Nu plockar jag ut disken ur diskmaskinen.
Nu kastar ett litet treklöver sin skugga på ett höstlöv.
Nu sitter jag med mina döttrar och sorterar sockar.
Nu lyfter dimman över havet.
Nu tankar jag bilen.

Det är det som händer som händer nu. Det som kommer efter är inte viktigare, även om vi får för oss det.

Att plocka ur disken är inte trist, egentligen. Om jag släpper idén om att jag ”ska få undan det” så att jag kan hasta vidare till nästa aktivitet.

Om jag tar mig tid att känna det rentvättade porslinet i mina händer. Tallrikens lena yta. Känner kroppen sträcka sig mot översta hyllan i köksskåpet. Andas in och andas ut.

För nu är det nu igen, även när jag plockar med disken. Nuet är sällan outhärdligt men ofta underskattat när tankarna tillåts stjäla uppmärksamheten.

Nu är det nu igen.

www.ulrikasandstrom.com