Archives for the month of: maj, 2012

Det ligger mycket i den här bilden – jag tror de flesta kan känna igen sig. ”Anden är villig men köttet svagt.” Eller är det anden som kroknar när det blir obehagligt? Yoga är ett sätt att träna sig att våga och orka stanna i obekväma situationer (ställningar) genom att andas och uppleva ett ögonblick i taget. Dessutom är det svårt att nå kakburken från huvudstående.

Ett tillfälle i mitt liv som ofta lyfts fram till allmänt beskrattande är anställningsintervjun då jag på frågan ”Varför ska vi anställa dig då?” svarade ”För att jag är smart!”
Så fort orden lämnat munnen ville jag sjunka genom golvet. Herregud, vad sa jag? Smart?!?

Jaja, den där lilla grodan har gett mig och mina närmaste många skratt genom åren och ibland lever jag faktiskt upp till mitt kaxiga påstående. Till exempel när jag gör den här skönheten till frukost:

Jag blandar ett par dl frusen spenat med apelsinjuice, krossade linfrö, en banan, en stjälk selleri och en tsk vetegräspulver och kör allt i mixern.

Knallgrön och god, gör att jag känner mig nyttig resten av dagen. Ibland slänger jag i lite solrosfrön. Brukar steka två ägg till så håller jag mig mätt till lunch.

Både spenat, linfrö, solrosfrön och vetegräs räknas som superfood för att de är proppfulla av näring som kroppen behöver. Så det är en riktigt smart start på dagen.

Jobbet? Jo jag fick det faktiskt, trots min absoluta övertygelse om motsatsen. Och sen spenderade jag de närmaste sju åren med att försöka leva upp till det påståendet. Inte undra på att jag blev lite vidbränd på köpet.

Jag älskar fenomenet ”flashmob”. En flash mob är när en grupp människor plötsligt samlas på en offentlig plats och gör något oväntat bara för att skingras direkt efter. Flash mobs organiseras via t ex Facebook, Twitter och andra sociala medier. Den här härliga flash mob:en genomfördes nyligen i Köpenhamn:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=gww9_S4PNV0&w=560&h=315]

Jag blir sugen på att ordna en egen…


Livet. Jag tar steg för steg i riktning mot en klarare insikt i vem jag är. Det krävs lite ansträngning och disciplin att klättra men jag tar det i min egen takt och pausar med jämna mellanrum för att ta in omgivningen. För varje steg får jag ett vidare perspektiv på världen, förstår mer och mer hur allt hänger ihop och min egen plats och syfte.

Ibland snubblar jag och trampar fel, ibland känns det som att all energi och ork tagit slut. Vissa dagar är sinnet öppet och jag ser färgerna, hör fåglarna och känner ljumma vindar mot min kind. Andra dagar orkar jag bara stirra ner i stentrappan och får för mig att betongen är livet.

Men så fladdrar en fjäril förbi, jag lyfter blicken och tar ett djupt andetag. Upptäcker möjligheter igen och går vidare. Uppåt, framåt, inåt.