Archives for the month of: mars, 2013

blommandehjärna
Vad vet vi egentligen om hjärnan? Varje dag när du vaknar slängs du in i en osynlig eldstorm av elektrisk och kemisk aktivitet = hjärnans miljö. Utan hjärnan skulle du varken se, höra, kunna smaka, röra eller lukta. Vad du än upplever idag – morgonkaffet, kärleken du känner för din familj, en bra idé på jobbet, irritation på trafiken, allt det har blivit specialdesignat just för dig.

Hjärnan har kallats för ”the three-pound-universe” och även om det fortfarande är mycket vi inte vet så har det hänt väldigt mycket inom hjärnforskningen de senaste åren.

Den här gråa geléklumpen vi har i våra huvuden består av ungefär 100 miljarder nervceller som formar många trillioner kopplingar mellan varandra. Men det är inte antalet nervceller eller något magiskt i själva geléet som gör livet mer inspirerande, vitalt och framgångsrikt.

Det är det där ogripbara som kallas medvetandet, det som du upplever som ”jag”. Förhoppningsvis uppfattar de flesta av oss att vi inte viljelöst lyder våra hjärnor hela tiden, utan att vi har ett eget själv, en medvetenhet om att vi tänker och att vi har en hjärna. (Om inte föreslår jag att du ringer psykakuten nu på direkten).

Forskare pratar idag om den ”vanliga” hjärnan och ”superhjärnan” och då menar de att genom att relatera till våra hjärnor på ett hälsosamt och medvetet sätt kan vi alla bli superhjärnor. Eller rättare sagt så har vi alla superhjärnor redan, men de flesta av oss vet inte om hur vi ska dra nytta av den.

Hur gör man då för att få kontakt med superhjärnan? Vi kan börja med att bli medvetna om att vi är både vår hjärnas chef, uppfinnare, lärare, och användare, allt på en gång.

  • Chefen: Du ger hjärnan order för dagen. Just nu har jag beordrat hjärnan att skriva en krönika.
  • Uppfinnaren: Hela tiden skapar du nya kopplingar inne i hjärnan som inte existerade igår, speciellt när du tänker kreativt, som till exempel ”Undrar vad som händer om jag sjunger en sång på fikat idag?”
  • Läraren: Du tränar din hjärna att lära sig nya saker. Igår lärde jag mig hur man lagar mat utan att ha veckohandlat, med en tvååring på armen, Sean Banan på hög volym och en sjuåring som vrålade om livets alla orättvisor, (som exempelvis att plocka undan efter sig)på golvet.
  • Användaren: Som hjärnans användare är du ansvarig för att hålla hjärnan i god form. Meditation och avslappning är bra, speciellt för att kunna stå ut med ovan beskrivna situationer utan att få härdsmälta.

När du agerar chef, lärare eller uppfinnare så förändrar du hjärnan som ju är en levande organism varje gång du ger den nya instruktioner. Innan trodde man att när hjärnceller dör är hoppet ute. Nu vet man att nya hjärnceller skapas hela tiden. Man vet att hjärnan är väldigt anpassningsbar och att till och med gener kan förändras. Genom att tänka medvetet på de här rollerna kan vi välja att ge positiva order, vara kreativa och se till att utmana vår kunskapsnivå.

Det här kan ju bli lite överväldigande för somliga, man har väl liksom nog med livet ändå utan att behöva skaffa sig en superhjärna. Varför ska man inte nöja sig med den ”vanliga” hjärnan?  Trist nog verkar det vara så att om du lever vanemässigt och undviker förändring så åldras hjärnan fortare. För varje år blir vi mindre och mindre förändringsbenägna, minnet försämras och livet kan bli allmänt trist och tråkigt. Att koppla på superhjärnan leder däremot till bättre hälsa och mer nyfikenhet på livet.

Så om det nu är så att ditt medvetande och din hjärna skapar din värld, din upplevelse av livet och att vara levande, varför inte göra det bästa av det? Ta och börja undersöka den där eldstormen i huvudet och fråga dig hur du kan bli hjärnans bästa chef, uppfinnare, lärare och användare.

www.ulrikasandstrom.com
Publicerad i Varbergsposten i något kortare form.

beHappy

Hittat på Lyckobloggen där det finns mycket intressant att läsa om positiv psykologi.

kramas
Barnvakten har blivit sjuk och jag är oproportionellt besviken. Kanske för att det var typ femtio år sedan vi hade barnledigt? Eller det kan också ha något att göra med att minstingen hållit oss vakna mellan midnatt och vargtimmen varje natt den här veckan. Vad anledningen än är så är jag överväldigad av en känsla av att får jag inte gå på bio idag är det lika bra att gå och gräva ner sig i skogen tills isen smälter.

Har du känt så någon gång?

Suck. Jag har överkommit mig själv så pass att jag kravlat mig till datorn för att prestera en text före lunch och nu funderar jag på om jag ska skriva på temat ”Skaffa perspektiv på tillvaron och sluta vältra dig i dina obetydliga problem” eller ”Det är okej att känna sig nere ibland”.

Det senare känns betydligt mer sympatiskt, eller hur? Kanske jag kan få lov att vara lite besviken en stund och pyssla om mig själv lite extra.

För uppmaningar att skärpa till sig och tänka positivt kan få totalt motsatt effekt en sån här dag när humöret hamnat nära botten. Ja jag vet, ibland skriver jag om att tänka positivt, men om jag någon gång påstått att positivt tänkande är lösningen på alla världens problem please shoot me.

Däremot har jag uppfattningen att inställningen vi har till oss själva är väldigt viktig. Tycker du innerst inne att du är en okej person, att du förtjänar att må bra, att du kan visa förståelse när det är motigt?

Hur vi ser på oss själva påverkar allt i vårt liv eftersom det blir glasögonen vi betraktar världen genom. Det styr vårt välmående, hur vi relaterar till andra och vår upplevelse av vad det innebär att vara levande.

Det du själv tycker och tänker om personen i spegeln är mycket viktigare än vad andra tycker och tänker, så är det bara.

Men för att återgå till min misär ;). Olyckligheten är här, det är bara att acceptera, oavsett vad den beror på. Jag kan välja att banna mig själv för mitt otillräckliga positiva sinne, eller uppmuntra mig själv som jag skulle göra med mina barn.

”Såja, såja, det är okej att känna dig besviken. Snart går det över. Kom och sitt i mitt knä en stund så ska jag torka dina tårar.”

Som vuxen kanske man inte har något bokstavligt knä att krypa upp och ulka i, men då kan man skapa det inom sig. Här kommer en tröstande övning som man gärna kan göra ofta:

Pausa i tio sekunder och lägg märke till var du är, vad du gör, vem du är, just nu. Uppmärksamma att du andas och hur skönt det är. Märk att du kan le, och känn glädjen i det. Lägg märke till de bra sakerna omkring dig. Tacka för de människor du mött idag. Fira det ganska fantastiska faktum att du lever. Den här stunden, och den du är, är alldeles perfekt. Du missar ingenting, för det finns ingenting bättre än just nu. Du kan släppa all rädsla att du missar något och vara nöjd med det du har. Tänk inte på vad du missar, utan tänk på vad du har fått.

Så istället för den missade bion kan jag tänka på de där två små flickorna med det flygiga håret och kärleksblå ögonen som jag på något vidunderligt sätt har fått bli mamma till och det känns genast bättre inombords. Jag tror faktiskt jag är redo att torka mina tårar.

(Först publicerad i Varbergsposten)