”Lilla gumman? Tittut! Dääär var du ja! Men…. vart tog du vägen?”

(fniss fniss)

”Tittut! Där var du igen! Haha! Va?! Hon försvann! Gumman? Hallå..? Lilla gumman, var ääär du?”

(förtjust gurglande)

”Tittut!”

Så kan det låta hemma hos oss.

Prova och byt ut Gumman mot Lyckan.

Visst kan det kännas sådär ibland. Plötsligt, mitt i vardagen, inser du att du känner dig ovanligt glad och upprymd. Genast börjar du försöka hålla fast i känslan. Och så vips! Är den borta igen.

Vart tar lyckan vägen? Och hur hittar man den igen?

Det kanske är lika enkelt som när jag leker med min ett-åring. Hon tror att när hon håller för ögonen kan ingen se henne. Men hon är ju där hela tiden.

Precis som lyckan.

Du behöver bara ta bort händerna framför ögonen. Lyckan finns i dig hela tiden.

Eller som Rumi skrev:”Din uppgift är inte att söka lyckan, utan bara att söka och finna alla de hinder inom dig själv som du har byggt.”