Archives for category: Naturen

yogavandring_meditation_skärsjön

Underligt folk har synts till kring Varberg. I söndags sågs en grupp vid växthusen nära Varberg Nord. De stod i en ring (en vanlig formation enligt vittnen) och blundade. En förbipasserande tyckte att de svajade betänkligt.

Samma dag rapporterade en besökare att gruppen synts upp på Gamla Varbergs naturreservat. De satt utspridda i gräset nära toppen och blundade och den norske turisten tyckte att de verkade tillbedja choklad (fast vem gör inte det?). Han hörde också ett otydligt mummel om luften, värmande solstrålar och djupa andetag.

På en plats i skogen nära Tofta sågs de sträcka armarna i luften på olika sätt och de verkade helt omedvetna om omgivningen. Flera gånger har de setts gående i ett tyst led och de stannar ofta och verkar lukta på blommor, lyssna på någon bäck eller stirra på träd.

Förutom i trakterna norr om Varberg har de flera gånger skymtats i Åkulla bokskogar och den sydligaste platsen som rapporterats var i närheten av Vessigebro.

Förra helgen samlades de på byaberget vid Axtorna i solnedgången och blev kvar långt efter att fullmånen stigit upp över slätterna. Även om inga ylanden rapporterats så hördes flera misstänkta skratt och mumlande ljud.

Ibland pratar de glatt med varandra, men ofta är de helt tysta. Som en frukostgäst på Ästad vingård uttryckte det:

”Jag såg dem sitta vid ett bord helt tysta i över en halvtimme. De åt jättesakta! Ibland blundade de medan de åt och de undvek helt kontakt med oss andra gäster. Jag försökte faktiskt flirta lite men det var lönlöst.”

Teorierna om de underliga folkslaget går isär. En del tror det rör sig om en sekt, andra misstänker organiserad brottslighet. Det har inkommit många vittnesmål och även om det verkar vara olika individer som samlas så har arten några gemensamma drag:

  • Klädseln är ofta friluftsfärgad
  • De verkar vara mycket nöjda med sig själva
  • Deras ögon har en ovanlig mjuk glans
  • Alla har gympaskor eller vandringskängor på fötterna.

Nu kan vi avslöja, baserat på en tillförlitlig källa, att det varken rör sig om en sekt eller organiserad brottslighet. Det är i själva verket människor som gett sig ut på yogavandring där de tränar på att vara närvarande i nuet och njuta av naturen.

Vi hoppas med denna rapport kunna lugna befolkningen. Yogavandrarna må vara ett underligt släkte med konstiga ritualer men de har inga onda avsikter utom möjligen att omvända överarbetade och stressade människor till livsnjutare.

En varning kan ändå vara på sin plats. Om du lockas att själv prova på att gå ut i skogen och stirra på träd eller sträcka dig raklång i solvarmt gräs, var medveten om att sådana aktiviteter är beroendeframkallande och kan förändra hela ditt liv.

Speciellt vill vi avråda dig som gillar att grubbla, älta och oroa dig. Risken är stor att alla såna tankar smälter bort när du ger dig ut i naturen.

Så ser du gruppen kan det vara bäst att hålla sig på avstånd.

www.ulrikasandstrom.com
Tidigare publicerad i Varbergsposten

En av mina inspirationskällor till inlägget om skolan är det här Ted-talk:et, se och inspireras:

hackschooling

Nästa vecka börjar lillgrodan på en ny skola. I fredags var vi där och hälsade på.

Skolan bedrivs på två renoverade bondgårdar i Valinge. De ligger i ett skogsbryn med utsikt över ängar och betande djur. Gårdarna knyts ihop av en jättestor trädgård där eleverna hjälper till att odla både blommor, frukt och grönsaker.

Där vi går tänker jag att trädgården är perfekt att leka på. Istället för asfalt är det mycket gräs, träd, blommor och öppna ytor där barnen kan springa omkring. Flera av träden ser väldigt klättervänliga ut, konstaterar lillgrodan belåtet och själv blir jag glad av att se en bänk med inskriptionen ”Andas” på.

En bit bort ligger stallet som eleverna ibland besöker för att lära sig ta hand om djuren, men också för att träna kommunikation och empati, ha matte eller biologi. Uppe i skogen skymtar vi den omskrivna äventyrsbanan där många av lektionerna hålls med utomhuspedagogik som grund.

Vi går uppför trappan till entrén som är målad i regnbågens alla färger och där barnen har skrivit in orden ”Frisk – lycklig – kreativ” vilket är skolans motto.

Det är tidig morgon och eleverna har inte kommit än, men när vi kliver in träffar vi två av lärarna som skrattande kommer ut från den inglasade verandan där de startat dagen med yoga. En timmes valfri träning på morgonen ingår i lärarnas arbetstid för att försäkra sig om att de orkar vara närvarande och pigga hela skoldagarna.

”Vår skolas främsta mål är att lära barnen hur man håller sig frisk, lycklig och kreativ hela livet och vi vill självklart föregå som goda exempel. ”förklarar den ena läraren.

Vi får veta att de vanliga läroämnena här kompletteras med och bakas in i andra kunskapsområden. ”Vi tar fasta på den senaste forskningen som visar att välmående, glädje och kreativitet är grunden för att fungera bra i samhället och arbetslivet.”

Jag studerar ett schema på anslagstavlan och ser ämnen som:

  • Kroppskunskap och rörelseglädje
  • Samhörighetskunskap
  • Generositetskunskap
  • Relationskunskap
  • Kreativitetsträning
  • Självmedkänslaträning
  • Avslappning och stresshantering

Medan vi talar visas vi runt i de ljusa lokalerna. Vi passerar meditationsrum, innovationsverkstad, bibliotek, kuddrum och musikrum.

Skoldagarna är korta och klasserna hålls till max 12 elever per grupp. Varje morgon samlas alla elever och lärare på glasverandan för att börja dagen med meditation, sång och uppträden innan barnen söker sig till sina klassrum, som lika gärna kan vara ute som inne. De har ofta studiebesök och många duktiga föreläsare inom olika yrken och av olika härkomst kommer och hälsar på.

Skolmaten lagas av det som gården och bygden omkring tillverkar och eleverna turas om med att hjälpa till i köket.

När vi går vidare kramar jag lyckligt lillgrodans hand. En skola som prioriterar och mäter välmående framför prestation! Här kommer barnen att rustas med de kunskaper de behöver för livet och arbetslivet.

Äntligen en skola som har förstått att de kan utbilda oss till det som vi alla, både små och stora barn, vill bli när vi blir stora.

Nämligen friska och lyckliga.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

www.ulrikasandstrom.com
Publicerad i Varbergsposten

 

sol05
Om det gick att sätta solen på en pinne skulle jag gladeligen sluka den i bästa cirkusstil. Sedan skulle jag dramatiskt dra ut den och puff! blåsa eld i den igen. Sträcka den över huvudet och känna mig allsmäktig.

Jag, liksom troligen du, har nämligen ett enormt behov av solljus just nu. Och äntligen börjar moder sol visa sitt ansikte för oss nordbor igen.

Istället för att sluka solen oralt får jag nöja mig med att ta in den genom huden. Det vill säga de få kvadratcentimeter som sticker ut mellan mössa och halsduk. På väg till postlådan stannar jag vid husväggen och lutar upp näsan. Inomhus drar jag undan alla gardiner så långt det bara går. I bilen fäller jag våghalsigt upp solskyddet och bländas och njuter.

Soldyrkan på hög nivå pågår i Varberg och Sverige. Som vi har längtat och väntat och misströstat. Mitt i den mörka hösten och vintern vi haft är det lätt att börja tvivla på att någonsin få se den gula skivan igen.

Enligt Wikipedia är Sol den gudinna som för solens vagn över himlen. Hon är dotter till Mundilfare och Natt. Månen är hennes bror och hon var gift med Glen, som man ju kan tycka är ett alldagligt namn i sammanhanget.

Gudarna lät Sol köra solens vagn som de skapat för att lysa upp världarna med hästarna Arvaker och Allsvinn. Hon driver på sina hästar för att hålla undan för vargen Skoll som jagar henne. Då är det kanske Skoll vi ska skylla vår långa vinter på?

I yogan hyllar man solen genom en serie rörelser som kallas solhälsningar. Solhälsningarna sätter igång blodcirkulation och värme i kroppen. Och det som är fint med solhälsningen är att man inte bara hyllar solen som är vänlig nog att ge oss liv här på jorden, utan man hyllar även solens egenskaper som finns i en själv.

Du har värme, energi, lyskraft och makt att sprida ljus över människor och varelser i din närhet. Så i takt med att du tar in ljuset utifrån, se till att själv stråla så omgivningen blir fullständigt bländad.

www.ulrikasandstrom.com

 

solsken_i_skogen

Du promenerar i skogen och får syn på en lång, lite krokig pinne bland höstlöven. Säg ”killevipen”, bli liten som en pyssling och ställ dig på pinnen. Nu står du mitt i ditt liv. (varning – dagens inlägg kräver ett visst mått fantasi).

Vi människor upplever nämligen oftast livet som en långdragen horisontell linje fullt av görande som slutar med ett stup rakt ner i mossan, precis som den här pinnen. Du kommer någonstans ifrån där bak i pinnens början, du är på väg någonstans framför dig.

Vi har händelser bakom oss på pinnen som vi helst inte vill tänka på – och därför tänker vi på dem lite för ofta. Vi oroar oss för problem som vi inbillar oss ligger framför oss på pinnen så att vi blir stressade. Och inte minst oroar vi oss för att ramla av pinnen och sjunka ner i den oändliga myllan.

En normal dag sysslar vår hjärna nästan hela tiden med att tänka antingen framåt eller bakåt längs den där tidspinnen. Typ så här:

”Oj vad dåligt jag sov i natt. Hur ska jag orka igenom dagen? Jag kommer att somna på mötet, chefen blir vansinnig. Hon kanske sparkar mig! Herregud så svårt det skulle vara att hitta ett nytt jobb. Kommer jag ens kunna bo kvar i huset? Huset ja, undrar om rörmokaren fixar toan idag. Annars måste vi springa ut till gästhuset. Hur kul är det i natt när minstingen vaknar? Ingen sömn inatt heller!”

Och så vidare. Skulle det vi inbillar oss hända i verkligheten är vi redan så utmattade av att ha oroat oss att vi har noll kraft kvar att hantera situationen. Och så kallar vi oss det intelligentaste djuret?

Jag skulle vilja påminna om en annan dimension av livet. Kanske kan man tänka sig den som en solstråle som lyser rakt uppifrån genom trädgrenarna ner på din egen lilla pinne. Den vertikala linjen. Det som är just precis nu.

Hur långt är nuet i tid räknat? Det finns inte, det går inte att mäta. Ändå är det det enda som finns. För pinnen existerar bara i tankarna. Du kan inte hitta den i verkligheten. Du kan inte ta på den, plocka upp den eller slänga den till en hund. Pinnen finns bara som tankar – minnen av det som varit eller drömmar om framtiden.

Ju mer vi tränar oss i att stanna i solstrålen, i nuet, desto större blir det. Det expanderar allt djupare och bredare neråt och sträcker sig allt högre och högre upp. Fanns någonsin något annat än nuet? Det var alltid nu, nu, nu. Pinnen har vi inbillat oss.

Livet kan levas i en lysande värmande solstråle. Kom ihåg att stanna och uppleva det ibland. Om pinnen är historien om ditt liv så är solstrålen ditt alldeles eget levande liv här och nu, andetag för andetag.

Så sitt i solstrålen och låt den lysa upp din pinne i skogen och skratta åt människans eviga galenskap.

Killevippen på dig!

Ulrika Sandström
www.ulrikasandstrom.com

Tidigare publicerad i Varbergsposten

Fredag

Solen stod högt på himlen då deltagarna började samlas på verandan till Åkulla Friluftsgård. Vi satte oss till rätta och med sjön som kuliss började vi med lunch och lite småprat. När alla blivit mätta och fått sitt kaffe eller te lyssnade vi på en föreläsning om att vara närvarande i nuet, mindfulness, med Kristina Sjöstedt. Därefter tog vi på oss ryggsäckarna och började vår vandring, som den här dagen skulle ta oss till Dagsås och kursgården Dagsås Yoga Mangalam.

Denna första sträcka är ca 13km och går genom vackra bokskogar, bitvis  längs blåblänkande sjöar och nästan uteslutande på skogsstigar. Inga bilar som störde, bara vindsus i träden och småstopp för att smaska på sommarens sista hallon. Efter en dryg timme tog vi fruktpaus vid Valasjön med utsikt över det imponerande klippstupet Valaklint. Sedan vandrade vi vidare till området där Bexsells talande stenar ligger. Alla släpptes lösa på jakt efter stenarna med sina rödmålade citat och ordspråk.

Vi upptäckte ganska många stenar och tydde och diskuterade ordspråken, sedan fortsatte vi färden. Efter några kilometer kom vi till grusvägen som går mellan tre sjöar och den ledde oss vidare mot Dagsås.

Vi anlände som beräknat vid femtiden och välkomnades av Emma som visade oss till sovsalen. Vi fick lite egen tid att komma tillrätta innan det blev vegetarisk middag med äppelkaka till efterätt. Och lite senare avslutade vi dagen med ett återhämtande yogapass i den vackra yogasalen. Det var speciellt skönt att avsluta passet med benen vilande upp längs väggen. Strax efter nio kröp vi till kojs.

Lördag

På lördagen hade vi tyst morgon – inget prat förrän efter frukosten. Vi började dagen med ett energigivande yogapass klockan halv sju. Efter det packade vi ihop vår lilla packning (lakanen lämnades kvar för att bli levererade med bil) och Emma serverade oss en vitaminpackad grön smoothie av färska spenatblad från trädgården, juice och kokosolja innan vi gav oss av i magisk morgondimma.

Vi vandrade i tystnad och i våra egna tankar genom skog och längs hagar till Ästad gård. Som sällskap på vägen fick vi en morgonpigg hund som tydligen tyckte att vårt underliga sällskap var i behov av vallning.

Vid nio var vi framme på Ästad gård där vi plockade åt oss av den härliga frukostbuffén, fortfarande i tystnad. Efter frukosten blev det intressanta diskussioner om hur vi upplevde att ha låtit bli att prata hela morgonen. All tyckte det varit väldigt skönt att få vara för sig själv och slippa vara social. Det gjorde att man upplevde skogen och morgonen med alla sinnen. Vi märkte också att det blev en stor kontrast och kändes lite konstigt att anlända till en matsal full av pratande konferensgäster och själva vara tysta.

Vi hade lite tid att njuta av Ästads vackra spa-trädgård och sedan vandrade vi vidare österut. Det blev paus för mindfulnessövningar och en lunchpicknick på en solig äng innan vi kom fram till Axtorna bed and breakfast vid tvåtiden på eftermiddagen.

Här skulle vi sova i 4-bäddsrum och kom till bäddade sängar och hotellkomfort. Det blev egen tid fram till middagen vid femtiden och någon valde att ta en extra promenad, någon la sig att läsa. Vid tre-tiden höll Ulrika i en coachövning som kallas Livsbalanshjulet för dem som ville. Det blev öppenhjärtiga samtal i gruppen när man pratade och coachade varandra om vad man tyckte om olika delar av sitt liv och satte upp mål för att bli nöjdare inom något område.

Middagen bestod av lax, en sparrispanacotta, goda grönsaker och nybakat bröd. Efter maten kom Beatrice Nilsson med sina stora gongar för att bjuda oss på en gong-avslappning inne i Ingers vardagsrum.

Vi la oss på yogamattor med filtar över oss och lät gongens ljudvibrationer skölja över oss. Det är en ganska kraftfull upplevelse – ett högt och väldigt speciellt ljud som ska ge läkande vibrationer till kropp och sinne. Otroligt nog var det flera som somnade mitt i det höga ljudet, men Bea förklarade att det är vanligt.

Efter gongen blev det lite kvällsfika med en god kaka och te eller kaffe innan vi drog oss tillbaka till våra rum för lite trevligt småprat innan vi somnade, somliga av oss med lite känning av träningsvärk i ben och fotleder.

 

Söndag

Den här dagen tog vi lite sovmorgon.  På allmän begäran gjorde vi även denna morgon till en tyst morgon/förmiddag. Vid halv nio samlades vi för morgonyoga och en visualiseringsövning före frukosten. Sedan åt vi gott innan vi packade ihop och började vår sista dagsetapp som skulle bli vår längsta och ta oss till Sörby Naturhälsogård utanför Vessigebro.

Vi pausade för lite yogastretch efter en stund eftersom många kände sig lite stela efter två vandringsdagar. Sedan blev det en naturlig paus vid vackra Ätrafors damm. När vi kommit drygt halvvägs började några försiktiga regndroppar falla. Den här etappen gick längs en bilväg med vidsträckta vyer, en annorlunda natur efter skogsdagarna. Vi hade fått packa med oss lunch från Axtornas frukostbuffé och stannade och åt på en rastplats under stora träd utanför Vessigebro. Janne bjöd på dagens choklad – väldigt uppskattat.

Nu började vi den sista sträckan som skulle bjuda på en lite större utmaning än beräknat. Regnet började ta i och alla drog på sig regnställen. När vi var nästan framme hamnade vi fel och fick oss några extra kilometer att gå. En vänlig bonde skjutsade de som ville och några ryggsäckar i sin bil. Gruppen behöll sitt goda humör trots omvägen och blöta fötter och snart var vi framme på Sörby naturhälsogård. Vi välkomnades av Liselotte Abel som tänt en brasa i sitt vackra rum. Det blev tid för att byta om till torra kläder och mysa med en kopp varmt te framför elden innan vi sträckte ut kropparna i ännu ett yogapass med utsikt över trädgården. Sedan blev det god vegetarisk ekologisk middag innan vi avslutade med lite småprat.

Vid femtiden kom taxibussen och hämtade oss för transport tillbaka till Åkulla. När vi återvände till starten kändes det på något sätt som om det var länge sedan vi påbörjade vår vandring, mycket längre än två och en halv dagar.

Uppfyllda av naturen, yogan, vänskapen och motionen, tog vi våra farväl och var och en gav sig av åt sitt håll. Men känslan av avslappning och inre lugn tog vi alla med oss och planering för uppföljning hade redan påbörjats.

För att få information om kommande vandringar, titta på www.nara.se eller skicka ett mail till mig. 

skogsvandring

Jag ska ut och pilgrimsvandra. En minipilgrimsvandring utan koppling till kyrkan men kanske till Gud eller i alla fall till det som är andlighet för mig. Jag ska inte gå i Spanien utan genom bokskogar och ängar i Halland.

Så nu funderar jag på vad en pilgrim egentligen är för något.

En pilgrim definieras i Wikipedia som en person som gör en pilgrimsresa eller vallfärd till en helig plats. Kan jag känna igen mig i det här? Ja fast jag tänker mig i så fall att den heliga platsen som är målet ligger inom mig själv.

Förutom att vandra omsluten av vacker natur ska jag öva mig i mindfulness och göra yoga och det är båda sätt som hjälper mig att lugna ner tankarna och få en glimt av ett stilla lugnt skratt inombords.

Det kallar jag heligt.

Vill du följa med? Läs isåfall det här.

 

 

 

20130521-132725.jpg

“..and the day came when the risk to remain tight in a bud was more painful than the risk it took to blossom”. Anais Nin


För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas.

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
fastän det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara aningen större
än rädslan

och en gynnsam vind råda

Det här är en av mina favoritdikter, skriven av Margareta Ekström. Med den vill jag önska dig en fin helg och god flygtur genom livet!

Foto: Sanna Lindström

För en tid sedan var den här fjärilen geggamojja. Man kan lugnt säga att den har en tuff tid bakom sig. Först var den ett litet ägg som kläcktes till en larv. Larven åt och växte och när den sen kände sig lagom stor var det dags att bli puppa.

Och det var i det stadiet som hela den lilla larvkroppen smältes ner till en fjärilssmet. Där låg den i sin puppa – full av potential men ganska kletig. Plötsligt utan möjlighet att röra sig eller leka eller göra vad det nu är larver sysslar med till vardags. Inte mycket annat val än att gilla läget. Av larven fanns bara en soppa kvar.

Det var dags för nästa fantastiska omvandling. Soppan skulle förfinas och förädlas till den färdiga fjärilen. Och det som gjorde det möjligt var en liten grupp celler som höll sig opåverkade av dramatiken och geggandet runtomkring. De cellerna innehöll all information som behövdes för att baka den färdiga citronfjärilen.

Man kan säga att allt annat än det som var grunden till fjärilen, själva kärnan i fjärilen, skalades bort. Stor dramatik i fjärilens liv!

Inte nog med att den lilla larven blev soppa, när den äntligen format sig till en fjäril fick den kämpa hårt för att bli fri. Det krävs mycket styrka för att brotta sig ur puppan och ingen kunde hjälpa till för det är kampen som ger fjärilen styrkan att flyga när den blir fri. Utan kamp skulle den sjunka som en sten till marken.

Men sen – aaaahh! Äntligen fick den flyga fri bland blommor och bin och bli fotad för att hamna på min blogg.

Nu undrar jag … kan det finnas en gnutta symbolism i fjärilens metamorfos? Några kopplingar att dra till personlig utveckling?

Var är du i din personliga metamorfos? Är du i din äggfas? Eller är du en glupsk snabbväxande larv?

Har du kommit till ett vägskäl i livet som kräver fullständig omvärdering av det som du hållit fast vid, att du låter gamla tankesätt smälta ner till geggamojja och du behöver dra dig tillbaka i en kokong tills ditt nya jag är redo att flyga? Eller börjar du bli flygfärdig och kämpar genom olika motstånd som kommer att stärka dig så att du äntligen kan flyga i solen och vila på vackra blommor?

Gör du det du verkligen, verkligen vill längst därinne?