havregryn

Kvinnan på scenen säger med bruten röst. ”Jag är arg på Olof för att han kritiserar mig, nedvärderar mig och inte visar mig någon respekt.” Jag och gissningsvis de flesta av de andra 600 i publiken tänker ’vilken skitstövel, den där Olof.’ Lite kunde vi ana att både kvinnan på scenen och vi andra strax skulle skratta åt samma mening.

Vi befinner oss på ett heldagsseminarie med amerikanska Byron Katie. Byron Katie vaknade en dag, efter år av problem och depressioner, och var vad en del skulle kalla ”upplyst”. Hon insåg att det hon tänkte inte hade med verkligheten att göra, att alla människor hör ihop och att alla är kärlek. Hon beskriver själv att hon lever i glädje och förundran över varje nytt ögonblick. Tänk vad det skulle vara skönt! Hon vägrar kalla sig andlig lärare men hon har en enkel metod hon lär ut och har skrivit en bok om; The Work (dagens boktips) för att hjälpa oss komma till samma insikt som hon själv.

Det är The Work som hon nu demonstrerar live på scenen. Byron Katie frågar den sorgsna kvinnan vad som hände just då när hon var arg på sin Olof. ”Vi var och handlade och jag la ner en påse havregryn i kundvagnen och Olof sa argt – vi har ju havregryn hemma, kollar du inte i skåpet innan vi åker!?”

Byron Katie nickar och säger med ett milt leende: ”Ack ja, krig har startats över mindre saker än en påse havregryn.” Spridda skratt från publiken. Byron Katie fortsätter att ställa enkla frågor om tillfället med havregrynen och strax erkänner kvinnan leende att det är möjligt att hennes tanke att Olof kritiserar och nedvärderar henne inte är sann. Han kanske bara ville upplysa om att det redan fanns havregryn hemma, varken mer eller mindre.

Vid det här laget skrattar kvinnan och hela publiken (igenkännande) åt hur Olofs ord gjorde henne så upprörd att hon sprang till andra änden av affären. När kvinnan sen får vrida och vända på det hon tänkte inser vi att ilskan egentligen handlade om hennes egen inre kritik mot sig själv. Och att det kanske alltid är våra tankar som gör oss arga.

Byron Katie har berättat att när hon går upp på scenen är hon aldrig orolig, hon är övertygad om att alla där älskar henne, de som inte tror sig göra det har bara inte insett det ännu.

Tänk dig hur du skulle agera om du gick in på någon offentlig plats, Hajen till exempel, fullständigt övertygad om att alla människor därinne var helt betagna i dig. Hur skulle du röra dig? Hur skulle du titta på folk? Vad skulle du säga? Troligtvis skulle du sänka garden en hel del. Och det i sin tur skulle leda till att dem du möter gör samma sak. Sedan kan du slappna av ännu mer och så vidare.

Du kan prova det här nästa gång du handlar och se vad som händer. Fred på jorden kanske? Jag tror i alla fall du slipper börja bråka vid havregrynshyllan.

(Tidigare publicerad i Varbergsposten)