Archives for the month of: mars, 2015

enval

Vad ska jag ha på mig idag? Vem ska jag leva mitt liv med? Livet handlar om stora och små val hela tiden, dygnet runt. Vad ska jag äta till middag? Vilken film ska vi se? Vilken vårdcentral ska jag välja? Ska vi ha barn eller inte? Vilket elbolag är bäst? Vad ska jag gå för utbildning?

Hur väljer man rätt? Det är lätt att bli stressad och ibland sticker vi huvudet i sanden och undviker helt att göra ett val. Sen är det också lätt att fastna i meningslöst grubbel om hur det skulle ha blivit om vi valt annorlunda. Det är inte lätt att vara människa.

Idag har vi nog fler val på en dag än vad våra förfäder hade under hela sin livstid. Vi tar in så mycket information och utvecklingen stormar framåt på alla fronter.

Kvar står vi människor med våra hjärnor som inte förändrats nästan ett dugg de senaste 30 000 åren. Vår hjärna är i version 1.0 och det finns ingen ny version i sikte, som någon sagt. Det gäller att jobba med det vi har.

Det är många beslut som ska tas, men man skulle samtidigt kunna säga att det egentligen bara finns två slags val.

Statiska val som ofta är omedvetna och alltid baseras på gammal vana, övertygelser och dagens humör. Den sorten känns igen på att det känns tryggt och enkelt. Som att alltid ta kaffe och ostmackor till frukost. Som att stanna kvar på ett jobb där man mår dåligt.

Sen finns det dynamiska val som baseras på verkligheten här och nu. När man gör ett dynamiskt val tar man sig tid att fundera på om det där gamla sättet att välja verkligen passar in för situationen man har framför sig precis nu. Vad skulle jag egentligen må bäst av till frukost? Vad händer med mig om jag blir kvar på det här jobbet till pensionen? Kanske jag ska söka mig vidare?

Gissa vad som är enklast? Gissa vad som är bäst?

Ibland är vi så rädda för att välja fel, att vi väljer att inte göra någonting alls. Eller så fastnar vi i de statiska besluten. Det verkar vara tryggt men det kan göra att man sätter gränser för sig själv, undviker risker och klänger sig fast vid det gamla välkända som en parasit på en val.

Det är inte konstigt att vi väljer av gammal vana eller efter det som är enklast och tryggast. Den sortens val är en del av den vi är så om du vill röra dig i riktning mot mer dynamiska val gäller det att gå försiktigt fram. Förhandla och ha tålamod med dig själv.

Idag krävs det mer än någonsin att vi tar beslut och väljer själva. Det är där den långsiktiga tryggheten finns. Och jag tror det är genom de dynamiska och medvetna valen som vi lever vårt liv fullt ut.

Att våga välja även när vi inte är riktigt säkra.

Att våga välja annorlunda än andra.

Att komma ihåg att ha kontakten inåt med sig själv och det vi verkligen behöver och längtar efter.

www.ulrikasandstrom.com
Publicerad i Varbergsposten

sol05
Om det gick att sätta solen på en pinne skulle jag gladeligen sluka den i bästa cirkusstil. Sedan skulle jag dramatiskt dra ut den och puff! blåsa eld i den igen. Sträcka den över huvudet och känna mig allsmäktig.

Jag, liksom troligen du, har nämligen ett enormt behov av solljus just nu. Och äntligen börjar moder sol visa sitt ansikte för oss nordbor igen.

Istället för att sluka solen oralt får jag nöja mig med att ta in den genom huden. Det vill säga de få kvadratcentimeter som sticker ut mellan mössa och halsduk. På väg till postlådan stannar jag vid husväggen och lutar upp näsan. Inomhus drar jag undan alla gardiner så långt det bara går. I bilen fäller jag våghalsigt upp solskyddet och bländas och njuter.

Soldyrkan på hög nivå pågår i Varberg och Sverige. Som vi har längtat och väntat och misströstat. Mitt i den mörka hösten och vintern vi haft är det lätt att börja tvivla på att någonsin få se den gula skivan igen.

Enligt Wikipedia är Sol den gudinna som för solens vagn över himlen. Hon är dotter till Mundilfare och Natt. Månen är hennes bror och hon var gift med Glen, som man ju kan tycka är ett alldagligt namn i sammanhanget.

Gudarna lät Sol köra solens vagn som de skapat för att lysa upp världarna med hästarna Arvaker och Allsvinn. Hon driver på sina hästar för att hålla undan för vargen Skoll som jagar henne. Då är det kanske Skoll vi ska skylla vår långa vinter på?

I yogan hyllar man solen genom en serie rörelser som kallas solhälsningar. Solhälsningarna sätter igång blodcirkulation och värme i kroppen. Och det som är fint med solhälsningen är att man inte bara hyllar solen som är vänlig nog att ge oss liv här på jorden, utan man hyllar även solens egenskaper som finns i en själv.

Du har värme, energi, lyskraft och makt att sprida ljus över människor och varelser i din närhet. Så i takt med att du tar in ljuset utifrån, se till att själv stråla så omgivningen blir fullständigt bländad.

www.ulrikasandstrom.com

 

sol05

Vädret. Förkylningen. Det politiska läget. Jobbet. Alltid är det något som ligger och skaver eller hur?

Jag menar, bara det här med februari! Så tröstlöst mörkt och regnigt, ingen snö, iskalla vindar som kryper under halsduken, en himmel som ligger över oss som en grå yllefilt som aldrig lyfts ens för att släppa igenom minsta glipa solsken.

Och alla är sjuka, jag också. Folk går omkring och snorar och hostar, bacillerna flyger kring huvudet som norrländska myggsvärmar så fort man vågar sig ut. Halsen värker, snuvan rinner och huvudet är tungt som en sten.

Inte blir det bättre av att vi har för mycket att göra på jobbet, att barnen är morgontrötta varje vardag och uppe före sju varje helgdag, och att mjölkpriserna stiger som vattnet över Titanic.

Alltid är det något som skaver.

Tänk lite på det. Alltid är det något som skaver. Alltid. Som författaren Elbert Hubbart skrev för hundra år sen eller så:

”Life. It is just one damn thing after another.”

Så kan det kännas ibland och utmaningen för oss är väl att gilla läget. Missförstå mig inte – låt oss göra allt vi kan för att förändra något som är jobbigt, men när vi inte har någon makt över sakernas tillstånd är det smartast att träna acceptans och fokusera på något annat.

För hjälper det att jämra sig som den där gnisslande dörren vi aldrig får tummen ur att olja?

Galenskap. Ja det är det faktiskt. Nej, jag menar inte februari, jag menar att vi lägger så mycket energi på något vi inte kan påverka.

För inte lättar molnen, inte försvinner förkylningen, inte lutar jordklotet sin norra sida närmare solen för att tidigarelägga våren bara för att vi går och gnäller.

Februari är inte galenskap. Vädret är inte dåligt. Februari och vädret bara ÄR. Det är våra negativa tankar som får det att bli så väldigt jobbigt. Inte själva vädret så mycket som hur vi går igång på det och ältar meningslösa tankar om hur dåligt det är.

Jag vet vad jag skriver om för jag brukade klaga mer än de flesta men jag har taggat ner rejält och nuförtiden kinkar jag mest för sällskaps skull. Och livet har blivit mycket lättare.

I ögonblick av klarsyn kan jag ibland förvånas över hur djupt ner i gnället över vädret en del kan gräva sig. Känner du kanske någon sån? Om man inte kan göra något åt eländet är det lika bra att slappna av och skratta åt sin galenskap. 

Om du vill bespara dig lite obehag kan du prova att bara notera vädret utan att lägga någon negativ värdering på det. Lid lite mindre av snuvan genom att tänka på den som en gäst du ska ta hand om, så att den snabbt ger sig vidare.

Och gör det du kan för att överleva februari genom att pyssla om dig själv lite extra. Låt dig själv få vara stilla, sov mycket, andas lugnt och djupt, drick varm choklad, åk till Australien.

Ja det sista la jag till som en påminnelse till mig själv inför nästa år. För här kan man ju inte vara.

www.ulrikasandstrom.com
Tidigare publicerad i Varbergsposten