Livet. Jag tar steg för steg i riktning mot en klarare insikt i vem jag är. Det krävs lite ansträngning och disciplin att klättra men jag tar det i min egen takt och pausar med jämna mellanrum för att ta in omgivningen. För varje steg får jag ett vidare perspektiv på världen, förstår mer och mer hur allt hänger ihop och min egen plats och syfte.
Ibland snubblar jag och trampar fel, ibland känns det som att all energi och ork tagit slut. Vissa dagar är sinnet öppet och jag ser färgerna, hör fåglarna och känner ljumma vindar mot min kind. Andra dagar orkar jag bara stirra ner i stentrappan och får för mig att betongen är livet.
Men så fladdrar en fjäril förbi, jag lyfter blicken och tar ett djupt andetag. Upptäcker möjligheter igen och går vidare. Uppåt, framåt, inåt.