Idag på lunchpromenaden kom den här skogspoesin helt oväntat till mig, det var bara att stanna och skriva ner:

Höstskog tröstskog

Skogen ruttnar och kvittrar
Den grönskar samtidigt som den vittrar
Löv dinglar gula bland grenar
Vind smeker mossiga stenar

Här går jag och är vittne
Ser en trött slända som sitter
Tacksamt genomlyst av solens strålar
Naturen som skapar, lever och målar

Tallar speglas i pölar av vatten
Där står en flugsvamp som nyss tappat hatten
Jag andas och använder alla mina sinnen
Glömmer planer, oro och minnen

Sätter mig också en stund i solen och glor
Nära där maskar och tusenfotingar bor
Ser mig omkring med mjuknande blickar
Stänger mobilen som plingar i fickan

Finner ro för mitt snurrande sinne
I vattnet flyter en dansande pinne
Jag är inte på väg någonstans
Tror att jag skymtar en ekorres svans

Nu är nu och jag är här
I riset dröjer några bär
Höstskog tröstskog allt är stilla
Lyckan är här i det lilla

www.ulrikasandstrom.com