Jag vill nå fötterna, jag vill nå fötterna, nu!!

Klockan är sex på morgonen. Tystnaden bryts av otåliga skrik från spjälsängen. Ettåringen är vaken. Stööön. VARFÖR vaknade hon så tidigt? JOBBIGT! MOTSTÅND! VILL SOVA! Kravlade mig upp ur sängen i kolmörkret och lyfte upp den sömnvarma lilla skrikhalsen från spjälsängen. Snusade in lukten i hennes fjädermjuka hår och tänkte att det är rätt mysigt att få en stund själv med henne. Vidare till badrummet och fick en glimt av mig själv i spegeln. Men herregud, hur har jag lyckats få håret att se ut sådär inatt? FULT! SPRETIGT! JOBBIGT ATT FIXA!

Har du tänkt på hur lätt vi har för att ständigt värdera och bedöma allt som händer? Det pågår hela tiden, automatiskt kategoriserar vi det vi upplever som antingen bra eller dåligt.

Det jag gradvis har börjat inse, mycket tack vare yogan, är hur mycket skönare livet blir om man släpper den där besattheten att sätta betyg på allt man upplever. I yogan tränar man sig att lägga märke till hur kroppen känns, utan att tänka att det är bra eller dåligt. Det är annars väldigt lätt hänt att man klankar ner på sin stela hamstrings till exempel. Man önskar och strävar sååå efter att nå de där tårna. Med en bra lärare blir man då påmind om att ta det lugnt, öva på att vara nöjd där man är. Det är en lättnad för prestationsprinsessor kan jag lova.

Det går att träna sig på det här även utanför yogamattan. Att vara i upplevelsen utan att analysera den samtidigt. Det är speciellt hälsosamt när det gäller saker vi inte kan förändra. Som jag själv i morse. Ettåringen vaknar, det är ett faktum. Varför lägga tid på att kämpa emot och grotta in mig i hur jobbigt det är, det hjälper inte särskilt mycket, tvärtom. Det hade känts bättre om jag haft närvaro nog att bara konstatera att, ja nu är hon vaken. Ja nu måste jag gå upp. Så är det. Acceptera faktum istället för att sätta igång en litania av klagan som inte leder till något annat resultat än att jag måste gå upp och nu dessutom är sur.

Ja det hade varit klokare, men det är inte alltid så lätt, eller hur. Vi har tränat oss många år på att värdera och därför blivit riktiga proffs. Men om vi lägger ner tid på att träna oss i att bara vara i upplevelserna kommer vi bli bra på det också.