Archives for category: Kroppen

hackschooling

Nästa vecka börjar lillgrodan på en ny skola. I fredags var vi där och hälsade på.

Skolan bedrivs på två renoverade bondgårdar i Valinge. De ligger i ett skogsbryn med utsikt över ängar och betande djur. Gårdarna knyts ihop av en jättestor trädgård där eleverna hjälper till att odla både blommor, frukt och grönsaker.

Där vi går tänker jag att trädgården är perfekt att leka på. Istället för asfalt är det mycket gräs, träd, blommor och öppna ytor där barnen kan springa omkring. Flera av träden ser väldigt klättervänliga ut, konstaterar lillgrodan belåtet och själv blir jag glad av att se en bänk med inskriptionen ”Andas” på.

En bit bort ligger stallet som eleverna ibland besöker för att lära sig ta hand om djuren, men också för att träna kommunikation och empati, ha matte eller biologi. Uppe i skogen skymtar vi den omskrivna äventyrsbanan där många av lektionerna hålls med utomhuspedagogik som grund.

Vi går uppför trappan till entrén som är målad i regnbågens alla färger och där barnen har skrivit in orden ”Frisk – lycklig – kreativ” vilket är skolans motto.

Det är tidig morgon och eleverna har inte kommit än, men när vi kliver in träffar vi två av lärarna som skrattande kommer ut från den inglasade verandan där de startat dagen med yoga. En timmes valfri träning på morgonen ingår i lärarnas arbetstid för att försäkra sig om att de orkar vara närvarande och pigga hela skoldagarna.

”Vår skolas främsta mål är att lära barnen hur man håller sig frisk, lycklig och kreativ hela livet och vi vill självklart föregå som goda exempel. ”förklarar den ena läraren.

Vi får veta att de vanliga läroämnena här kompletteras med och bakas in i andra kunskapsområden. ”Vi tar fasta på den senaste forskningen som visar att välmående, glädje och kreativitet är grunden för att fungera bra i samhället och arbetslivet.”

Jag studerar ett schema på anslagstavlan och ser ämnen som:

  • Kroppskunskap och rörelseglädje
  • Samhörighetskunskap
  • Generositetskunskap
  • Relationskunskap
  • Kreativitetsträning
  • Självmedkänslaträning
  • Avslappning och stresshantering

Medan vi talar visas vi runt i de ljusa lokalerna. Vi passerar meditationsrum, innovationsverkstad, bibliotek, kuddrum och musikrum.

Skoldagarna är korta och klasserna hålls till max 12 elever per grupp. Varje morgon samlas alla elever och lärare på glasverandan för att börja dagen med meditation, sång och uppträden innan barnen söker sig till sina klassrum, som lika gärna kan vara ute som inne. De har ofta studiebesök och många duktiga föreläsare inom olika yrken och av olika härkomst kommer och hälsar på.

Skolmaten lagas av det som gården och bygden omkring tillverkar och eleverna turas om med att hjälpa till i köket.

När vi går vidare kramar jag lyckligt lillgrodans hand. En skola som prioriterar och mäter välmående framför prestation! Här kommer barnen att rustas med de kunskaper de behöver för livet och arbetslivet.

Äntligen en skola som har förstått att de kan utbilda oss till det som vi alla, både små och stora barn, vill bli när vi blir stora.

Nämligen friska och lyckliga.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

www.ulrikasandstrom.com
Publicerad i Varbergsposten

 

chokladtårtan_jpg

Att välja vad man ska äta för att må bra är ju så himla lätt. Det är tur att det inte finns några motsägelsefulla råd som gör en förvirrad. Tänk så jobbigt det hade varit om vi hela tiden pepprades med olika budskap från experter av varierande självutnämndhetsgrad. Eller om Livsmedelsverket hade varit oenig med den senaste forskningen. Vad skulle vi ha gjort då?

Tänk om informationen vi fick var färgad av megastora livsmedelsproducenters vinstintressen, troll som använder vår och planetens hälsa till att torka sig där bak med medan de hetsar framåt med guldpenningar som enda mål. Hur skulle det se ut?

Vilken hemsk tanke. Jag kan faktiskt se det framför mig. Intet ont anande tar vi det stora trollet i handen och leds djupt in i skogen med löften om godis. Stigen blir mörkare och mörkare och vi börjar misstänka att något inte står riktigt rätt till, men vi känner oss hjälplösa för vilken annan stig skulle vi välja?

Kanske, i stunder av skarpsinne, rycker vi oss loss oss för att prova någon av de andra stigarna, går vilse där inne, jagande efter nya vägar, nya dieter, nya experter. Det hade inte varit bra.

Men OM det nu hade varit så illa så tror jag att jag vet vad vi skulle kunnat göra:

  1. Låta hjärnan vara med när vi äter
  2. Låta hjärnan vara med när vi äter
  3. Låta hjärnan vara med när vi äter
  4. Lyssna mindre på expertråd och mer på kroppen
  5. Lära sig själv om vad kroppen egentligen behöver för näring

För mig verkar det nästan omöjligt att helt förstå mig på alla processer som pågår i kroppen och hjärnan, eller deras behov av näring i rätt mängd och i rätt kombination.

Det är bra att ha lite koll, men sen tror jag att det allra bästa vi skulle kunna göra, om det någonsin skulle bli så illa som jag skrev, är att börja bli expert på sig själv. Hur känns det när jag äter det här? Vad händer om jag tar bort det där?

Det låter väl enkelt och nästan självklart att veta vad det är vi äter just när vi äter det, men hur ofta sitter vi inte och slevar i oss med uppmärksamheten på en bok (guilty!), TV:n, tidningen, samtal eller grubbel? Noll koll på maten förutom, i bästa fall, hur mätta vi börjar bli.

Det är det trollen lever på. Vår tjockskalliga vana att bara bedöma det vi äter efter smaken och hur mätta vi blir. Och vad det kostar! Skit samma med näringen och energinivån. Det där hade trollen upptäckt och utnyttjat till max. De hade lärt sig att bara de strösslar på lite socker, målarfärg, lite gegg som förtjockar så man slipper använda dyr grädde och annat naturligt, så gapar vi och sväljer lydigt.

Jaja, det är tur att det inte finns några troll.

Det är tur att det är så himla lätt att veta vad man ska äta för att må bra.

www.ulrikasandstrom.com
Även publicerad i Varbergsposten

Kanske har ni hört Colbie Caillat’s fina låt ”Try” men har ni sett videon? Nyss dök den upp i mitt Facebook-flöde för andra gången och jag vill dela den med er som missat den, eller som vill se den och beröras igen. Den är annorlunda och viktig med sitt budskap om orättvisa skönhetsideal. I videon plockar hon av sig löshår, lösögonfransar, tvättar bort make-up och visar sig som hon är. Jag ska visa den för mina döttrar, som så tydligt redan påverkas av och lär sig bedöma hur ”fina” kvinnliga artister är.

 

Happy_Brain_large

Lovade du att börja träna och äta mer morötter på nyårsafton? Vilket strunt. Glöm motion och bra mat! Det är helt enkelt inte värt besväret.

Tänk bara på hur dåligt man brukar må efter ett motionspass. Jag brukar känna mig helt deppig när jag har tvingat mig iväg och träna. ”Varför gör jag det här mot mig själv?” brukar jag tänka. Varje gång ångrar jag mig och önskar att jag hade valt soffan istället. Speciellt efter yoga eller zumba.

För att inte tala om när jag äter nyttig mat. Energinivån sjunker under fotsulorna, magen känns som en klump och helst vill jag gå och sova på en gång. Och själva maten med alla sina färger – fy så grällt. Tacka vet jag beige mat.

Tänk så meningslöst det är att springa runt efter en innebandyboll eller trötta ut sig med att simma fram och tillbaka i simhallen tiotals gånger där det enda som kan distrahera dig från dina värkande muskler är – ingenting.

Istället för motion och mat tycker jag du kan satsa din energi på sånt som påverkar din hälsa och goda humör garanterat mycket mer. Som exempelvis:

  • Dina relationer
  • Vad du sysselsätter dig med
  • Din kreativitet
  • Din omgivning
  • Din ekonomi
  • Din andlighet

Ok, nu menar jag faktiskt allvar. Varje punkt på listan kan både göra dig sjuk och göra dig frisk, håller du med? En förälskelse eller en känsla av gemenskap kan göra dig frisk, medan dåliga relationer kan förgifta dig. Att sjunga, skriva, teckna eller skapa på olika sätt kan vara som medicin – men om du vet vad du längtar efter att göra men inte gör det, kan det förgifta dig. Att leva där du vill bo och omge dig med det du gillar kan läka din kropp – medan att leva på en plats där du inte alls trivs och känner dig instängd kan göra dig sjuk.

Det finns mycket forskning som stöder det här. När jag skriver “som medicin” menar jag inte bara att man “mår bra”. Man kan fysiskt på cellnivå se på kroppen att immunförsvaret stärks och kroppens självläkning kör på för fullt t ex när man är kär, uttrycker sin kreativitet på något sätt eller omger sig med natur och blommor. Det är på riktigt, det går att mäta.

Precis som motion och nyttig mat. Men det som är intressant är att allt mer forskning pekar på att vår mentala/känslomässiga hälsa påverkar vår fysiska hälsa och allmänna välmående och livskvalitet långt mer än vad vi äter, hur ofta vi motionerar, om vi röker, hur vi sover eller hur många vitaminer vi tar.

Så min slutsats är – var smart, motionera om du nu vill det och ät för alla del lite mer grönt, men framför allt – ta hand om ditt inre och lev det liv du vill, ärligt och äkta. Då kan den fysiska hälsan få blomstra.

Ja den kommer nästan inte kunna låta bli.

Tidigare publicerad i Varbergsposten
www.ulrikasandstrom.com

connie

Lillgrodan har fått en kanin. Ett alldeles eget djur att ha ansvar för och sköta om. Efter första förälskelsen (som varade ca två dagar) märktes en period då hon mest pliktskyldigt gav den lilla varelsen mat och vatten utan större intresse.

Men så efter ett tag hände något, hon började sitta i buren och prata med sin lilla kompis och när vi åkte iväg saknade hon henne och var orolig att hon inte mådde bra. Det var tydligt att kärlek uppstått mellan lillgrodan och hennes Connie. Vad var det för fenomen som lyfte relationen från något slentrianmässigt förpliktigande till översvallande ömhet?

Jag tror det förklaras bäst med ett utsnitt ur den kloka barnboken om Lille Prinsen, som ömt vårdade en enda ros som han först tyckte var lite oförskämd. Här är en bit av Lille prinsens samtal med räven:

”-  Adjö, sa räven. Nu ska du få höra min hemlighet. Den är mycket enkel: det är bara med hjärtat man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.

–  Det viktigaste är osynligt för ögonen, upprepade Lille prinsen för att inpränta det.

–  Det är därför att du skött om rosen så länge som den har så stort värde för dig.

–  Det är därför att jag skött om rosen så länge…sade Lille prinsen.

– Människor har glömt bort den enkla sanningen, sade räven. Men du får inte glömma den. Om du har tämjt något, fäst dig vid något, är du ansvarig för det för all framtid. Du har ansvar för din ros.

–  Jag har ansvar för min ros…upprepade Lille prinsen för att inpränta det.”

Den hisnande övergången jag tänker dra här är från Connie kanin och Lille Prinsens ros till din egen kropp. Vad har din kropp för värde för dig? Hur sköter du om den? Alla varelser på jorden reagerar positivt på kärlek och uppmuntran, eller hur? Det gäller även kroppen. Vad har du för relation med dina fingrar, ditt ansikte, dina tår och (hu) din mage?

Jag tror det är viktigt att ge kroppen massor av positiv uppmärksamhet varje dag. Att sköta om den med bra mat, rörelse och återhämtning, men också att tänka snälla tankar om den. Visst låter det självklart, men varför är det samtidigt så svårt? En förklaring kan vara de ständiga budskapen som bombarderar oss om hur kroppen ska svältas, tuktas och fixas till för att duga. Stackars lilla kroppen. Inte undra på att den får ont och blir ledsen.

Räven sa också att det bara är med hjärtat man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen. Prova att se kroppen med hjärtat istället för ögonen. Kanske låter det flummigt men prova. Blunda och försök att känna kroppen inifrån, själva energin, det levande livet i dina celler. Om du övar på det en stund varje dag innan du möter morgonansiktet i spegeln tror jag att din kropp kan ge dig minst lika mycket glädje som Connie kanin ger lillgrodan.

Ulrika Sandström
Tidigare publicerad i Varbergsposten

measure_feet2

Jag älskar min skräddare!

Varje gång jag kommer dit, även om det bara var en timme sedan sist jag var där, så tar han mina mått.

Så lär George Bernard Shaw ha sagt. Vad var det som var så fantastiskt med det konstanta mätandet? Jo, att skräddaren aldrig tog för givet att herr Shaw var likadan som senast. Kanske hade magen blivit en millimeter större eller armmusklerna en aning mindre? Skräddaren insåg att människor förändras hela tiden och herr Shaw uppskattade att bli sedd för den han var just där och då.

Miljoner förändringar händer inom dig och mig just nu. På några år har hela vår kropp förnyats ända ner på skelettnivå. Och tänk hur mycket vårt känslomässiga, psykologiska jag skiftar och varierar. Ibland går det på en sekund att gå från lugn till ilska, från gråt till skratt, eller hur? Ändå kanske du ibland kan känna att någon relaterar till dig som om du fortfarande var 15 år, eller som om du fortfarande var singel, fortfarande prioriterade karriären framför hälsan. Som om du aldrig förändrats. Och det känns inte så kul, dessutom blir det förvirrande för den andre när du inte uppför dig ”som du ska”. Kanske du själv har en relation med någon du inte riktigt förstår dig på, kan det bero på att personen har förändrats?

Jag försöker påminna mig om att inte ta någon för givet, att inte ha förutfattade meningar baserat på tidigare erfarenheter. Det är inte lätt, men en bra övning.

Att se varje nytt ögonblick med friska ögon och öppet sinne.

Inom yoga säger man att i varje ögonblick förstörs och föds världen igen. En ny värld är bara en blinkning bort. 🙂

 

bla-piller

Jag fick många reaktioner på min text om det perfekta läkarbesöket. I verkligheten hände tyvärr något helt annat när jag mådde så där dåligt. Det är ungefär 13 år sedan nu jag hade huvudvärk, sömnproblem, hjärtklappning, andnöd och problem med magen. Dessutom var jag lättirriterad och ville helst inte umgås med någon annan än vår katt.

När jag gick till vårdcentralen fick jag bara prata om ett symptom i taget. Det var alltid tydligt att jag borde fatta mig kort och hela besöket skulle klaras av på 5-10 minuter. Jag fick receptbelagd magmedicin som inte hjälpte, men för övrigt sa man bara att det inte var något fel på mig. När jag frågade varför jag då mår så dåligt fick jag höra att det var psykiskt. Jag kände mig så kränkt, som att jag fantiserat ihop mina problem. Senare fick jag förslaget att ta antidepressiva tabletter. Jag sa nej tack.

Tänk om någon istället hade satt sig ner med mig, tagit ögonkontakt och frågat mig om hur jag tog hand om mig själv och min kropp. Och sedan verkligen lyssnat på det jag berättade och talat om vilka verktyg som kan hjälpa. Tänk om läkaren hade kunnat förklara hur tanke, kropp och känsla hör ihop och hela tiden påverkar varandra.

Tänk om någon undrat över hur mycket jag jobbade (jämt), om det hänt mycket i livet den senaste tiden (tre begravningar och en flytt) eller om mina levnadsvanor i allmänhet (tränade sällan, överpresterade på jobbet, åt slarvigt). Tänk om jag fått stöd att göra positiva förändringar.

Jag hade inte läst något om psykologi eller hälsa vid den här tiden och jag förstod verkligen ingenting. Jag hittade på egen hand olika vägar till att må bra och idag har jag stenkoll på hur jag behöver ta hand om mig själv. Men om jag hade fått stöd skulle jag tillfrisknat snabbare.

Stress och psykisk ohälsa är ett växande problem i Sverige. Häromdagen kom en avhandling som visade att var tredje 16-åring i Sverige har allvarliga stressrelaterade problem. Framförallt är det unga tjejer som mår dåligt.

Vad får de för hjälp? Jag hoppas de får ett annat stöd än vad jag fick, men tyvärr tror jag inte det blivit så mycket bättre. Det skrivs ut antidepressiva medel, betablockerare för hjärtklappning och starka magmediciner och sömntabletter på löpande band.

Det skulle kunna vara så annorlunda. Och jag tror att personalen inom sjukvården önskar det också.

Jag önskar att alla, speciellt barn och ungdomar, fick lära sig om hur kropp och psyke hör ihop och vad man kan göra för att må bra. Att våra ungdomar får möta vuxna som bekräftar dem och hjälper dem förstå att de räcker till precis som de är.

Det finns tusentals sätt att främja hälsa, tusentals sätt för att må bra. Det känns ganska begränsat när sjukvården ofta bara erbjuder ett.

alfons
Vårdhunden Alfons med matte Anne.

Jag hade huvudvärk och svårt att sova. På dagarna stressade jag på jobbet. Magen krånglade och ibland fick jag konstig andnöd. Jag mådde helt enkelt inte bra.

Så jag lyfte luren och bokade tid till mitt hälsoteam. Teamet består av en läkare, en akupunktör, en psykolog, en yogaterapeut, en sjukgymnast och en coach. De känner mig väl och teamet är jämlika parter som utan prestigetävling kan hjälpa mig hitta bästa sätten att må så bra som möjligt.

När jag beskriver mina symptom säger sekreteraren vänligt: ”Du är välkommen imorgon bitti, men jag ska messa över en riktigt skön avslappningsövning som du kan lyssna på redan ikväll.” När jag lägger på känner jag mig redan lättare om hjärtat. Det finns någon som bryr sig. Efter avslappningen sover jag bättre än på länge.

Nästa morgon anländer jag till hälsocentret som ligger i ett stort trähus inbäddat i en trädgård med skogen strax bredvid. Parkeringen ligger en bit bort och ett rullband transporterar mig tyst till glasentrén. Rullbandet drivs av energi som genereras från träningscyklarna i hälsocentrets gym. I entrén finns blommor och vacker konst på väggarna. I en hörna sitter vårdhunden Alfons och förbereder sig på sin dagliga rond. På hissdörren står ordet ”Andas” och jag stannar till och tar några djupa andetag och blickar samtidigt ut på patienter som rensar ogräs i grönsakslandet.

Mitt team har samlats kring ett runt bord och alla hälsar med ögonkontakt och leenden, de är pigga efter en gemensam skogspromenad. Alla lyssnar noga när jag berättar om hur jag mår. Läkaren gör några tester som utesluter fysiska sjukdomar. Därefter frågar psykologen hur jag har det i livet. Jag berättar om min moster som nyligen fått obotlig cancer och hur jag känner att jag inte räcker till, varken på jobbet eller hemma. Medan jag berättar känner jag oron stegras och det blir svårt att andas. Akupunktören fäller min stol bakåt och sätter in några nålar som genast gör mig lugn.

Av coachen får jag en övning som hjälper mig reflektera över mina relationer, mitt jobb, min fritid, ekonomi och levnadsvanor. När jag fått prata med teamet och genomgått övningar och tester vänder de sig till mig och frågar:

”Vad tror du att din kropp behöver för att läkas?”

Redan efter psykologens frågor hade jag börjat förstå vad som krävs. ”Jag behöver sätta gränser på jobbet, ta mig tid att träna och jag vill hitta balans i livet.”

Teamet föreslår att sjukgymnasten och yogaterapeuten tar fram ett personligt träningsprogram som coachen sedan kommer att hjälpa mig genomföra. De påminner mig om att det är långsiktig förändring som är viktig och därför ska jag börja med små steg och göra det lätt och roligt att göra hälsosamma val.

Vi bokar in en uppföljningsträff och coachen och jag bestämmer att träffas redan nästa dag. Jag tackar för mötet och innan jag åker hem gör jag ett besök på hälsocentrets spa.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

Tidigare publicerad i Varbergsposten

apaapa
Positivt tänkande. Att kunna tänka sig frisk, att bli miljardär, att få långt lockigt hår och få leva lycklig i alla sina dagar låter ju finemang när man läser om det. Det finns mycket positivt (!) med positivt tänkande. Men problemet är att om man inte ”lyckas” så ska man liksom skylla sig själv. Jag borde ha tänkt mer positivt! Att jag inte ska kunna vara lite mer positiv! Jag måste SKÄRPA MIG!

En utmaning med positivitets-tänkandet är det faktum att det bara är ca 10 % av våra tankar och uppfattningar som vi är medvetna om. 90 % ligger och puttrar under ytan och styr vårt beteende på så många sätt att du inte skulle tro det var sant.

Thomas Enhager skrev nyligen de här kloka orden i sitt nyhetsbrev:

För att kunna tänka positivt behöver vi skapa ett positivt tillstånd i oss själva. Då får vi börja inuti och gå utåt. Vi kommer aldrig att klara detta genom att gå från så kallade positivt tänkande och leta oss inåt.”

Hur skapar vi då ett positivt tillstånd i oss själva? Jag är säker på att du har flera knep om du tänker efter. Vad får dig att må riktigt bra? En av de bästa genvägarna till att må bra inombords är att gå via sin kropp.

Tanke, kropp och känslor hör ihop och påverkar varandra inbördes. När jag coachar jobbar jag både med tankar och känslor och ser människor förändra och påverka sina liv tack vare de processer som sätts igång. Men jag märker också som yogalärare att magiska saker händer utan att vi säger ett endaste ord.

Det är bara att andas och böja kroppen lite hit och dit ett tag så går man från mattan som på små rosa moln.

Vad är det då som har hänt? Hur kan vi må så bra utan att ha tvingat fram en enda positiv tanke? En del skulle nog bryta ner det till kemiska faktorer (läkemedelsföretag som säljer antidepressiva medel till halva Sveriges befolkning till exempel), som att när vi mår dåligt har vi förhöjda nivåer av stresshormonet kortisol, seratonin-nivåerna kanske är låga och så vidare. Yogan balanserar de här nivåerna så att må-gott-substanserna ökar och må-dåligt-substanserna minskar.

Och vips, så producerar hjärnan mycket mer positiva tankar, utan minsta ansträngning. Liknande effekt kan ett gympa-pass, en springtur, meditation, ett mysigt samtal, en promenad eller en peppande bok ha.

Tankarna kommer av sig själva hela tiden, det är det naturliga sättet för hjärnan att fungera. (Fast jag har märkt att just den funktionen kan lägga ner när den behövs som bäst.) Inom yogan kallar vi tankeflödet för ”monkey mind” – våra tankar hoppar tjattrande från gren till gren hela tiden.  Visserligen kan vi till viss del styra tankarna men viktigare kanske är att lyssna på vad det är för tankar som snurrar runt i huvudet för att förstå hur vi egentligen mår inombords.

Om vi kan acceptera att våra tankar (både medvetna och omedvetna), känslor och kroppar alla påverkar och påverkas av varandra är det lättare att göra något för att må bättre. Visst är det finurligt att det mest lättillgängliga verktyget är precis där du är – din kropp. Om du börjar lyssna till vad du tänker om dig själv och andra och upptäcker att det är mycket skitsnack bland de där aporna kanske det är dags att göra något som får dig att bli glad och må bra. Kom ihåg att kroppen är ankaret i nuet och det är bara i nuet vi kan må bra.

Publicerad i Varbergsposten


Cellerna håller på, vad du än lovade på nyårsnatten.

Mycket prat om att skapa sig en ny kropp med bra mat och motion just nu. Grejen är att du får en ny kropp vad du än gör. Hela tiden. Inte bara första veckan i januari. Det är nämligen så här:

Kroppen byter ut de flesta av sina celler på kortare tid än ett år. Kroppen skapar till exempel:

  • en ny magsäck var femte dag,
  • en ny hud en gång i månaden,
  • en ny lever var sjätte vecka och
  • ett nytt skelett var tredje månad.

Den kropp du har i dag är inte den du hade för tre månader sedan.

Och vad är kroppen egentligen? Vi tycker ju att den är en mycket tydlig, fast formation av kött och blod och ben, men precis som annan materia består den mest av tomrum och allt vibrerar hela tiden. Det är nog därför kroppen påverkas så mycket av våra tankar och känslor. Tror jag iallafall.

Vi kan också tänka på vår kropp som ett skal som hyser billioner celler. Vi är ansvariga för att ta hand om alla de där små cellerna och om vi gör det så tar de hand om oss också.

Så om du vill att kroppen till exempel ska göra de nya fettcellerna lite mindre och de nya skelettcellerna lite starkare så är det bara att sätta igång och ge dem lite kärlek :).

(Favorit i repris från januari 2012)