Jag ser aldrig på skräckfilmer men föreställer mig zombies hasandes med händerna utsträckta och den ruttnande tungan dinglande från det som är kvar av mungipan.

Halvsovande rör de sig framåt och ser aldrig åt sidorna och de har bara en sak i huvudet (förutom likmask) – människokött. Hela tiden på väg till nästa offer.

Precis som din hjärna.

Fast i stället för människokött (hoppas jag) är din hjärna på jakt efter nästa grej i framtiden, både i stort och smått.

Några personliga exempel: När jag äter frukost tänker jag på jobbet. När jag tittar på en vacker fullmåne tänker jag på att gå och sova. När jag lägger barnen tänker jag på Downton Abbey. (Herregud, hur ska det gå för den där elake, men sorgsne, betjänten Barrows?)

Och i det större perspektivet är hjärnan inställd på det där som liksom ska lösa saker och ting. Göra allt lite bättre, få dig att bli gladare, snyggare, nöjdare. Med utsträckta händer jagar du vidare mot framtiden med skygglapparna på och rädslans sporrar i sidorna.

Det här är en minst sagt störig felkonstruktion hos oss människor.

För på det här viset missar vi det mesta av det som pågår just precis nu. Vi är nästan som halvdöda zombies, fångar i våra egna hjärnor. Och det är dumt, för bästa sättet att hantera framtiden verkar vara att sluka det som pågår just nu med hull och hår. Hela tiden, om och om igen. Nu. Och nu. Och nu.

Vad händer just nu? Mitt nu (som är ditt då) innehåller till exempel: Mina fingrar skriver, magen kurrar, jag andas, gräset växer, himlen är blå, rummet är lagom varmt, en kråka kraxar utanför, det doftar svagt av te. Och så vidare. Ju mer man observerar desto mer upptäcker man. Vad finns i ditt nu?

Det låter som en fråga som är enkel att besvara men det är nu inte så lätt för oss människor det här med att stanna till, vi är så otroligt vältränade i att plöja oss igenom nuet för att komma till nästa grej, vara sig det är lunchrasten, att barnen ska bli blöjfria, den hägrande semestern, examen eller pensionen.

Men det går att träna om. Eventuellt kan man aldrig göra en zombie levande, men våra hjärnor kan formas om som trolldegen på dagis.

Det är ”bara” att pausa, vakna upp och lägga märke till allt som pågår i verkligheten, just nu.

Som att dutta ett glittrigt trollspö på zombiens huvud och förvandla den till en alldeles levande lycklig och närvarande person.