Kärleksliv på altanen
Den här titeln kanske ger barnförbjudna associationer, isåfall bjuder jag på det.
😉
Men jag kom just på att kärleksliv är ett väldigt fint ord som kan användas på ett nytt sätt. Jag lever ett kärleksliv. Vad kan det betyda? Här kommer några tankar som spontant dyker upp i mitt huvud:

  • Att jag möter mina barn med ett leende varje gång vi ses.
  • Att jag tränar på att prata snällt med mig själv (inombords, ja ni förstår..).
  • Att jag klappar tillgivet på moder jord varje dag (t ex genom att återvinna, beundra havet eller spankulera barfota i gräset)
  • Att jag tränar på att låta bli att generat skratta bort uppskattande ord.
  • Att jag tillåter andra att hjälpa mig.
  • Att jag säger ”jag älskar dig” till barnen så ofta att de himlar med ögonen och säger ”jag veeeet”.
  • Att jag ofta påminner mig om den knasiga lyckan i att ha min familj och mina vänner.
  • Att jag alltid försöker möta andra med närvaro och öppet sinne. (hur inskränkta de än verkar vara)
  • Att jag tränar på att inte ”göra om” min man. (you know what I mean girls)
  • Att jag tillåter mig göra det jag tycker om, ofta.
  • Att jag stämmer av med mig själv med jämna mellanrum att jag är i synk med mina värderingar.

Som den vakne lägger märke till har jag inte lyckats perfektera vissa av punkterna men det viktiga är att träna. Att leva ett kärleksliv innebär absolut att tillåta lite fläckar på solen! Hur lever du ett kärleksliv?