Archives for the month of: februari, 2015

daggmask

Hackar du på dig själv ibland? ”Herregud så DUM jag är!” undslipper oss alla högljutt då och då. Men inombords kan egenkritiken vara ännu mycket vassare och ofta helt skoningslös.

”Vilken fruktansvärt dålig förälder jag är som glömde mössan imorse.” ”Gud så tjocka mina lår blivit, jag borde verkligen banta.” ”Jag är helt värdelös på att ……””Jag är så trist och tråkig.” ”Jag är helt dum i huvudet som inte hade MVG på tentan förra veckan.””JAG ÄR SÅ USEL!”

Och så vidare. I evighet och evighet. Amen.

Byt ut ”jag” mot ”du” och fundera på hur det känns om någon annan skulle ställa sig framför dig, spänna sina fördömande ögon i dina och fräsa påståenden som de där rakt i ditt ansikte, gärna stående med händerna på höfterna och med rynkade ögonbryn: ”Hur KUNDE du …..?” ”Hur dum i huvudet får man bli?” ”Du är sämst i världen på…..”

Och i nästa ögonblick säger personen (med tillgjord röst) : ”Slappna av nu i heela kroppen.”

HUR LÄTT ÄR DET??? Ändå är det så det kan vara när vi till exempel försöker börja meditera eller yoga.

Finns det något slut på den där självkritiska rösten? Ja som tur är!

Självmedkänsla är nyckeln. Det handlar om din inställning till dig själv – att öva sig på att ha en vänlig, nyfiken, uppmuntrande inre röst istället för att utsätta sig för skoningslös kritik så fort man får syn på sig själv i spegeln eller gör något som man tycker var mindre än perfekt.

Att vara självkritisk är förresten allmänt förekommande och inte ditt fel. Det ligger nedärvt i våra hjärnor och har hjälpt oss att utvecklas och överleva. Men forskare i USA märker nu en trend i att allt fler blir allt mer självkritiska och mår dåligt av det. Och det är bad news. För rent neurovetenskapligt så aktiverar självkritik stressreaktioner medan självmedkänsla aktiverar trygghetsreaktioner i kroppen. Och det påverkar såklart både vår fysiska och mentala hälsa.

Jag har skrivit om det här tidigare men har inte haft ett så fint och vetenskapligt ord att relatera inläggen till – det är på senare tid ordet självmedkänsla letat sig in i vårt svenska ordförråd och det tror jag är bra.

Här kommer en enkel övning för att prata lite varsammare med sig själv:

  1. Slut ögonen och lyssna på dina tankar. (Bara det här kan vara ett stort steg för den som inte är van, att skilja sig själv från sina tankar genom att vara den som betraktar tankarna utifrån)
  2. Fortsätt lyssna (och häpnas).
  3. Bestäm dig för att fokusera på att väcka upp en inre kompis som talar uppmuntrande till dig. Det kan kännas ovant, men välj att tänka till exempel:
    1. Så bra att jag tar mig tiden för den här övningen.
    2. Jag gör verkligen så gott jag kan.
    3. Jag räcker till som jag är.
    4. Jag är en bra förälder.
    5. Det är ok att misslyckas ibland. 
    6. Min kropp är bra som den är, tänk vad den åstadkommer mycket för mig. 

Om det underlättar kan du tänka dig att du pratar till dig själv på samma sätt som du skulle prata med en 1-åring som försöker lära sig att gå.

Fortsätt öva så mycket du kan, så ofta du kan, så att det blir en vana. Kanske någon minut varje kväll innan du ska somna. Om inte annat för att få sova bättre – verkar smartare att revva igång trygghetsreaktionerna i kroppen än stressreaktionerna tycker jag.

PS. Jag tycker det här ämnet är så viktigt att det troligen är det mest centrala jag lär ut som yogalärare och den här våren har jag tillägnat hela min meditationskurs ämnet självmedkänsla.

Ulrika Sandström
www.ulrikasandstrom.com

 

 

 

 

gladmun

Om förra inlägget var för långt – här kommer essensen 😉

  • Sluta leta efter lyckan i vad andra gör, i vad du ”borde” göra. Bara sluta. NU!!
  • Istället, vänd uppmärksamheten till var du är just det här ögonblicket. Pausa och känn kroppen, ditt andetag och ta in allt som finns omkring dig just nu.
  • Inse att det här ögonblicket räcker till. Det som är just nu har samma höga kvalitet som de där som du föreställer dig skulle göra dig lyckligare.
  • Träna dig i att se alla gåvorna du har just nu. Se allt omkring dig som om det var för första gången. Lägg märke till din kropp och förundras över hur finurligt ihopsatt den här. Tänk på allt du har i ditt liv – byggnaden du bor i, naturen, människorna, allt som du har fått och har just precis nu. Wow!