg efter fikarasten, att bidra till att varje plats man vistas på är trivsam och ren. Ge pengar till välgörenhet, hjälpa en granne installera bredband, helt enkelt att osjälviskt leta efter sätt att göra livet lättare för andra.

Fråga dig själv varje dag: Hur kan jag hjälpa andra?

Sadhana
Sadhana betyder daglig disciplin för inre balans, något man väljer att göra regelbundet för att städa sinnet och hålla kontakt inåt. Med yogiska ord skulle man nog säga att sadhana är övningar för att följa sin andliga väg. Att införa ritualer, disciplin och vanor som stärker oss och hjälper oss till självinsikt och mental och känslomässig balans. För  min egen del innebär det tex en morgonritual med djupandning, yoga, pudja (ska skriva om det i ett annat inlägg) och egenmassage direkt när jag vaknar.

Fråga dig själv: Hur kan jag träna och utvidga mitt medvetande idag?

Satsang
Ordet betyder ungefär kommunikation med sanning. För mig innebär det att lyssna på och läsa texter av kloka lärare som har typ mediterat 25 år i rad och insett vad sanning verkligen är och sen också att när det är möjligt söka mig till likasinnade och diskutera vad som är verkligt viktigt och sant med varandra. Vad är det vi verkligen behöver? Om jag ska stretcha begreppet lite så tänker jag också att det handlar om att sålla vilken information man väljer att ta in, och kanske att dela med sig av kloka insikter man själv lyckats få om man nu har det. Att inte tiga still. Att hitta likasinnade och ha gemenskap.

Fråga dig själv: Vad är egentligen sanning och vem kan jag prata med det om?

Ja det var det! Visst är det skönt att ha en karta till hur vi kan lösa alla världens problem? Hjälp andra, inför ritualer för inre balans och sök upp sanningen med stort S, så ska du se att allt ordnar sig till slut.

Tack Indien!

www.ulrikasandstrom.com

 

kalle_och_hobbe_nyår

Här kommer 20 mäktiga, kraftfulla, stärkande nyårsfrågor för att inventera året som gått och börja planera framåt. Om du hellre skulle äta en hink med larver än att ta en penna och skriva, lura istället till dig en vän och ställ frågorna muntligen till varandra. Om tjugo frågor känns dig övermäktigt, gör bara de sista fyra.

  1. Vad gjorde dig glad under året?
  2. Vad är du mest stolt över?
  3. Har du uppnått de mål som du hade för året?
  4. Har du fått de människor som du träffat och haft omkring dig att må bra?
  5. Vad har du lärt dig?
  6. På vilket sätt har du utvecklat dig själv?
  7. Jobbar du på rätt ställe?
  8. Hur nöjd är du med hur ditt liv har varit under året?
  9. Var känner du att du har fastnat?
  10. Har var din ekonomi?
  11. Vad gjorde du på din fritid?
  12. Hur väl tog du hand om dig själv?
  13. När kände du dig mest levande?
  14. Vilka projekt har du gjort klart?
  15. Inom vilka områden har du tillåtit rädsla att misslyckas att hålla dig tillbaka?
  16. Hur har dina relationer med andra varit?
  17. Om du fortsätter att tänka och göra vad du gör nu, hur kommer då ditt liv att se ut om 5 år?
  18. Vad vill du ta med dig in i det nya året?
  19. Vad skulle du vilja släppa taget om?
  20. Vilka nya vanor skulle du vilja skapa?

*BONUSFRÅGAN*:
Sätt en timer på 30 minuter och skriv ner minst 47 saker som du vill göra, uppleva, lära dig, känna, åka till, äga, förbättra, se osv. Skriv också ner vilka du skulle vilja spendera mer tid med.  Välj sedan ut fem av de saker du känner starkast för och sätt upp dem som mål. 

Lycka till! Ditt framtidsjag kommer att tacka dig.

create-a-new-world

Det kanske bästa med internet är tillgången till kloka lärare runt hela jordklotet. Det finns så mycket vishet på nätet som en kan suga i sig för att lära sig om livet och att vara människa.

Nuförtiden lutar jag hårt åt de mer psykologiska, spirituella och existentiellt inriktade klokskaperna och hittar dem som youtube-klipp eller ljudklipp och texter på olika hemsidor.

Men ibland dyker det bara upp en sån här enkel bild i Facebookflödet med några ord som landar rakt i hjärtat.

”Guns and intimidation
Are the instruments of fear.
Real courage requires you
To uncage the wild song in your heart
And to walk undefended through the world:
Your natural beauty exposed for all to see.”

~Arjuna Ardagh

kris-sydney

Ibland stormar det mer än vanligt i livet. Saker ställs på sin spets, ibland inom flera områden på samma gång. Du blir uppsagd, någon närstående går bort, huset invaderas av mögel, du får problem med hälsan.

Det är helt enkelt jädrigt jobbigt att ens orka gå ur sängen på morgonen för det är så mycket att hantera.

Det verkar som om de flesta av oss (alla?) hamnar där någon gång. Jag gick igenom en speciellt kaos-artad period när jag var i trettioårsåldern. Företaget jag jobbade på gick i konkurs, min mormor, farmor och moster gick alla bort inom kort tid, flygplanen kraschade in i World Trade Center och min hälsa sviktade rejält. Jag var långt hemifrån och jag kände mig så liten och hjälplös.

Nu kallar jag det min kris och utvecklings-period. Då kändes det bokstavligen som the end of the world.

Jag var övertygad om att jag aldrig skulle bli frisk/hitta nytt jobb/kunna flyga hem/vara glad igen. Jag trodde jag hade fastnat i krisläget och aldrig skulle komma ur det. Jag trodde att jag skulle dö. Faktum var att jag ibland var helt säker och en gång t o m åkte in till akuten mitt i natten, mitt i Sydney.

Ja ni förstår. Nu kan jag se att det var något nytt på väg inom mig själv och i mitt liv, att en stor förändring till det bättre höll på att ske och att stormen var första steget.

Innan något nytt kan komma måste den gamla ordningen förstöras, så verkar det bara funka.

Så jag ville bara skriva några ord om det, som en påminnelse till mig själv och kanske till någon annan där ute som känner igen sig och befinner sig mitt i sin personliga katastrof. Ha hopp!

”The wound is the place where the light enters you.” Rumi.

 

www.ulrikasandstrom.com

lara-sig-simma

Scen 1. En dag i juli utanför simstadion i Varberg:

Hon håller hårt i min hand när vi går in. Första dagen på simskolan och min 6-åring är mycket skeptiskt till hela idén. Vädret gör inget för att hjälpa till, det blåser kallt duggregn från havet och vattnet i den nästan tomma bassängen ser inte alls inbjudande ut.

Hon håller sig nära mitt ben och sneglar oroligt på omgivningarna. ”Jag vill hem nu mamma”. Rösten är liten, simstadion är så stor. Jag kramar henne uppmuntrande och säger några glättiga ord om hur roligt det kommer att bli och kan bara hoppas att hon känner min övertygelse genom huden.

Klipp till en vecka och fem simlektioner senare:

Hon rusar före mig över den soliga parkeringen och dyker in under snurrgrinden med ett glatt ”Hallå” innan jag ens hunnit betala. Trallande discodansar hon sig bort mot omklädningsrummet medan hon sjunger med till låten som spelas i högtalarna. Hon är glad, trygg och äger simstadion i sin knubbiga lilla hand.

Hon har blivit större. Kronologiskt bara en vecka äldre, men efter att ha överkommit oron och tvivlen från veckan före har hennes värld vuxit. Den värld hon känner sig trygg i inkluderar nu även simstadion och begreppet simskola.

Att vara barn innebär ett ständigt utforskande av gränser och nya situationer. Från att ha legat ombonad i mammas mage växer världen till en säng, en familj, ett skötbord, ett hus. Så småningom en trädgård, ett bostadsområde, en förskola. Vänners hem (hu andras pappor kan vara otäcka i början!), en skola. En kurs i drama, en fotbollslektion. Och så vidare.

Efter ett par-tre årtionden till har vi förhoppningsvis funnit oss till rätta i en vardagsvärld som är bekant, trygg och trevlig. Ett jobb, en bostad, en umgängeskrets, en familj.

Det är nu det kan bli farligt!

En smygande, listig och livsfarlig Tendens infiltrerar våra villaområden.

Tendensen att bli för maklig, att sluta testa sina gränser, sluta söka sig till nya situationer och människor.

Visst, det är nice att vara nöjd. Men det är livsfarligt att sluta vara nyfiken och tulla på äventyrslusten pga bekvämlighet. Risken är stor att världen då börjar krympa istället för att fortsätta veckla ut sig i all sin härlighet. Till slut sitter du i din gungstol bakom dubbellåsta dörrar och muttrar om de farliga muslimerna och konstiga nya grönsakerna på ICA.

Precis som min sexåring behöver vi fortsätta att våga oss ut ur våra trygga zoner. Det räcker inte att kika ut som en rädd mus ur sitt hål, även om det är en bra början. Någon gång måste vi ta det skrämmande skuttet ut i det okända. Det är så vi lär oss att simma.

Ah, all vånda jag genomlidit inför att ta såna där små (eller ibland gigantiska) steg ut ur trygghetszonen. Så många ursäkter och orsaker att låta bli jag har tänkt ut och fortfarande gör ibland.

Men jag blir rädd om jag tänker på var jag skulle ha varit om jag inte följt den andra envisa tystlåtna rösten som puffade och knuffade på mig tills jag inte kunde låta bli att svänga av från lämmeltåget och gnaga fram nya vägar för mig själv, både i det stora och i det lilla.

I flera av de där svängarna har jag haft lyckan att ha någon som kramade min hand och försäkrade att det skulle gå bra och det är så otroligt värdefullt.

Ni vet känslan jag hade där på simstadion, hur tomma ens ord kan kännas inför barns rädsla för det nya. Kom ihåg att de små orden kan betyda mycket för din kompis som funderar på att söka in på en kurs, byta jobb, skriva en bok, starta eget eller ta på sig den där rödaste klänningen på festen.

Håll inte igen, låt dig själv och dina vänner förvildas lite och irra ut på nya stigar.

Det är på simstadion livet händer!

www.ulrikasandstrom.com

drsnuggles

Beslutsångest? Hela tiden förväntas vi välja – vad ska jag göra med det här mailet? Vilken sorts tandkräm? Vilket jobberbjudande ska jag ta? Ska jag gå ut med kompisarna eller stanna hemma? Ska jag våga starta företag eller inte?

Vi vill hela tiden fatta det perfekta beslutet. Och vi är rädda för att ta fel beslut och rädda för det okända. Ofta vet vi inte vad som är det bästa valet, det finns inget sätt att veta exakt vad som händer i olika scenarier, och då kan vi bli stressade. Så hur tar vi beslut när vi inte vet vad som är bäst?

Ibland bestämmer vi oss inte alls. Vi väljer den enkla vägen och flyttar beslutet till en aldrig infallande framtid. Det är kanske därför mina mailkonton ibland växer så att de hotar krascha hela datorn, det kanske är därför du inte tagit steget att byta jobb eller tandkrämssort.

Lugn, här kommer en enkel metod för att våga ta beslut som jag själv ska prova:

Sluta se besluten som slutgiltiga, se dem som experiment.

De här orden läste jag på kloka Leo Babutas blogg och tänker praktisera i mitt företag. Jag står nämligen inför ett val att antingen göra något som kan ge ekonomisk trygghet ett par år framöver, eller att låta bli och istället satsa mer av min energi på de delar av mitt företagande som jag verkligen brinner starkast för.

Jag bollade det här beslutet med min yogalärare Sky och insåg i samtalet att valet som verkar ekonomiskt smartast är baserat på rädsla.

”Well….”, sa han..”do you want to live in fear or do you want to live in love?”

Hm, when you put it that way…

Så nu ska jag bli en doktor Snuggles och göra experimentet att släppa taget och prova om beslutet att inte binda upp mig vid ännu ett avtal kommer att frigöra energi till det jag vill göra mest. Jag vet inte om det är det perfekta beslutet. Men det känns som ett spännande experiment.

Och kom ihåg – när man utför ett experiment finns det inget misslyckande, vilket resultatet än blir är det en lärdom för framtiden.

Vad står du inför beslut? Gör en doktor Snuggles, gör ett experiment.


Den här är jag – en tjej med många spännande äventyr framför sig.

Får man flytta hemifrån när man är 16 år?

Får man ge sig ut och resa jorden runt som 20-åring ensam med en person man inte känner? Och får man säga upp sig från sitt fasta jobb för att göra den resan?

Får man hitta sitt livs kärlek på andra sidan klotet och vägra ge upp trots allas ”goda råd” om semesterflörtar? Får man flytta till Australien och sen ändra sig och flytta hem med kärleken igen för att det var för soligt på andra sidan?

Får man säga till en högt uppsatt chef på företaget som gav en svimkänslor bara genom sin pampiga entré, att han bör anställa mig för att man är smart? Får man sju år senare packa sina saker i en låda och sluta för att jobbet gör att man mår dåligt? Och får man strunta i läkarråd om piller och hitta sätt att bli frisk på egen hand?

Får man ta en högskoleexamen när man är över 30? Och välja ämnen bara utifrån vad som intresserar en?

Får man starta företag i en lågkonjunktur utan att ha en enda kund och driva det med hjärtat som fokus istället för plånboken?

Får man hålla en föreläsning om struktur när man har 2214 mail i inboxen? Och får man verkligen bli yogalärare när man knappt når sina tår?

Får man bli mamma igen när man närmar sig 40? Och får man välja att inte döpa sina barn och gå ur svenska kyrkan när man inser att man växt ur den?

Får man leva livet som man vill?

Svaret är naturligtvis NEJ! Inte om du vill följa strömmen, om du vill låta bli att sticka ut och oroa den stora massan. Inte om det känns bäst att alltid ha någon annan att skylla på när det går snett. Inte om du vill ha ett förutsägbart liv och leva i en trygghetszon som visserligen krymper för varje år men som i alla fall gör att du slipper känna dig vettskrämd och orolig inför att hela tiden ge dig in på outforskat territorium.

Men svaret kanske kan vara ja ändå… Du kanske får leva livet på dina egna villkor. Du kanske kan få lov att vakna varje morgon och känna att livet är spännande, det kanske är tillåtet att säga nej, att sätta gränser, att välja annorlunda.  Men gör du det? Har du provat att ta reda på vad det är just du vill, hur du vill leva just ditt korta liv på den här planeten? Det blir inga omtagningar av den här filminspelningen.

Jag tittar på min lista och minns att vid varje beslut att göra de här sakerna så fanns det en stor skräck precis innan jag tog steget.

Skulle jag välja att gå emot föräldrar, släktingar, ”samhället”, Jante, självaste Gud för jösse namn! Visst borde jag rätta mig i ledet? Visst skulle jag alldeles säkert bli bestraffad – bli utskrattad, göra bort mig, hamna i helvetet med mina syndfulla barn?

När jag tittar på listan inser jag att inget av det jag var rädd för har hänt. Och jag inser att det är alla de där ångestfyllda valen som gett mig allra mest lycka, tillfredsställelse och äventyr i mitt liv.

Visst kan det finnas många bra anledningar att välja som alla andra. Men rädsla för det okända är inte en av dem. Inget kan väl vara mer skräckinjagande än risken att som gammal se tillbaka på åren som gått och inse att man valt bort att verkligen leva sitt eget liv.

(Tidigare publicerad i Varbergsposten)

ibland vill jag gå i ide

Det är januari i Varberg. Snön är nästan borta, det är väder ute. Färgerna går från skitig-snö-svart till fuktig-björkstamsvit och alla nyanser i grått däremellan. Jag ser mig omkring och tänker att ja, svenskarna är ett tappert folk.

Ofta är jag på ljusare och färggladare platser på vintern och det här är första gången på flera år som jag kommit hem och får uppleva januari i all sin mörka fasa. Den ogenomträngligt svarta väggen utanför fönstret när jag vaknar och när vi kommer hem från jobb och skola. Slasket som skvätter över knäna när jag vågar mig ut.

Det är lätt att försmäkta, att ge efter för behovet att dra sig in i sitt sköldpaddeskal och bara försöka genomleva gråvintern. Lätt att få för sig att vintern aldrig kommer att ta slut.

Men det finns hopp! I naturen hittar jag tecken på våren – knoppar på buskar, gröna små grässtrån, fågelkvitter bland kala trädgrenar.

Och det är inte lönt att kämpa emot januariheten. Hur mycket jag än klagar och gnäller kan jag inte skynda på jordklotets långsamma snurrande tillbaka till solsidan.

Jag försöker andas djupt och fokusera på vila i den heliga gråzonen som är januari i södra Sverige.

 

 

kalle_och_hobbe_nyår

Här kommer 20 mäktiga, kraftfulla, stärkande nyårsfrågor för att inventera året som gått och börja planera framåt. Om du hellre skulle äta en hink med larver än att ta en penna och skriva, lura istället till dig en vän och ställ frågorna muntligen till varandra. Om tjugo frågor känns dig övermäktigt, (fast hallå!? Det är ditt liv!!) gör bara de sista fyra.

  1. Vad gjorde dig glad under året?
  2. Vad är du mest stolt över?
  3. Har du uppnått de mål som du hade för året?
  4. Har du fått de människor som du träffat och haft omkring dig att må bra?
  5. Vad har du lärt dig?
  6. På vilket sätt har du utvecklat dig själv?
  7. Jobbar du på rätt ställe?
  8. Hur nöjd är du med hur ditt liv har varit under året?
  9. Var känner du att du har fastnat?
  10. Har var din ekonomi?
  11. Vad gjorde du på din fritid?
  12. Hur väl tog du hand om dig själv?
  13. När kände du dig mest levande?
  14. Vilka projekt har du gjort klart?
  15. Inom vilka områden har du tillåtit rädsla att misslyckas att hålla dig tillbaka?
  16. Hur har dina relationer med andra varit?
  17. Om du fortsätter att tänka och göra vad du gör nu, hur kommer då ditt liv att se ut om 5 år?
  18. Vad vill du ta med dig in i det nya året?
  19. Vad skulle du vilja släppa taget om?
  20. Vilka nya vanor skulle du vilja skapa?

*BONUSFRÅGAN*:
Sätt en timer på 30 minuter och skriv ner minst 47 saker som du vill göra, uppleva, lära dig, känna, åka till, äga, förbättra, se osv. Skriv också ner vilka du skulle vilja spendera mer tid med.  Välj sedan ut fem av de saker du känner starkast för och sätt upp dem som mål. 

Lycka till! Ditt framtidsjag kommer att tacka dig.