Archives for the month of: april, 2014

framsidebild flyer

Två minuter här och där betyder inte särskilt mycket om man ser till en hel dag, en vecka eller en livstid. Vad kan man göra på två minuter? Kolla Facebook, slösurfa på nätet, stirra på tv-reklam eller klippa tånaglarna. Två minuter är ju ingenting. Eller?

Jo jag vill påstå att det finns två slags minuter som du kan spendera just precis nu, som skulle kunna ha en ofantlig påverkan på din hjärna och därigenom ditt liv.  Jag ska bespara dig spänningen – det är två minuters tyst inåtriktad uppmärksamhet jag menar. (Även kallat meditation, men det är ett så pretentiöst begrepp för många att jag inte vågar använda det här)

Va? Vilket trams! Kanske någon fnyser och snabbt bläddrar vidare. Men vänta lite, det är så enkelt, det kräver så lite och det kan förändra så mycket. Som droppar gröper ut stenar.

Så här lätt är det: Ta två minuter från din otroligt upptagna dag (videoklipp på Facebook) och sitt stilla, blunda och fokusera på ditt andetag. Känn hur det kommer in i kroppen och sedan åker ut igen. När tankarna drar iväg, locka dem vänligt tillbaka till andetaget. Som en tålmodig mamma till en sprudlande pigg två-åring som inte kan sitta stilla.

Här kan du lyssna på mig och vårfåglarna om du vill:

 

Så, färdigt! Ingen perfekt lotusposition med ben och fötter hopplöst intrasslade, ingen guru, ingen tempelsal. Bara lägga märke till andetaget. Inget fanatiskt borttryckande av tankarna, bara låt dem väsnas och kom tillbaka till andetaget.

För enkelt för att ha någon effekt? Ja, det ska erkännas att du inte blir andligt upplyst eller ens särskilt mycket klokare efter de där första minuterna. Du kommer inte uppnå nirvana, du kommer inte att plötsligt bli totalt kolugn resten av dagen.

Men du har börjat omforma din hjärna och kanske märker du ett lite större lugn inombords. Du har skapat dig ett litet utrymme av stillhet i det ständiga bruset av intryck utifrån. Du har börjat märka hur tankar kan komma och pocka på, tjatandes om att du ska kolla något, oroa dig för något, älta något, men att du inte alltid behöver haka på och följa med.

Och det är ingen liten början. Tänk om du gör de här två minuterna imorgon, nästa dag och dagarna efter det. Du kommer att ha lärt dig några livsviktiga saker. Du lär dig hitta lite utrymme mellan tankarna. Du skapar en paus som hjälper dig reagera mindre på irriterande saker (och människor) omkring dig. Du kommer att ha upptäckt ditt eget andetag och hur det kan påverka dig. Studier visar att du faktiskt omskapar hjärnan med den här enkla övningen.

Och så tar det bara två minuter per dag. Kanske du kan välja bort ett Youtube-klipp med knasiga katter?

Det finns förresten en annan tvåminutare som gör skillnad – tandborstningen. Inte många ifrågasätter den (ja utom mina barn då). Vad tror du gör mest skillnad i ditt liv – rena tänder eller lugn inombords?

Ulrika Sandström

Tidigare publicerad i Varbergsposten, förutom ljudklippet förstås!

Det här är en kort och fantastiskt klok film om livet och världssyn. Hur blev det att vi låter ”marknaden” styra världen och kallar livet på planeten ”en resurs” när det handlar om vår familj, säger Oren Lyons.

 

sköld

Jag är en ”nykter” perfektionist. Jag har hittat mina knep att bli snällare mot mig själv men precis som en nykter alkoholist fortsätter jag varje dag att träna mig för att vara mer av en tillräckligt-bra-ist än en prestationsprinsessa. 

En av mina mest lästa inlägg hittills handlade om duktiga flickor så jag vet att jag inte är ensam om att överprestera för att duga. 

Studier visar att perfektionism står i vägen för att lyckas och bli lycklig (som du troligtvis redan har märkt). Perfektionism leder ofta till depression, oro, beroende och livs-paralys. Med livsparalys menas alla de möjligheter vi missar på grund av att vi är så rädda att visa upp något för världen som kanske inte är helt perfekt. (Herregud vilken ångest jag hade inför att göra mitt första blogginlägg!)

Här kommer fem punkter om perfektionism att begrunda, hoppas de kan hjälpa:

  1. Perfektionism är inte det samma som att sträva för att bli sitt bästa. Perfektionism är tron på att om vi lever perfekt, ser perfekta ut och agerar perfekt kan vi slippa skuldkänslor, skam och att bli bedömda. Den är som en sköld som väger tjugo ton. Vi tror den skyddar oss när den i själva verket hindrar oss från att må bra.
  2. Perfektionism handlar inte om hälsosamma mål och växande.
  3. Perfektionism handlar om att försöka förtjäna acceptans och godkännande av andra. De flesta av oss perfektionsprinsessor och -prinsar uppfostrades genom att få positiv uppmärksamhet främst när vi presterade något. Någonstans inne i hjärtat slog det där rot och fick oss att tro att ”Jag är vad jag presterar.”
  4. Perfektionism är idiotiskt eftersom det inte finns något som är perfekt, det är ett ouppnåbart mål.
  5. Att känna sig bedömd och skamsen (och rädslan för dom känslorna) är något vi alla människor har gemensamt. Perfektionism ökar oddsen att vi kommer att känna dom känslor vi försöker undvika. ”Det är mitt fel. Jag känner så här för att jag inte är tillräckligt bra.”

Vägen från perfektionism handlar om att träna sig i att bli snällare mot sig själv. Att uppmärksamma den där kritiska inre rösten men undvika att tro att den talar sanning. Jag försöker omfamna mina  tillkortakommanden och våga sänka skölden och visa mig sårbar och felbar ibland. (Det är tur att jag så sällan har fel 😀 )

Det är inte lätt och jag har lång väg kvar att gå, men vinsterna gör det mödan värt – mer mod, medkänsla och känsla av samhörighet.

Sådär, nu ska jag trycka på Publicera. Jag tvivlar på att det här blev det perfekta inlägget om perfektionism men hoppas att det räcker till för att någon ska få  utbyte av att ha läst den.

PS. En bra bok som inspirerade mig till det här inlägget är The gifts of imperfection av forskaren Brenee Brown.  

 

swimming

Tänk dig att du står vid en flod och upptäcker en massa människor som kommer farande i strömmen. De fäktar i panik och håller på att drunkna. Vad gör du? Ja förhoppningsvis börjar du helt enkelt hjälpa till att dra upp dem på land. Men när du har hållit på med det en lång stund och strömmen av människor snarare ökar än minskar, då börjar du bli trött.

Du får en snilleblixt och skickar din kompis uppströms för att se var alla trillar ner i vattnet och hon upptäcker en trasig bro. Människorna kommer springande som lämlar och en efter en drattar de ner i floden.

Kompisen gör det enda rätta – ställer sig i vägen och ropar åt den anstormande massan:

–       Akta er! Bron är trasig! Ta den andra vägen istället!

De flesta struntar i henne och rusar blint vidare. Hon spikar ihop stora skyltar längre upp på stigen och en och annan lyfter blicken och väljer en annan väg. Nedströms märker du att det blir lite glesare mellan de nödställda, men du har ändå svårt att hinna hjälpa alla de som kämpar i vattnet.

Din kompis jobbar och svettas med att ropa ut sina varningar och visa den andra vägen, som visserligen är mycket längre och snårigare, men betydligt säkrare. Chansen att komma över bron utan att ramla i vattnet är väldigt liten. Ändå fortsätter folket att försöka. Förtvivlad upptäcker kompisen att folkmassorna som närmar sig bron hela tiden ökar och du själv får mer att göra igen nedanför bron.

Vad ska ni ta er till? Varningarna hjälper inte, ni hinner inte rädda alla som ramlar i och dessutom börjar ni märka att samma människor som ni redan räddat en gång återigen dyker upp i vågorna. De har sprungit tillbaka samma väg och ramlat ner igen. Jämmer och elände! Hur ska man få slut på galenskapen? Då får du snilleblixt nummer två: Ni ska lära folket att simma!

Någon kilometer före bron finns en sjö som passar bra. Där öppnar ni simskola och börjar ge lektioner.  Fortsättningsvis väljer många fler den längre vägen och de som ramlar ifrån bron kan ibland själva komma upp och om det inte går så kan du i lugn och ro ge dem det den medicin eller operation de behöver. Ingen behöver vänta i långa köer i vattnet.

Ja det jag skriver om är sjukvården. Hur länge ska Sveriges sjukvård satsa nästan alla sina ca 300 miljarder kronor per år på att plocka upp människor ur sjukdomsfloden? Är det inte hög tid att ge lite mer resurser till hälsofrämjande åtgärder som att lära oss ta hand om oss själva och vår hälsa?

Sjukvård behövs men utvecklingen är ohållbar. Tänk om statens finanser skulle ges utifrån det främjande arbetet och hur väl befolkningen hålls frisk? Då kanske vi äntligen fick se en djupgående förändring. Om jag var det minsta intresserad av politik är det definitivt den fråga jag skulle gå till val på i höst.

Ulrika Sandström
Tidigare publicerad i Varbergsposten