singapore

Det är de sista minuterna av första advent. Det enda som lyser upp det mörka rummet är datorskärmen. AC:n brummar svagt och familjen sussar gott efter den långa flygresan. NOT!

Nog har vi försökt få sova, men smågrodorna har bestämt efter fyra timmars sömn att det är morgon. Det fnissas och snuttras runt i täcket och det finns inte en chans att övertyga de små tyrannerna om att det snart är midnatt.

Så jag gör det enda möjliga – kapitulerar. Hissar den vita flaggan och plockar upp datorn för att ta tag i den här krönikan när jag ändå är vaken.

Jag hade tänkt skriva om skillnaden på att ha och att vara. Filosoferade på ämnet när jag vågade mig till Ullared förra veckan och fann mig stånga kundvagnar med halva Sverige, en vanlig tisdag förmiddag. Kunde riktigt se hur habegäret lyste i folks ögon.

En kvinna knuffade undan människor som ett bowlingklot i strike när hon fick syn på en märkesresväska för en tredjedel av priset hon sett på nätet. Hon föll nästan på knä i tillbedjan när hon nådde denna fantastiska röda väska. Ja, jag erkänner – den kvinnan var jag.

Kanske jag kan försvara mitt habegär med att den möjliggör varandet på den här långresan vi nyss påbörjat. Vi är nämligen på väg till Australien. Hela familjen tillsammans bland blommor och sol på andra sidan jordklotet i två månader. Vi gjorde en liknande flytt söderut förra året och fick mersmak. Tänk att det skulle ta 40 år att komma på det som flyttfåglarna vet så fort de sticker huvudet ur ägget.

Vi möter olika reaktioner på våra resor. Många säger att de blir inspirerade och de är uppriktigt glada för vår skull. Att vi visar att det är möjligt att resa långt med små barn och ganska små medel, att styra sin arbetstid själva. Andra får något konstigt i blicken och säger saker i stil med ”Jaja, vissa har det bra.”

Jag blev jätteglad över en kommentar på Facebook häromdagen. En vän skrev ”Som man bäddar får man ligga och du är bra på att bädda!” Det få verkar förstå är att det tagit många år av drömmande, förberedelser, planerande och beslutsamhet för att kunna förverkliga det här livet.

Anledningen att vi kan resa utomlands flera månader i taget är inte att vi jobbar häcken av oss och vi tar inte ut mer lön än medelsvensson, oftast mindre.

Däremot gör vi en del val som skiljer sig från normen. Att hyra ut huset är till exempel något som få kan tänka sig. Vi jobbar över nätet och vi håller nere våra kostnader utan att känna att vi snålar. På tal om att ha eller att vara. Jag minns inte när jag senast köpte nya lakan eller gardiner. Besök i Ullared är väldigt ovanliga. Kanske därför jag blev lite galen.

Det är enkelt att välja bort när man vet ända in i benmärgen att varandet är så mycket viktigare än ägandet.

Även när varandet innebär nattbusande barn och jetlag. Eller speciellt nu, i ett hotell i Singapore med palmer och pool på andra sidan altandörren och äventyret som väntar kring hörnet.

Tidigare publicerad i Varbergsposten