bla-piller

Jag fick många reaktioner på min text om det perfekta läkarbesöket. I verkligheten hände tyvärr något helt annat när jag mådde så där dåligt. Det är ungefär 13 år sedan nu jag hade huvudvärk, sömnproblem, hjärtklappning, andnöd och problem med magen. Dessutom var jag lättirriterad och ville helst inte umgås med någon annan än vår katt.

När jag gick till vårdcentralen fick jag bara prata om ett symptom i taget. Det var alltid tydligt att jag borde fatta mig kort och hela besöket skulle klaras av på 5-10 minuter. Jag fick receptbelagd magmedicin som inte hjälpte, men för övrigt sa man bara att det inte var något fel på mig. När jag frågade varför jag då mår så dåligt fick jag höra att det var psykiskt. Jag kände mig så kränkt, som att jag fantiserat ihop mina problem. Senare fick jag förslaget att ta antidepressiva tabletter. Jag sa nej tack.

Tänk om någon istället hade satt sig ner med mig, tagit ögonkontakt och frågat mig om hur jag tog hand om mig själv och min kropp. Och sedan verkligen lyssnat på det jag berättade och talat om vilka verktyg som kan hjälpa. Tänk om läkaren hade kunnat förklara hur tanke, kropp och känsla hör ihop och hela tiden påverkar varandra.

Tänk om någon undrat över hur mycket jag jobbade (jämt), om det hänt mycket i livet den senaste tiden (tre begravningar och en flytt) eller om mina levnadsvanor i allmänhet (tränade sällan, överpresterade på jobbet, åt slarvigt). Tänk om jag fått stöd att göra positiva förändringar.

Jag hade inte läst något om psykologi eller hälsa vid den här tiden och jag förstod verkligen ingenting. Jag hittade på egen hand olika vägar till att må bra och idag har jag stenkoll på hur jag behöver ta hand om mig själv. Men om jag hade fått stöd skulle jag tillfrisknat snabbare.

Stress och psykisk ohälsa är ett växande problem i Sverige. Häromdagen kom en avhandling som visade att var tredje 16-åring i Sverige har allvarliga stressrelaterade problem. Framförallt är det unga tjejer som mår dåligt.

Vad får de för hjälp? Jag hoppas de får ett annat stöd än vad jag fick, men tyvärr tror jag inte det blivit så mycket bättre. Det skrivs ut antidepressiva medel, betablockerare för hjärtklappning och starka magmediciner och sömntabletter på löpande band.

Det skulle kunna vara så annorlunda. Och jag tror att personalen inom sjukvården önskar det också.

Jag önskar att alla, speciellt barn och ungdomar, fick lära sig om hur kropp och psyke hör ihop och vad man kan göra för att må bra. Att våra ungdomar får möta vuxna som bekräftar dem och hjälper dem förstå att de räcker till precis som de är.

Det finns tusentals sätt att främja hälsa, tusentals sätt för att må bra. Det känns ganska begränsat när sjukvården ofta bara erbjuder ett.