Archives for the month of: mars, 2012


Här kommer en övning som garanterat gör dig glad:

Ta ett a4-blad eller öppna Word och skriv ner din bästa tänkbara framtid. Hur vill du att livet ska vara om, säg, 5 år? Var/hur bor du? Vad fyller du dina dagar med? Vem har du i din närhet? Tänkt stort, editera inte utan låt orden flöda.

Här bjuder jag på min dröm som den ser ut just nu:

Jag driver mitt företag med glädje och massor av kreativitet. Färger! Frihet, magiska möten med andra. Hjälper världen med roliga och bra verktyg för att må bra och ta hand om varandra. Pengarna flödar, företagen blomstrar. Vi kan resa när vi vill. Inga vinterkläder! Mer ljus på vintern. Vi är där man kan gå barfota i skorna, där man kan köpa färska frukter och grönsaker, alltid omgivna av stöttande och engagerade kreativa medvetna människor. Jag har färgglada kläder, jag yogar varje dag och fördjupar min yoga med genuint närvarande lärare. Håller även egna kurser upplagda precis som jag vill, på vackra platser. Jag kan fokusera på idéskapande och nytänkande i företaget, har duktiga och roliga människor som stöd. Håller kurser i yoga och personlig utveckling. Hela familjen är mycket utomhus, äter god och nyttig mat och rör oss mycket i vardagen. Vi har tid för varandra och för egen tid. Vi har hjälp med barnpassning och hushållssysslor när vi behöver. Vårt hus är vår bas och det är harmoniskt och trivsamt, renoveringsprojekt känns roliga och enkla. Jag skapar en drömsk trädgård, sitter länge i hammocken och läser utan att få dåligt samvete. Min man och jag drömmer och visionerar, hinner prata om det som är viktigt. Vi är goda förebilder för barnen på alla plan. Jag har tid för att gå intressanta kurser och att läsa texter av fantastiska människor som inspirerar mig till nya härliga framtidsdrömmar.

Om du vågar – gör som jag och skicka ut din dröm till universum genom att skriva i kommentarsfältet.

 


Ibland krävs det att man blir sjuk för att uppskatta hälsan. Att skaffa småbarn för att uppskatta en hel natts sömn. Att vara vrålhungrig för att uppskatta mat. Att aktivera sig för att uppskatta vila. Att man åker bort för att uppskatta sitt hem.

Men hur ska man göra för att fullt ut uppskatta sig själv? Det går ju liksom inte att åka ifrån sig själv eller låta bli att vara jag ett tag. Vara någon annan fram till lunch för att riktigt njuta av sin egen person hela eftermiddagen. Funkar inte riktigt.

Jag vet inte, men funderar på att det faktiskt finns tillfällen då man glömmer bort sig själv ett tag:

  • När man helt uppgår i en annan människas situation i ett samtal
  • När tiden försvinner för att man är uppslukad av en uppgift
  • När man mediterar och börjar märka att det finns små pauser mellan tankarnas tjatter
  • När man nästan-sover i solsken

Ju fler såna tillfällen, desto mer kanske man uppskattar sig själv? Men vad är det isåfall som händer när man glömmer sig själv ett tag, vad är det som är frånvarande? Jag är ju fortfarande där och i högsta grad närvarande. Faktiskt mer närvarande än vanligt. Jag misstänker att det skulle kunna vara egot som lägger ned ett tag.

Och att det är bra.


Dan var irriterad på att Cheryl “hela tiden” gav honom råd om hur han skulle göra i olika situationer.

”Men jag försöker bara hjälpa” sa Cheryl. ”Han gör hela tiden saker eller tar beslut utan all den information som han behöver, och jag försöker bara hjälpa honom.”

”Så egentligen försöker du bara vara kärleksfull mot honom?”

”Ja.”

”Nästan som en kram.”

”Ja precis.”

”Om du varje gång du kramade om Dan samtidigt petade honom i ögat, tror du resultatet skulle vara att han kände sig älskad?”

Cheryl gjorde en chockad min när hon insåg vad hon hade gjort. Sen skrattade hon. ”OK, jag fattar din poäng.”

Varje gång vi ”försöker hjälpa” eller älska någon, är det bra att fundera på om sättet vi gör det på är något som den andra personen gillar. Det finns säkert tillfällen när människor behöver bli petade i ögat, som när någon klok person säger en svår sanning som personen behöver men inte vill höra. Men det är i så fall ett undantagsfall.

Som regel känner sig människor inte kramade när vi petar dom i ögat.

Det här exemplet kommer från Michael Neill som skriver bra böcker och bloggar på: www.supercoach.com