medvetandet blommajocke-berg

medvetandet blomma”Vi ska alla en gång dö. Ja vi ska alla en gång dö.” Jag sjunger och ler och ryser och gungar i takt när Kent avslutar sin konsert enligt traditionen.

Det kanske inte verkar helt normalt att sjunga att man ska dö och samtidigt känna sig lycklig.  Det kan så vara. Jag förstår att en del tycker Kent (popgruppen) är väldigt deprimerande med sina texter om ångest, livskriser och vånda.

Men det som gör det så bra tror jag handlar om känslan av samhörighet. Jocke Berg sjunger direkt från sitt hjärta och det känns så tydligt. ”Som det strålar från mitt hjärta, som en motorväg av ljus. Genom hålet i ditt hjärta, kommer räddningen till slut.” Alltså, vad ska man säga.

Jag blir lycklig för jag känner samhörighet med honom och med den gungande folkmassan och med alla som lever. För trots alla våra likheter har vi ju detta gemensamt – döden.

Positivt tänkande brukade engagera mig mycket. Numera tycker jag döden är mer intressant. Haha, nej jag skojar. Men jag börjar tycka att begreppen som tuggas inom mental träning kan bli ytliga. Var finns innerligheten?

Jo jag tror stenhårt på att vi kan förändra hur vi mår genom att lära oss knep om hur vi kan tänka annorlunda. Det är jättenyttigt och borde läras ut till alla.

Men det är synd om utbildningen om människans sinne stannar vid hur vi tänker. Vi är ju så otroligt motsägelsefulla och komplicerade varelser.

Vad är till exempel medvetandet egentligen? Ja, det är inte detsamma som tankarna. Forskarna har faktiskt inte den blekaste aning om hur medvetandet uppstår i hjärnan. Ändå upplever vi (förhoppningsvis) att vi är medvetna varje dag.

Mystiker och filosofer har i alla tider sagt att det medvetande som är kärnan i vår varelse är detsamma som kärnan i alla andra varelser och företeelser. Det förbinder oss med allt och alla, mig med Jocke Berg och klöverblommorna i gräsmattan jag kan se utanför fönstret.

Men detta inser vi i allmänhet inte, och säkert är det flera av er som läser det här som tycker det låter flummigt. Försök stävja kräkreflexen och följ med lite till!

Vår moderna kultur sätter förnuftet till domare över verkligheten, men det finns andra sätt att se det på. Inom t ex den indiska filosofin sägs att förnuftets begränsningar, och vi kan väl alla hålla med om att det har begränsningar, när det inte lyses upp av det som brukar kallas anden, dömer oss att vistas i en opålitlig värld som vi själva skapat, en slags värld av illusioner (maya). Det är vår uppgift att vakna upp ur den här drömvärlden som vi själva gjort så snäv och vända blicken mot något som är mycket större.

Det tycker jag låter mycket roligare än att träna på positivt tänkande. Fast det är ju jag, som blir lycklig av att sjunga att jag ska dö. Men jag har i alla fall stöd av modern forskning när jag säger att vår hjärnas förmåga till förnuft och logik är ordentligt begränsad. Så kanske går vi omkring i en dröm, grundlurade av våra egna hjärnor.

Ska du verkligen lita på det du tänker?

Ulrika Sandström
Tidigare publicerat i Varbergsposten