Insåg efter förra inlägget att jag kan föregå med gott exempel här. Så nu tänkte jag utsätta er för en harang av mina egna tack. I bästa fall inspirerar det er att själva fundera, i alla fall några sekunder, på vad ni själva har att vara tacksamma för. Och om inte kan ni sluta läsa och återgå till andra trevligheter!

Jag är tacksam att jag tog steget och startade eget företag för fem år sedan trots att jag var rädd. Tack för att jag sedan jag varit ganska liten vågat välja mina egna vägar i livet.

Tack för att jag varit tillräckligt sjuk och stressad för att uppskatta och värdera hälsa och välmående. Tack för att jag fått förmågan att skriva så folk förstår. Tack till yogan och till mina inspirerande lärare och elever.

Tack till alla mina vänner, många som jag känt sedan småskolan, många som jag mött på senare år. Tack till er som läser mina krönikor, kommer till mig för coaching, anlitar mig som projektledare eller andra uppdrag. Tack! Tack! Tack!

Tack för att huset vi först skulle köpa visade sig ha fuktskador och vi istället hittade vår drömplats vid havet.

Tack för att jag gav mig ut på jorden-runt-resan till Australien. Tack för att jag gick ut den där kvällen jag mötte min äkta hälft. Tack för att jag får vara mamma till världens vackraste barn, det var verkligen aldrig självklart att det skulle bli så. Tack för att jag varit gravid och tung så att jag uppskattar min kropp med ny respekt.

Tack för alla resor jag gjort som lärt mig uppskatta Sverige, årstider och värdet av ett välorganiserat samhälle. Tack även för att resorna gett mig ett större perspektiv på livet och verkligheten. Tack för de tusentals böcker jag plöjt igenom som lärt mig så mycket om livet och människorna. Tack för den mörka, kalla vintern som gör att jag älskar våren ännu mer.

Tack, tack, tack!

(Skriv gärna några rader i kommentarerna om vad du är tacksam för)

Jag kan vara en otacksam person. Det är inte lätt att göra mig nöjd. Överallt ser jag möjligheter att göra saker bättre och sällan tar jag mig tid att uppmärksamma det jag har. Nu var det ju Thanksgiving i det stora landet i väst och det har spillt över på mig. Jag gillar idén att ha en speciell dag att uppmärksamma tacksamhet på. Jag behöver bli påmind!

Är det löjligt eller smart att vara tacksam? Vi lär oss tidigt att man ska tacka för att vara artig , men är det detsamma som att känna tacksamhet? Nja… Som föräldrar påminner vi barnen titt som tätt att tacka för maten, tacka moster för leksaken och det är ju bra.

Men vad jag tror är ännu viktigare är att ibland bara säga till sin lillgroda tack för att vi hade en sån mysig stund i stan idag. Då får man se hur hon lyser upp och rätt som det är kommer det ett spontant tack tillbaka och då smälter mammahjärtat.

Enligt forskarna hjälper tacksamheten oss att njuta av det goda i livet, förbättra vår självkänsla, minska stress, få oss att känna oss närmare andra människor och det är också ett motmedel mot negativa känslor och negativa jämförelser med andra.

Öva dig på att känna tacksamhet lite då och då.

Är du skeptisk? Känns det lite löjligt och präktigt? Och hur gör man egentligen? Ja det gäller helt enkelt att börja träna. Du kan börja just nu. Ta penna och papper och skriv ner en lista på saker som du är tacksam för. Eller bara blunda och tänk. Kanske det finns någon i ditt liv som du vill tacka, en lärare, en kompis, en kollega? Skriv ett brev eller ring. En julklapp som ger garanterat höjda lyckonivåer för både dig och mottagaren!

Ny forskning har funnit att människor som är konsekvent tacksamma även är mer energiska och optimistiska, mer hjälpsamma och mer förlåtande än människor som är mindre tacksamt lagda. Och vem vill inte vara energisk, glad och hjälpsam?

PS. Och du förresten – tack för att du läser min blogg! 🙂

”Lilla gumman? Tittut! Dääär var du ja! Men…. vart tog du vägen?”

(fniss fniss)

”Tittut! Där var du igen! Haha! Va?! Hon försvann! Gumman? Hallå..? Lilla gumman, var ääär du?”

(förtjust gurglande)

”Tittut!”

Så kan det låta hemma hos oss.

Prova och byt ut Gumman mot Lyckan.

Visst kan det kännas sådär ibland. Plötsligt, mitt i vardagen, inser du att du känner dig ovanligt glad och upprymd. Genast börjar du försöka hålla fast i känslan. Och så vips! Är den borta igen.

Vart tar lyckan vägen? Och hur hittar man den igen?

Det kanske är lika enkelt som när jag leker med min ett-åring. Hon tror att när hon håller för ögonen kan ingen se henne. Men hon är ju där hela tiden.

Precis som lyckan.

Du behöver bara ta bort händerna framför ögonen. Lyckan finns i dig hela tiden.

Eller som Rumi skrev:”Din uppgift är inte att söka lyckan, utan bara att söka och finna alla de hinder inom dig själv som du har byggt.”