Archives for category: Närvaro

tolle_stillness

I Japan skogsbadar stressade affärsmän som ett sätt att minska stress och få ny energi. Det kallas Shinrin-yoku och effekterna märks redan efter en kvart – puls och blodtryck lugnar sig, stresshormoner i blodet minskar, du blir piggare och får lättare att koncentrera dig.

Så här tar jag ett skogsbad

  • Går fritt utan mål, helst i skog eller vid hav men en park, en gräsplätt eller några träd kan räcka. Lämnar mobiltelefonen eller sätter den på flygplansläge.
  • Stannar upp då och då och andas djupt och tar in naturen med alla sinnen- vad kan jag se, vilka ljud finns, hur känns vinden mot huden, känner jag någon doft. Smakar kanske på lite harsyra.
  • Är tyst och stilla. När jag märker att tankar drar iväg med mig, riktar jag uppmärksamheten igen på sinnesintryck. Om och om och om igen. 🙂

Efteråt brukar jag märka att nya idéer dyker upp och jag känner mig lugnare och gladare, påfylld med ny energi.

Prova gärna själv, eller följ med på någon av mina yogavandringar.

 

 

ulrikavallmo öppna armar2

Ett lyckligt liv är gjort av lyckliga dagar.

Och hur ”gör” man lyckliga dagar? För mig är bland det viktigaste att se till att dagen startar skönt. De flesta (jag också, men sällan nuförtiden) avverkar morgonen i en hektisk takt och försöker göra så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Skyffla i sig frukost, packa iväg barnen till skolan, putsa till sitt yttre och sen ut genom dörren i sista sekund för att komma i tid till jobbet.

Men tänk om morgonen istället får vara avstampet på en dag då du känner dig lugn, glad och ’in control’.

Det här är mitt recept på en morgon som förbereder marken för en lycklig dag:

  1. Gå och lägga mig i tid så att jag vaknar utvilad.
  2. Ställa klockan så jag har 15-30 minuter egen tid innan barnen ska upp.
  3. När väckarklockan ringer på telefonen, stänga av den UTAN att titta på mail och Facebook.
  4. Gnugga igång cirkulationen med en egenmassage, öppna dörren och dra in morgonluften i lungorna.
  5. I bästa fall – tid för en stund på yogamattan eller meditation. Sätta en intention för dagen. Sen dusch.
  6. Väcka barnen lååångsamt med småprat, fotmassage och gos.
  7. Sätta på lite go musik och dansa loss med barnen (ibland lugn musik som bakgrund)
  8. Dricka mitt citronvatten (pressar en halv ekologisk citron i en kopp ljummet vatten).
  9. Servera barnen frukost och sitta ner med dem med min gröna smoothie.
  10. Hålla koll på tiden och se till att vi tar oss ut genom dörren utan att behöva stressa. (Lyckas i alla fall ibland)

Den här goa morgonritualen tar ca 1,5 timmar. Det händer att jag kortar ner den för att få sova när det behövs. Det händer att jag missar nummer 1 och pga det de flesta av de andra punkterna.

Men jag älskar mina mornar och blir glad bara av att skriva om det så allt som oftast får jag till hela listan. Jag har som sagt inte alltid haft de här sköna vanorna och det är nog därför jag uppskatter dem extra mycket.

Du kanske också kan också unna dig själv att starta dagen vaken, lugn och närvarande, alla vanor kan ändras.

www.ulrikasandstrom.com

zombies

Jag ser aldrig på skräckfilmer men föreställer mig zombies hasandes med händerna utsträckta och den ruttnande tungan dinglande från det som är kvar av mungipan.

Halvsovande rör de sig framåt och ser aldrig åt sidorna och de har bara en sak i huvudet (förutom likmask) – människokött. Hela tiden på väg till nästa offer.

Precis som din hjärna.

Fast i stället för människokött (hoppas jag) är din hjärna på jakt efter nästa grej i framtiden, både i stort och smått.

Några personliga exempel: När jag äter frukost tänker jag på jobbet. När jag tittar på en vacker fullmåne tänker jag på att gå och sova. När jag lägger barnen tänker jag på Downton Abbey. (Herregud, hur ska det gå för den där elake, men sorgsne, betjänten Barrows?)

Och i det större perspektivet är hjärnan inställd på det där som liksom ska lösa saker och ting. Göra allt lite bättre, få dig att bli gladare, snyggare, nöjdare. Med utsträckta händer jagar du vidare mot framtiden med skygglapparna på och rädslans sporrar i sidorna.

Det här är en minst sagt störig felkonstruktion hos oss människor.

För på det här viset missar vi det mesta av det som pågår just precis nu. Vi är nästan som halvdöda zombies, fångar i våra egna hjärnor. Och det är dumt, för bästa sättet att hantera framtiden verkar vara att sluka det som pågår just nu med hull och hår. Hela tiden, om och om igen. Nu. Och nu. Och nu.

Vad händer just nu? Mitt nu (som är ditt då) innehåller till exempel: Mina fingrar skriver, magen kurrar, jag andas, gräset växer, himlen är blå, rummet är lagom varmt, en kråka kraxar utanför, det doftar svagt av te. Och så vidare. Ju mer man observerar desto mer upptäcker man. Vad finns i ditt nu?

Det låter som en fråga som är enkel att besvara men det är nu inte så lätt för oss människor det här med att stanna till, vi är så otroligt vältränade i att plöja oss igenom nuet för att komma till nästa grej, vara sig det är lunchrasten, att barnen ska bli blöjfria, den hägrande semestern, examen eller pensionen.

Men det går att träna om. Eventuellt kan man aldrig göra en zombie levande, men våra hjärnor kan formas om som trolldegen på dagis.

Det är ”bara” att pausa, vakna upp och lägga märke till allt som pågår i verkligheten, just nu.

Som att dutta ett glittrigt trollspö på zombiens huvud och förvandla den till en alldeles levande lycklig och närvarande person.

yogavandring_meditation_skärsjön

Underligt folk har synts till kring Varberg. I söndags sågs en grupp vid växthusen nära Varberg Nord. De stod i en ring (en vanlig formation enligt vittnen) och blundade. En förbipasserande tyckte att de svajade betänkligt.

Samma dag rapporterade en besökare att gruppen synts upp på Gamla Varbergs naturreservat. De satt utspridda i gräset nära toppen och blundade och den norske turisten tyckte att de verkade tillbedja choklad (fast vem gör inte det?). Han hörde också ett otydligt mummel om luften, värmande solstrålar och djupa andetag.

På en plats i skogen nära Tofta sågs de sträcka armarna i luften på olika sätt och de verkade helt omedvetna om omgivningen. Flera gånger har de setts gående i ett tyst led och de stannar ofta och verkar lukta på blommor, lyssna på någon bäck eller stirra på träd.

Förutom i trakterna norr om Varberg har de flera gånger skymtats i Åkulla bokskogar och den sydligaste platsen som rapporterats var i närheten av Vessigebro.

Förra helgen samlades de på byaberget vid Axtorna i solnedgången och blev kvar långt efter att fullmånen stigit upp över slätterna. Även om inga ylanden rapporterats så hördes flera misstänkta skratt och mumlande ljud.

Ibland pratar de glatt med varandra, men ofta är de helt tysta. Som en frukostgäst på Ästad vingård uttryckte det:

”Jag såg dem sitta vid ett bord helt tysta i över en halvtimme. De åt jättesakta! Ibland blundade de medan de åt och de undvek helt kontakt med oss andra gäster. Jag försökte faktiskt flirta lite men det var lönlöst.”

Teorierna om de underliga folkslaget går isär. En del tror det rör sig om en sekt, andra misstänker organiserad brottslighet. Det har inkommit många vittnesmål och även om det verkar vara olika individer som samlas så har arten några gemensamma drag:

  • Klädseln är ofta friluftsfärgad
  • De verkar vara mycket nöjda med sig själva
  • Deras ögon har en ovanlig mjuk glans
  • Alla har gympaskor eller vandringskängor på fötterna.

Nu kan vi avslöja, baserat på en tillförlitlig källa, att det varken rör sig om en sekt eller organiserad brottslighet. Det är i själva verket människor som gett sig ut på yogavandring där de tränar på att vara närvarande i nuet och njuta av naturen.

Vi hoppas med denna rapport kunna lugna befolkningen. Yogavandrarna må vara ett underligt släkte med konstiga ritualer men de har inga onda avsikter utom möjligen att omvända överarbetade och stressade människor till livsnjutare.

En varning kan ändå vara på sin plats. Om du lockas att själv prova på att gå ut i skogen och stirra på träd eller sträcka dig raklång i solvarmt gräs, var medveten om att sådana aktiviteter är beroendeframkallande och kan förändra hela ditt liv.

Speciellt vill vi avråda dig som gillar att grubbla, älta och oroa dig. Risken är stor att alla såna tankar smälter bort när du ger dig ut i naturen.

Så ser du gruppen kan det vara bäst att hålla sig på avstånd.

www.ulrikasandstrom.com
Tidigare publicerad i Varbergsposten

here_i_am

Den uppkopplade människans utmaning:

Att vara med uppmärksamheten där man är fysiskt och att intressera sig för dem som är där man själv är medan de är där.

Inte alltid så lätt, men värt att öva sig i!

Själv funderar jag på att ta en digital detox igen på semestern. Förra året undvek jag mail, Facebook, Instagram och Twitter i två veckor och det kändes riktigt bra.

Det var också ett uppvaknande i hur stark impulsen att klicka in och kolla läget var, många många gånger per dag var fingret på väg till speciellt Facebook-ikonen i telefonen.

Mail-ikonen har jag redan lagt på sida två i telefonen så jag slipper se hur många olästa mail jag har när jag använder telefonen privat. Kanske är det dags att förpassa det där blå ”F”:et dit också. I alla fall ett par veckor.

hackschooling

Nästa vecka börjar lillgrodan på en ny skola. I fredags var vi där och hälsade på.

Skolan bedrivs på två renoverade bondgårdar i Valinge. De ligger i ett skogsbryn med utsikt över ängar och betande djur. Gårdarna knyts ihop av en jättestor trädgård där eleverna hjälper till att odla både blommor, frukt och grönsaker.

Där vi går tänker jag att trädgården är perfekt att leka på. Istället för asfalt är det mycket gräs, träd, blommor och öppna ytor där barnen kan springa omkring. Flera av träden ser väldigt klättervänliga ut, konstaterar lillgrodan belåtet och själv blir jag glad av att se en bänk med inskriptionen ”Andas” på.

En bit bort ligger stallet som eleverna ibland besöker för att lära sig ta hand om djuren, men också för att träna kommunikation och empati, ha matte eller biologi. Uppe i skogen skymtar vi den omskrivna äventyrsbanan där många av lektionerna hålls med utomhuspedagogik som grund.

Vi går uppför trappan till entrén som är målad i regnbågens alla färger och där barnen har skrivit in orden ”Frisk – lycklig – kreativ” vilket är skolans motto.

Det är tidig morgon och eleverna har inte kommit än, men när vi kliver in träffar vi två av lärarna som skrattande kommer ut från den inglasade verandan där de startat dagen med yoga. En timmes valfri träning på morgonen ingår i lärarnas arbetstid för att försäkra sig om att de orkar vara närvarande och pigga hela skoldagarna.

”Vår skolas främsta mål är att lära barnen hur man håller sig frisk, lycklig och kreativ hela livet och vi vill självklart föregå som goda exempel. ”förklarar den ena läraren.

Vi får veta att de vanliga läroämnena här kompletteras med och bakas in i andra kunskapsområden. ”Vi tar fasta på den senaste forskningen som visar att välmående, glädje och kreativitet är grunden för att fungera bra i samhället och arbetslivet.”

Jag studerar ett schema på anslagstavlan och ser ämnen som:

  • Kroppskunskap och rörelseglädje
  • Samhörighetskunskap
  • Generositetskunskap
  • Relationskunskap
  • Kreativitetsträning
  • Självmedkänslaträning
  • Avslappning och stresshantering

Medan vi talar visas vi runt i de ljusa lokalerna. Vi passerar meditationsrum, innovationsverkstad, bibliotek, kuddrum och musikrum.

Skoldagarna är korta och klasserna hålls till max 12 elever per grupp. Varje morgon samlas alla elever och lärare på glasverandan för att börja dagen med meditation, sång och uppträden innan barnen söker sig till sina klassrum, som lika gärna kan vara ute som inne. De har ofta studiebesök och många duktiga föreläsare inom olika yrken och av olika härkomst kommer och hälsar på.

Skolmaten lagas av det som gården och bygden omkring tillverkar och eleverna turas om med att hjälpa till i köket.

När vi går vidare kramar jag lyckligt lillgrodans hand. En skola som prioriterar och mäter välmående framför prestation! Här kommer barnen att rustas med de kunskaper de behöver för livet och arbetslivet.

Äntligen en skola som har förstått att de kan utbilda oss till det som vi alla, både små och stora barn, vill bli när vi blir stora.

Nämligen friska och lyckliga.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

www.ulrikasandstrom.com
Publicerad i Varbergsposten

 

enval

Vad ska jag ha på mig idag? Vem ska jag leva mitt liv med? Livet handlar om stora och små val hela tiden, dygnet runt. Vad ska jag äta till middag? Vilken film ska vi se? Vilken vårdcentral ska jag välja? Ska vi ha barn eller inte? Vilket elbolag är bäst? Vad ska jag gå för utbildning?

Hur väljer man rätt? Det är lätt att bli stressad och ibland sticker vi huvudet i sanden och undviker helt att göra ett val. Sen är det också lätt att fastna i meningslöst grubbel om hur det skulle ha blivit om vi valt annorlunda. Det är inte lätt att vara människa.

Idag har vi nog fler val på en dag än vad våra förfäder hade under hela sin livstid. Vi tar in så mycket information och utvecklingen stormar framåt på alla fronter.

Kvar står vi människor med våra hjärnor som inte förändrats nästan ett dugg de senaste 30 000 åren. Vår hjärna är i version 1.0 och det finns ingen ny version i sikte, som någon sagt. Det gäller att jobba med det vi har.

Det är många beslut som ska tas, men man skulle samtidigt kunna säga att det egentligen bara finns två slags val.

Statiska val som ofta är omedvetna och alltid baseras på gammal vana, övertygelser och dagens humör. Den sorten känns igen på att det känns tryggt och enkelt. Som att alltid ta kaffe och ostmackor till frukost. Som att stanna kvar på ett jobb där man mår dåligt.

Sen finns det dynamiska val som baseras på verkligheten här och nu. När man gör ett dynamiskt val tar man sig tid att fundera på om det där gamla sättet att välja verkligen passar in för situationen man har framför sig precis nu. Vad skulle jag egentligen må bäst av till frukost? Vad händer med mig om jag blir kvar på det här jobbet till pensionen? Kanske jag ska söka mig vidare?

Gissa vad som är enklast? Gissa vad som är bäst?

Ibland är vi så rädda för att välja fel, att vi väljer att inte göra någonting alls. Eller så fastnar vi i de statiska besluten. Det verkar vara tryggt men det kan göra att man sätter gränser för sig själv, undviker risker och klänger sig fast vid det gamla välkända som en parasit på en val.

Det är inte konstigt att vi väljer av gammal vana eller efter det som är enklast och tryggast. Den sortens val är en del av den vi är så om du vill röra dig i riktning mot mer dynamiska val gäller det att gå försiktigt fram. Förhandla och ha tålamod med dig själv.

Idag krävs det mer än någonsin att vi tar beslut och väljer själva. Det är där den långsiktiga tryggheten finns. Och jag tror det är genom de dynamiska och medvetna valen som vi lever vårt liv fullt ut.

Att våga välja även när vi inte är riktigt säkra.

Att våga välja annorlunda än andra.

Att komma ihåg att ha kontakten inåt med sig själv och det vi verkligen behöver och längtar efter.

www.ulrikasandstrom.com
Publicerad i Varbergsposten

daggmask

Hackar du på dig själv ibland? ”Herregud så DUM jag är!” undslipper oss alla högljutt då och då. Men inombords kan egenkritiken vara ännu mycket vassare och ofta helt skoningslös.

”Vilken fruktansvärt dålig förälder jag är som glömde mössan imorse.” ”Gud så tjocka mina lår blivit, jag borde verkligen banta.” ”Jag är helt värdelös på att ……””Jag är så trist och tråkig.” ”Jag är helt dum i huvudet som inte hade MVG på tentan förra veckan.””JAG ÄR SÅ USEL!”

Och så vidare. I evighet och evighet. Amen.

Byt ut ”jag” mot ”du” och fundera på hur det känns om någon annan skulle ställa sig framför dig, spänna sina fördömande ögon i dina och fräsa påståenden som de där rakt i ditt ansikte, gärna stående med händerna på höfterna och med rynkade ögonbryn: ”Hur KUNDE du …..?” ”Hur dum i huvudet får man bli?” ”Du är sämst i världen på…..”

Och i nästa ögonblick säger personen (med tillgjord röst) : ”Slappna av nu i heela kroppen.”

HUR LÄTT ÄR DET??? Ändå är det så det kan vara när vi till exempel försöker börja meditera eller yoga.

Finns det något slut på den där självkritiska rösten? Ja som tur är!

Självmedkänsla är nyckeln. Det handlar om din inställning till dig själv – att öva sig på att ha en vänlig, nyfiken, uppmuntrande inre röst istället för att utsätta sig för skoningslös kritik så fort man får syn på sig själv i spegeln eller gör något som man tycker var mindre än perfekt.

Att vara självkritisk är förresten allmänt förekommande och inte ditt fel. Det ligger nedärvt i våra hjärnor och har hjälpt oss att utvecklas och överleva. Men forskare i USA märker nu en trend i att allt fler blir allt mer självkritiska och mår dåligt av det. Och det är bad news. För rent neurovetenskapligt så aktiverar självkritik stressreaktioner medan självmedkänsla aktiverar trygghetsreaktioner i kroppen. Och det påverkar såklart både vår fysiska och mentala hälsa.

Jag har skrivit om det här tidigare men har inte haft ett så fint och vetenskapligt ord att relatera inläggen till – det är på senare tid ordet självmedkänsla letat sig in i vårt svenska ordförråd och det tror jag är bra.

Här kommer en enkel övning för att prata lite varsammare med sig själv:

  1. Slut ögonen och lyssna på dina tankar. (Bara det här kan vara ett stort steg för den som inte är van, att skilja sig själv från sina tankar genom att vara den som betraktar tankarna utifrån)
  2. Fortsätt lyssna (och häpnas).
  3. Bestäm dig för att fokusera på att väcka upp en inre kompis som talar uppmuntrande till dig. Det kan kännas ovant, men välj att tänka till exempel:
    1. Så bra att jag tar mig tiden för den här övningen.
    2. Jag gör verkligen så gott jag kan.
    3. Jag räcker till som jag är.
    4. Jag är en bra förälder.
    5. Det är ok att misslyckas ibland. 
    6. Min kropp är bra som den är, tänk vad den åstadkommer mycket för mig. 

Om det underlättar kan du tänka dig att du pratar till dig själv på samma sätt som du skulle prata med en 1-åring som försöker lära sig att gå.

Fortsätt öva så mycket du kan, så ofta du kan, så att det blir en vana. Kanske någon minut varje kväll innan du ska somna. Om inte annat för att få sova bättre – verkar smartare att revva igång trygghetsreaktionerna i kroppen än stressreaktionerna tycker jag.

PS. Jag tycker det här ämnet är så viktigt att det troligen är det mest centrala jag lär ut som yogalärare och den här våren har jag tillägnat hela min meditationskurs ämnet självmedkänsla.

Ulrika Sandström
www.ulrikasandstrom.com

 

 

 

 

gladmun

Om förra inlägget var för långt – här kommer essensen 😉

  • Sluta leta efter lyckan i vad andra gör, i vad du ”borde” göra. Bara sluta. NU!!
  • Istället, vänd uppmärksamheten till var du är just det här ögonblicket. Pausa och känn kroppen, ditt andetag och ta in allt som finns omkring dig just nu.
  • Inse att det här ögonblicket räcker till. Det som är just nu har samma höga kvalitet som de där som du föreställer dig skulle göra dig lyckligare.
  • Träna dig i att se alla gåvorna du har just nu. Se allt omkring dig som om det var för första gången. Lägg märke till din kropp och förundras över hur finurligt ihopsatt den här. Tänk på allt du har i ditt liv – byggnaden du bor i, naturen, människorna, allt som du har fått och har just precis nu. Wow!

solsken_i_skogen

Du promenerar i skogen och får syn på en lång, lite krokig pinne bland höstlöven. Säg ”killevipen”, bli liten som en pyssling och ställ dig på pinnen. Nu står du mitt i ditt liv. (varning – dagens inlägg kräver ett visst mått fantasi).

Vi människor upplever nämligen oftast livet som en långdragen horisontell linje fullt av görande som slutar med ett stup rakt ner i mossan, precis som den här pinnen. Du kommer någonstans ifrån där bak i pinnens början, du är på väg någonstans framför dig.

Vi har händelser bakom oss på pinnen som vi helst inte vill tänka på – och därför tänker vi på dem lite för ofta. Vi oroar oss för problem som vi inbillar oss ligger framför oss på pinnen så att vi blir stressade. Och inte minst oroar vi oss för att ramla av pinnen och sjunka ner i den oändliga myllan.

En normal dag sysslar vår hjärna nästan hela tiden med att tänka antingen framåt eller bakåt längs den där tidspinnen. Typ så här:

”Oj vad dåligt jag sov i natt. Hur ska jag orka igenom dagen? Jag kommer att somna på mötet, chefen blir vansinnig. Hon kanske sparkar mig! Herregud så svårt det skulle vara att hitta ett nytt jobb. Kommer jag ens kunna bo kvar i huset? Huset ja, undrar om rörmokaren fixar toan idag. Annars måste vi springa ut till gästhuset. Hur kul är det i natt när minstingen vaknar? Ingen sömn inatt heller!”

Och så vidare. Skulle det vi inbillar oss hända i verkligheten är vi redan så utmattade av att ha oroat oss att vi har noll kraft kvar att hantera situationen. Och så kallar vi oss det intelligentaste djuret?

Jag skulle vilja påminna om en annan dimension av livet. Kanske kan man tänka sig den som en solstråle som lyser rakt uppifrån genom trädgrenarna ner på din egen lilla pinne. Den vertikala linjen. Det som är just precis nu.

Hur långt är nuet i tid räknat? Det finns inte, det går inte att mäta. Ändå är det det enda som finns. För pinnen existerar bara i tankarna. Du kan inte hitta den i verkligheten. Du kan inte ta på den, plocka upp den eller slänga den till en hund. Pinnen finns bara som tankar – minnen av det som varit eller drömmar om framtiden.

Ju mer vi tränar oss i att stanna i solstrålen, i nuet, desto större blir det. Det expanderar allt djupare och bredare neråt och sträcker sig allt högre och högre upp. Fanns någonsin något annat än nuet? Det var alltid nu, nu, nu. Pinnen har vi inbillat oss.

Livet kan levas i en lysande värmande solstråle. Kom ihåg att stanna och uppleva det ibland. Om pinnen är historien om ditt liv så är solstrålen ditt alldeles eget levande liv här och nu, andetag för andetag.

Så sitt i solstrålen och låt den lysa upp din pinne i skogen och skratta åt människans eviga galenskap.

Killevippen på dig!

Ulrika Sandström
www.ulrikasandstrom.com

Tidigare publicerad i Varbergsposten