Archives for category: Lyckan

trial bay gaol at south west rocks

Några av mina gröna växter ropade allt högre på hjälp i det tilltagande mörkret. Jag hörde dem till slut och bestämde mig för att flytta tre av dem till platser med mer ljus så att de får chans att frodas och trivas.

När jag kånkade runt på de stora krukorna (jag gillar yviga växter) slog det mig hur nödvändigt det kan vara även för oss människor att flytta på sig ibland. Till en ny plats, ett nytt sammanhang, ett soligare hörn av livet.

Det hjälper inte hur noga jag skulle ha vattnat och gödslat mina tynande gröna kompisar, utan flytten till tillräckligt med ljus skulle de långsamt ha förtvinat. Blivit brunare och slakare och tappat den lilla glans de hade kvar på bladen.

Precis som det kan bli med oss människor.

Ibland kan man komma in i en fas i livet när vi märker att vi liksom växt ur vårt vanliga sammanhang. I början kanske vi knappt noterar det avtagande ljuset men gradvis blir det svårt att blunda för att vi börjat sloka en aning.

Eller så kan det vara som för min 25-åriga Dracena att vi slår huvudet i taket och måste kämpa och kröka oss för att fortsätta växa.

Ibland kommer vi till en punkt där vi inser att en förändring är absolut nödvändig och hittar kraften att bryta upp.

För mig har det hänt flera gånger. När jag flyttade hemifrån, när jag var 20 och sa upp mig och satte mig på ett tåg rakt genom djupaste Sovjetunionen, när jag var 24 och flyttade hem igen från Australien, när jag var runt 30 och slutade mitt jobb. Och på senare år har det handlat mer om inre förändringar, att ge upp olika föreställningar om mig själv och andra, insikter som har lyft fram mig till ett ljusare ställe precis som jag nu bär mina växter till mer dagsljus.

När jag tänker tillbaka inser jag att var och en av de här förflyttningarna som både var rent fysiska men även gick djupare, upplevde jag som absolut nödvändiga. Det fanns ingen tvekan inombords.

Jag tror att om jag stannat och anpassat mig skulle jag om inte börja vissna så i alla fall ha fått väldigt svårt att skjuta nya skott.

Ibland märker vi inte att det är dags att förflytta oss, och är bara svagt medvetna om en underliggande längtan som vi inte riktigt känns vid. I bästa fall vilar vi och överlever vintermörkret och spirar igen när ljuset kommer tillbaka.

Ofta är det en inre förändring som krävs mer än en yttre. En verklig förändring innebär att vi ser verkligheten i ett nytt ljus. Både tankemönster, verklighetsbeskrivning och agerande ändras. Inte alltid men ibland för det med sig att vi behöver lämna ett jobb, ett destruktivt förhållande eller byta bostad.

Precis som blommorna söker vi ljuset och har vi tur upptäcker vi på vår personliga väg genom livet att fönstret finns inombords.

Ulrika Sandström
www.ulrikasandstrom.com
Tidigare publicerad i Varbergsposten

sköld

Jag är en ”nykter” perfektionist. Jag har hittat mina knep att bli snällare mot mig själv men precis som en nykter alkoholist fortsätter jag varje dag att träna mig för att vara mer av en tillräckligt-bra-ist än en prestationsprinsessa. 

En av mina mest lästa inlägg hittills handlade om duktiga flickor så jag vet att jag inte är ensam om att överprestera för att duga. 

Studier visar att perfektionism står i vägen för att lyckas och bli lycklig (som du troligtvis redan har märkt). Perfektionism leder ofta till depression, oro, beroende och livs-paralys. Med livsparalys menas alla de möjligheter vi missar på grund av att vi är så rädda att visa upp något för världen som kanske inte är helt perfekt. (Herregud vilken ångest jag hade inför att göra mitt första blogginlägg!)

Här kommer fem punkter om perfektionism att begrunda, hoppas de kan hjälpa:

  1. Perfektionism är inte det samma som att sträva för att bli sitt bästa. Perfektionism är tron på att om vi lever perfekt, ser perfekta ut och agerar perfekt kan vi slippa skuldkänslor, skam och att bli bedömda. Den är som en sköld som väger tjugo ton. Vi tror den skyddar oss när den i själva verket hindrar oss från att må bra.
  2. Perfektionism handlar inte om hälsosamma mål och växande.
  3. Perfektionism handlar om att försöka förtjäna acceptans och godkännande av andra. De flesta av oss perfektionsprinsessor och -prinsar uppfostrades genom att få positiv uppmärksamhet främst när vi presterade något. Någonstans inne i hjärtat slog det där rot och fick oss att tro att ”Jag är vad jag presterar.”
  4. Perfektionism är idiotiskt eftersom det inte finns något som är perfekt, det är ett ouppnåbart mål.
  5. Att känna sig bedömd och skamsen (och rädslan för dom känslorna) är något vi alla människor har gemensamt. Perfektionism ökar oddsen att vi kommer att känna dom känslor vi försöker undvika. ”Det är mitt fel. Jag känner så här för att jag inte är tillräckligt bra.”

Vägen från perfektionism handlar om att träna sig i att bli snällare mot sig själv. Att uppmärksamma den där kritiska inre rösten men undvika att tro att den talar sanning. Jag försöker omfamna mina  tillkortakommanden och våga sänka skölden och visa mig sårbar och felbar ibland. (Det är tur att jag så sällan har fel 😀 )

Det är inte lätt och jag har lång väg kvar att gå, men vinsterna gör det mödan värt – mer mod, medkänsla och känsla av samhörighet.

Sådär, nu ska jag trycka på Publicera. Jag tvivlar på att det här blev det perfekta inlägget om perfektionism men hoppas att det räcker till för att någon ska få  utbyte av att ha läst den.

PS. En bra bok som inspirerade mig till det här inlägget är The gifts of imperfection av forskaren Brenee Brown.  

 

Happy_Brain_large

Lovade du att börja träna och äta mer morötter på nyårsafton? Vilket strunt. Glöm motion och bra mat! Det är helt enkelt inte värt besväret.

Tänk bara på hur dåligt man brukar må efter ett motionspass. Jag brukar känna mig helt deppig när jag har tvingat mig iväg och träna. ”Varför gör jag det här mot mig själv?” brukar jag tänka. Varje gång ångrar jag mig och önskar att jag hade valt soffan istället. Speciellt efter yoga eller zumba.

För att inte tala om när jag äter nyttig mat. Energinivån sjunker under fotsulorna, magen känns som en klump och helst vill jag gå och sova på en gång. Och själva maten med alla sina färger – fy så grällt. Tacka vet jag beige mat.

Tänk så meningslöst det är att springa runt efter en innebandyboll eller trötta ut sig med att simma fram och tillbaka i simhallen tiotals gånger där det enda som kan distrahera dig från dina värkande muskler är – ingenting.

Istället för motion och mat tycker jag du kan satsa din energi på sånt som påverkar din hälsa och goda humör garanterat mycket mer. Som exempelvis:

  • Dina relationer
  • Vad du sysselsätter dig med
  • Din kreativitet
  • Din omgivning
  • Din ekonomi
  • Din andlighet

Ok, nu menar jag faktiskt allvar. Varje punkt på listan kan både göra dig sjuk och göra dig frisk, håller du med? En förälskelse eller en känsla av gemenskap kan göra dig frisk, medan dåliga relationer kan förgifta dig. Att sjunga, skriva, teckna eller skapa på olika sätt kan vara som medicin – men om du vet vad du längtar efter att göra men inte gör det, kan det förgifta dig. Att leva där du vill bo och omge dig med det du gillar kan läka din kropp – medan att leva på en plats där du inte alls trivs och känner dig instängd kan göra dig sjuk.

Det finns mycket forskning som stöder det här. När jag skriver “som medicin” menar jag inte bara att man “mår bra”. Man kan fysiskt på cellnivå se på kroppen att immunförsvaret stärks och kroppens självläkning kör på för fullt t ex när man är kär, uttrycker sin kreativitet på något sätt eller omger sig med natur och blommor. Det är på riktigt, det går att mäta.

Precis som motion och nyttig mat. Men det som är intressant är att allt mer forskning pekar på att vår mentala/känslomässiga hälsa påverkar vår fysiska hälsa och allmänna välmående och livskvalitet långt mer än vad vi äter, hur ofta vi motionerar, om vi röker, hur vi sover eller hur många vitaminer vi tar.

Så min slutsats är – var smart, motionera om du nu vill det och ät för alla del lite mer grönt, men framför allt – ta hand om ditt inre och lev det liv du vill, ärligt och äkta. Då kan den fysiska hälsan få blomstra.

Ja den kommer nästan inte kunna låta bli.

Tidigare publicerad i Varbergsposten
www.ulrikasandstrom.com

noosaview

Just nu är jag tio procent lyckligare än vanligt. Jag är i Australien ett par månader och jag njuter verkligen av solen, blommorna, värmen och fågelsången. Jag kan förstå de med- glimten-i-ögat avundsjuka kommentarerna jag får hemifrån. Det är väldigt skönt att fly från de mörkaste vintermånaderna.

Men är jag lyckligare här än jag skulle vara om jag stannat hemma? Ja, jag vågar påstå att jag känner mig ganska precis 10% lyckligare. Helt i enlighet med lyckoforskning. Den visar nämligen att yttre omständigheter som tex att ändra miljön man vistas i kan påverka lyckonivåerna med 10% uppåt eller neråt. Vissa ögonblick, som häromdagen då jag vandrade i Noosa nationalpark med min dotter och fick se vilda delfiner skulle man kunna tro att jag skulle vara 100% lyckligare än om jag var hemma och plockade ur diskmaskinen, men det skulle  inte stämma. Lyckliga ögonblick kan lika gärna inträffa när man står med händerna i diskbaljan som när man med solen i håret spanar ut över ett turkosblått hav.

Hälften av lyckonivån handlar nämligen om vårt inre – vår inställning, vårt medvetandetillstånd, våra tankar, våra attityder.

Jag önskar och hoppas att fler och fler börjar förstå det på djupet. Vart du än går är du där, som en väldigt bra bok heter. Mina hangups, min självkänslenivå, mina vanor, alla inre utmaningar jag umgås med till vardags har följt med mig till andra sidan jorden. Det är inget jag förvånas över och det är skönt. Besvikelse är garanterad om man förväntar sig att en semester ska bringa evig lycka och välmående.

Så jag tänker: värna om ditt inre – lär känna dig själv och ta hand om ditt inre på ett bra sätt. Då behöver du inte ta omvägar kring resor, upplevelser och prylar för att hitta lyckan.

Fast det är klart att de där extra tio procenten inte kan skada heller.

 

 

 

 

1021180.large

Är du en ”duktig flicka” eller känner du  någon? En duktig flicka har väldigt höga krav på sig själv och har svårt att känna att hon duger om hon inte presterar på topp. Duktiga flickor ger allt på jobbet, i hemmet och på fritiden. Uppnår hon inte perfektion tycker en duktig flicka att hon är en värdelös sopa. Duktiga flickor ställer upp för andra men glömmer ofta ta hand om sig själva.

Här kommer några LIVSVIKTIGA* tips som jag önskar jag hade fått innan jag gick i väggen för några år sedan:

  1. Ge 90%
    Om du är en duktig flicka så är den här rubriken otroligt provocerande. Men De sista 10% behövs oftast inte, och det är dessutom dom som kan fullkomligt suga ur dig energi. 90 % är tillräckligt, troligen är det alldeles fantastiskt redan då. Lär dig frasen ”good enough” och börja träna.
  2. Välj den enkla vägen
    Jag ska berätta en hemlis. Livet måste inte vara en kamp – du måste inte svettas blod för att lyckas med det du vill ta dig för. Du kan välja att släppa efter lite på ambitionen och perfektionismen. Vips kanske du hittar ditt flow när du lugnat ner dig litegrann. Var lite mindre som en spermie och var mer som ett ägg. Ta emot.
  3. Skicka ut din Gremlin i utvisningsbåset
    Jag brukar ibland kalla den där kritiska inre rösten som viskar negativa saker som ”det går aldrig”, ”gör dig inte till”, för din Gremlin. Ett fult litet troll som säkert kommer att börja babbla för fullt när du tränar på punkt nummer ett. Påminn dig själv om att du inte behöver vara perfekt, ge dig själv tillåtelse att ta ett steg tillbaka ibland.
  4. Väck upp en inre bästis
    När vi hela tiden söker efter bekräftelse utifrån, genom att prestera på jobbet till exempel, frestas vi att överdriva vår insats. Träna dig i att ge dig själv bekräftelse. Som en motpart till din Gremlin, uppmuntra en inre bästis som tror på dig och uppmuntrar varje steg du tar. Och som kan hugga huvudet av din Gremlin när det behövs.
  5. Sätt gärna mål men släpp det krampaktiga greppet om resultatet
    Målsättning kan vara toppen och hjälpa dig fokusera och uppnå bra saker. Men koppla aldrig ALDRIG din känsla av egenvärde till huruvida du uppnår målet eller ej. Gör istället ditt bästa (eller 90%) och släpp sedan taget. Ha tillit och låt saker ha sin gång.

Om du nu måste vara bäst – bli bäst i världen på att ta hand om dig själv.

people_are_not_perfect.jpg

 

*)”duktig-flicka”-syndromet kan döda livsglädjen och leda till utbrändhet och andra otrevligheter.

stockros

Superövning att göra ofta:

Pausa i tio sekunder och lägg märke till var du är, vad du gör, vem du är, just nu. Slut ögonen och uppmärksamma att du andas och hur skönt det är. Märk att du kan le, att du kan vicka på tårna och känn glädjen i det. 

Tänk på de människor du mött idag och tacka för att de finns.

Fira det ganska fantastiska faktum att du lever. Den här stunden, och den du är, är alldeles perfekt.

Du missar ingenting, för det finns ingenting bättre än just nu. Du kan släppa all rädsla att du går miste om något och vara nöjd med det du har, det som är i det här ögonblicket. Och i det här. Och i det här…

 

www.ulrikasandstrom.com

 

 

dreams_of_flying

And above all, watch with glittering eyes the whole world around you because the greatest secrets are always hidden in the most unlikely places.

Those who don’t believe in magic will never find it.

…. skrev Roald Dahl

20130502-115012.jpg
Gungar i hammocken, ömsom sol ömsom skugga under taket. Fram och tillbaka, mellan ljus och mörker, som i livet. Viktigt att minnas när man gungat in i skuggan: Solen finns där hela tiden. Den är bara tillfälligt skymd. Molnen kommer att skingras, hammocken kommer att svänga tillbaka.

Genom taket känner jag solen som värme och jag vaggar mig lugn.

beHappy

Hittat på Lyckobloggen där det finns mycket intressant att läsa om positiv psykologi.

kramas
Barnvakten har blivit sjuk och jag är oproportionellt besviken. Kanske för att det var typ femtio år sedan vi hade barnledigt? Eller det kan också ha något att göra med att minstingen hållit oss vakna mellan midnatt och vargtimmen varje natt den här veckan. Vad anledningen än är så är jag överväldigad av en känsla av att får jag inte gå på bio idag är det lika bra att gå och gräva ner sig i skogen tills isen smälter.

Har du känt så någon gång?

Suck. Jag har överkommit mig själv så pass att jag kravlat mig till datorn för att prestera en text före lunch och nu funderar jag på om jag ska skriva på temat ”Skaffa perspektiv på tillvaron och sluta vältra dig i dina obetydliga problem” eller ”Det är okej att känna sig nere ibland”.

Det senare känns betydligt mer sympatiskt, eller hur? Kanske jag kan få lov att vara lite besviken en stund och pyssla om mig själv lite extra.

För uppmaningar att skärpa till sig och tänka positivt kan få totalt motsatt effekt en sån här dag när humöret hamnat nära botten. Ja jag vet, ibland skriver jag om att tänka positivt, men om jag någon gång påstått att positivt tänkande är lösningen på alla världens problem please shoot me.

Däremot har jag uppfattningen att inställningen vi har till oss själva är väldigt viktig. Tycker du innerst inne att du är en okej person, att du förtjänar att må bra, att du kan visa förståelse när det är motigt?

Hur vi ser på oss själva påverkar allt i vårt liv eftersom det blir glasögonen vi betraktar världen genom. Det styr vårt välmående, hur vi relaterar till andra och vår upplevelse av vad det innebär att vara levande.

Det du själv tycker och tänker om personen i spegeln är mycket viktigare än vad andra tycker och tänker, så är det bara.

Men för att återgå till min misär ;). Olyckligheten är här, det är bara att acceptera, oavsett vad den beror på. Jag kan välja att banna mig själv för mitt otillräckliga positiva sinne, eller uppmuntra mig själv som jag skulle göra med mina barn.

”Såja, såja, det är okej att känna dig besviken. Snart går det över. Kom och sitt i mitt knä en stund så ska jag torka dina tårar.”

Som vuxen kanske man inte har något bokstavligt knä att krypa upp och ulka i, men då kan man skapa det inom sig. Här kommer en tröstande övning som man gärna kan göra ofta:

Pausa i tio sekunder och lägg märke till var du är, vad du gör, vem du är, just nu. Uppmärksamma att du andas och hur skönt det är. Märk att du kan le, och känn glädjen i det. Lägg märke till de bra sakerna omkring dig. Tacka för de människor du mött idag. Fira det ganska fantastiska faktum att du lever. Den här stunden, och den du är, är alldeles perfekt. Du missar ingenting, för det finns ingenting bättre än just nu. Du kan släppa all rädsla att du missar något och vara nöjd med det du har. Tänk inte på vad du missar, utan tänk på vad du har fått.

Så istället för den missade bion kan jag tänka på de där två små flickorna med det flygiga håret och kärleksblå ögonen som jag på något vidunderligt sätt har fått bli mamma till och det känns genast bättre inombords. Jag tror faktiskt jag är redo att torka mina tårar.

(Först publicerad i Varbergsposten)