remarkable

Vad är det med oss svenskar och att hålla oss lagom beige i alla situationer? Varför envisas vi med att säga att vi och det vi gör, inte alls är värt att lägga märke till?

”Å, vilka supergoda bullar!”
”Äsch, det var väl inget märkvärdigt.
”Jag tänkte fixa en fest till helgen. Inget märkvärdigt.”

Vi påstår kanske inte att vi eller vårt är helt värdelösa, men det är inte långt därifrån. Dessutom tycker vi att det är en stor fördel att andra inte märks för mycket:

”Den nya chefen, hon är väldigt bra, inte alls märkvärdig.”

Det är konstigt att vi säger så för innerst inne vill vi alla att andra ska lägga märke till oss, det är typ det mest grundläggande i att vara människa. Om ingen la märke till oss skulle livet kännas ganska meningslöst. Men kanske är det bara falsk blygsamhet för många av oss agerar tvärtemot.

Jag tänker på Facebook och andra sociala medier. Där fylls väggen med träningsresultat, selfies och bilder på egenhändigt knypplade dukar och hemrörd hollandaise. Där lägger vi upp bilden på de supergoda bullarna inklusive recept och bilder från vår fest som inte alls blev omärkvärdig utan alldeles alldeles underbar. Och ja, jag är lika skyldig som min nästa.

Kanske all den här informationen av vad man gör mest är böner om bekräftelse. Se mig! Jag är värd att lägga märke till. Visst kan ni hålla med om att ett gäng gilla-markeringar värmer och om någon skriver eller säger att man är duktig och snygg och klok blir man ännu gladare?

Ett litet problem med det här är att man inte kan kontrollera andra människor och om gillamarkeringarna uteblir, på sociala medier och i livet, kanske man börjar ifrågasätta sig själv. Va, bara en gillamarkering på bullarna!? Duger jag inte?

Så vad gör man om man känner sig beroende av andra människors bekräftelse? Ja, då får man börja öva sig i att se sig själv som märkvärdig. Det är så sjukt mycket viktigare än vad andra tycker. Det är ju dig själv du umgås med dygnet runt hela livet. Om du är nöjd med det du gör, hur du ser ut, hur du beter mig mot andra så är det bra nog oavsett vad någon annan tycker.

Jag tränar för fullt och försöker på mina bästa dagar också träna mina barn. Till exempel när de kommer viftande med sin senaste teckning och frågar om den är fin, då försöker jag komma ihåg att också fråga om de själva tycker den är fin och berömmer dem för förmågan att uppskatta sina skapelser.

Jag kollade upp synonymer till ”att göra sig märkvärdig” på synonymer.se och fick bara ett konstigt men ändå klockrent förslag: ”jäsa”.

Det är alla människors rätt att få pösa över av stolthet, vi vet ju alla hur bullarna blir om de inte får lov att jäsa till sig, eller hur. Men kom ihåg att ge dig själv gilla-markeringar i första hand.

Tillåt dig själv att vara märkvärdig!

Ulrika Sandström
Tidigare publicerad i Varbergsposten