Några av mina favoritmänniskor på väg mot havet under min 40-årshelg. Minnesbild från 2011 som värmer i mellandagarna

Mellandagarna är en mysig vecka. Lite mittemellan det som varit och det som ska komma. Kanske lite extra mycket här och nu? Ett bra tillfälle att stämma av med sig själv vad som har hänt i livet under året som gått.

Kanske har du inte uppfyllt dina nyårslöften, kanske är midjemåttet detsamma och träningskortet mest ett dåligt samvete, men låt det isåfall vara så utan att klanka ner på dig själv. Istället kan du fundera på vad du lärt dig, och sedan låta det du kommer fram till sjunka in ordentligt innan du kikar in i framtiden för att skapa nya intentioner.

Om du har mål som du inte riktigt nått kanske du kan göra något på ett annorlunda sätt 2012 för att ge dig själv en ärlig chans att klara av dem?

Mellandagarna, reflektionsdagarna, möjlighetsdagarna. Ta vara på dem.

Låt den här veckan bli din tid för att fira, reflektera och uppskatta det du varit med och skapat och de utmaningar du jobbat dig igenom under 2011. Vad det än var så var det bra gjort. Uppmärksamma det för dig själv.

Jag började året med att återgå till jobb efter mammaledighet. Full av energi och idéer men också en del bryderier och oro över hur jag skulle klara utmaningen att kicka igång affärerna igen och balansera jobb- och familjetiden. Med hjälp av ihärdighet, prioriteringar, en hjälpande mentor och en hel del soulsearching är nu företaget i blomstring igen med roliga, kreativa, lönsamma uppdrag på gång och jag har kunnat vara ledig en dag i veckan och ta ordentliga semestrar med familjen.

Privat har det varit ett år fyllt av spännande milstolpar med medföljande trevligheter och skapande av fina minnen – namngivningsfest, 40-årsfest för både mig och maken, 20 årsdagen av vårt förhållande, minsta tjejens ettårsdag och äldsta dotterns skolstart och australienbesökare hela sommaren.

Ett händelserikt år att sammanfatta och mycket spännande att se fram emot. Det har också varit en del utmaningar som känts obekväma och tvingat mig att växa så jag är tacksam även för dem. Den nionde januari har jag vikt en hel dag åt att fira, reflektera och planera – då ska jag hålla i Ditt bästa år- dagen på Varbergs Kurort. Men jag smygstartar redan nu med skrivandet av det här inlägget. Det gör mig glad att tänka tillbaka på vad som har hänt. Oftast ser jag bara framåt, hela tiden på väg till nästa grej. Att reflektera gör mig lugn.

Jag tycker att dagarna innan det nya året är en bra tid att ge näring åt sig själv så att man kan starta 2012 med energi och glädje. Själv ska jag ta mig tid att läsa, yoga, skriva och mysa med familjen.

Med önskan att du får några fina mellandagar!

Här hittade jag ett ovanligt trevligt ställe att sitta och glo på.

Har du någon gång känt att tillvaron rusar på så att du nästan inte hänger med? Det har iallafall jag. Ibland kan jag fastna i upplevelsen av att det är bråttomt, att jag är upptagen med viktigheter och att det är så mycket jag måste få gjort JUST NU att jag nästan spinner ur mitt skinn. Skillnaden för mig idag och för ca tio år sedan äratt jag har botemedlet och ibland till och med kommer ihåg att använda det.

Botemedlet är att göra tvärtom vad instinkten verkar säga mig (”Jorden går under om du inte får iväg de där mailen inom en minut!!!”):

Sätta mig ner och göra ingenting.

Ju mer bråttomt något verkar, desto viktigare är det att göra ingenting.

Det leder inte bara till att kroppen, själen och tankarna kan lugna ner sig, oftast innebär det också att det där som ska göras blir gjort på ett ännu bättre sätt än när jag är i ”Å HERREGUD HUR SKA JAG HINNA”-mode.

Just idag känner jag att det är dags att sätta mig och glo en stund. Julförberedelserna plus viktiga (?) uppdrag och snuviga familjemedlemmar har varvat upp min inre motor.

När jag har mycket att göra kan jag tappa perspektiven, jag ser inte klart helt enkelt. Tankarna blir som geggamojjan i småtjejernas hemlagade soppa i sandlådehinken.

Hur gör man vattnet klart igen i den där hinken? Jo, bästa sättet är att lämna det ifred. Imorgon när vi återvänder till sandlådan har leran sjunkt undan och vattnet är genomskinligt igen. Det finns ett citat som jag inte minns exakt men som säger ungefär:

”På samma sätt som lerigt vatten bäst renas genom att man låter det vara ifred kan man tänka sig att de som tar sig tiden att göra ingenting är de som ger det största bidraget för att läka vår stressade jord.”

Det är intressant hur mycket vi lägger märke till när vi saktar ner och ser oss omkring. Vi kan se andra människor rusa omkring, oroliga och stressade. Vi hör barnens finurliga funderingar, ser den sömniga nyckelpigan i gräset, och vi påminns om hur mycket vi missar när vi rusar fram genom livet.

Och allra mest lär jag mig av att sitta och iaktta mina egna tankar och känslor.

Så nu är det hög tid, go´vänner. Ta en liten paus och sätt dig och glo. Lägg märke till allt som pågår i din närhet. Blunda och lyssna på dina egna tankar. Att sitta och glo kan förändra ditt liv.