rosorna

Skulle ha kalas för några veckor sedan och köpte rosor för att ersätta de slokande sommarblommorna vid entrén. Nödlösning över helgen tänkte jag. De klarar sig max några dagar. Det vet man ju hur såna där innerosor man köper på Ica fungerar.

Och mycket riktigt bleknade de mer och mer för varje dag. Jag tyckte de såg vissna och tråkiga ut. På bilden ser ni en blomma som har den flammande originalfärgen kvar, som för att ytterligare understryka de andras falnande skönhet.

Men så kom en granne förbi häromdagen och la märke till blomlådorna. ”Vilka fina rosor, så ovanliga!” utbrast hon entusiastiskt.

Va?!

Så jag tittade lite noggrannare. Jo men visst var det sant. Bladen grönskar så fint och rosorna är inte alls vissna som jag tänkt, de har bara bytt färg. Annorlunda, inte sämre.

Och så blir jag förvånad, som så många gånger förut. Över min hjärna, våra mänskliga hjärnor som letar bekräftelse på våra förutbestämda idéer och får oss att se saker som inte finns eller missa saker som egentligen är helt uppenbara.

Suck.

Lurad igen…