Archives for category: Det goda livet

here_i_am

Den uppkopplade människans utmaning:

Att vara med uppmärksamheten där man är fysiskt och att intressera sig för dem som är där man själv är medan de är där.

Inte alltid så lätt, men värt att öva sig i!

Själv funderar jag på att ta en digital detox igen på semestern. Förra året undvek jag mail, Facebook, Instagram och Twitter i två veckor och det kändes riktigt bra.

Det var också ett uppvaknande i hur stark impulsen att klicka in och kolla läget var, många många gånger per dag var fingret på väg till speciellt Facebook-ikonen i telefonen.

Mail-ikonen har jag redan lagt på sida två i telefonen så jag slipper se hur många olästa mail jag har när jag använder telefonen privat. Kanske är det dags att förpassa det där blå ”F”:et dit också. I alla fall ett par veckor.

hackschooling

Nästa vecka börjar lillgrodan på en ny skola. I fredags var vi där och hälsade på.

Skolan bedrivs på två renoverade bondgårdar i Valinge. De ligger i ett skogsbryn med utsikt över ängar och betande djur. Gårdarna knyts ihop av en jättestor trädgård där eleverna hjälper till att odla både blommor, frukt och grönsaker.

Där vi går tänker jag att trädgården är perfekt att leka på. Istället för asfalt är det mycket gräs, träd, blommor och öppna ytor där barnen kan springa omkring. Flera av träden ser väldigt klättervänliga ut, konstaterar lillgrodan belåtet och själv blir jag glad av att se en bänk med inskriptionen ”Andas” på.

En bit bort ligger stallet som eleverna ibland besöker för att lära sig ta hand om djuren, men också för att träna kommunikation och empati, ha matte eller biologi. Uppe i skogen skymtar vi den omskrivna äventyrsbanan där många av lektionerna hålls med utomhuspedagogik som grund.

Vi går uppför trappan till entrén som är målad i regnbågens alla färger och där barnen har skrivit in orden ”Frisk – lycklig – kreativ” vilket är skolans motto.

Det är tidig morgon och eleverna har inte kommit än, men när vi kliver in träffar vi två av lärarna som skrattande kommer ut från den inglasade verandan där de startat dagen med yoga. En timmes valfri träning på morgonen ingår i lärarnas arbetstid för att försäkra sig om att de orkar vara närvarande och pigga hela skoldagarna.

”Vår skolas främsta mål är att lära barnen hur man håller sig frisk, lycklig och kreativ hela livet och vi vill självklart föregå som goda exempel. ”förklarar den ena läraren.

Vi får veta att de vanliga läroämnena här kompletteras med och bakas in i andra kunskapsområden. ”Vi tar fasta på den senaste forskningen som visar att välmående, glädje och kreativitet är grunden för att fungera bra i samhället och arbetslivet.”

Jag studerar ett schema på anslagstavlan och ser ämnen som:

  • Kroppskunskap och rörelseglädje
  • Samhörighetskunskap
  • Generositetskunskap
  • Relationskunskap
  • Kreativitetsträning
  • Självmedkänslaträning
  • Avslappning och stresshantering

Medan vi talar visas vi runt i de ljusa lokalerna. Vi passerar meditationsrum, innovationsverkstad, bibliotek, kuddrum och musikrum.

Skoldagarna är korta och klasserna hålls till max 12 elever per grupp. Varje morgon samlas alla elever och lärare på glasverandan för att börja dagen med meditation, sång och uppträden innan barnen söker sig till sina klassrum, som lika gärna kan vara ute som inne. De har ofta studiebesök och många duktiga föreläsare inom olika yrken och av olika härkomst kommer och hälsar på.

Skolmaten lagas av det som gården och bygden omkring tillverkar och eleverna turas om med att hjälpa till i köket.

När vi går vidare kramar jag lyckligt lillgrodans hand. En skola som prioriterar och mäter välmående framför prestation! Här kommer barnen att rustas med de kunskaper de behöver för livet och arbetslivet.

Äntligen en skola som har förstått att de kan utbilda oss till det som vi alla, både små och stora barn, vill bli när vi blir stora.

Nämligen friska och lyckliga.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

www.ulrikasandstrom.com
Publicerad i Varbergsposten

 

Ett_till_tio

Det här var inspirerande tycker jag, tror jag ska göra en egen version med några små ändringar.

gladmun

Om förra inlägget var för långt – här kommer essensen 😉

  • Sluta leta efter lyckan i vad andra gör, i vad du ”borde” göra. Bara sluta. NU!!
  • Istället, vänd uppmärksamheten till var du är just det här ögonblicket. Pausa och känn kroppen, ditt andetag och ta in allt som finns omkring dig just nu.
  • Inse att det här ögonblicket räcker till. Det som är just nu har samma höga kvalitet som de där som du föreställer dig skulle göra dig lyckligare.
  • Träna dig i att se alla gåvorna du har just nu. Se allt omkring dig som om det var för första gången. Lägg märke till din kropp och förundras över hur finurligt ihopsatt den här. Tänk på allt du har i ditt liv – byggnaden du bor i, naturen, människorna, allt som du har fått och har just precis nu. Wow!

trial bay gaol at south west rocks

Några av mina gröna växter ropade allt högre på hjälp i det tilltagande mörkret. Jag hörde dem till slut och bestämde mig för att flytta tre av dem till platser med mer ljus så att de får chans att frodas och trivas.

När jag kånkade runt på de stora krukorna (jag gillar yviga växter) slog det mig hur nödvändigt det kan vara även för oss människor att flytta på sig ibland. Till en ny plats, ett nytt sammanhang, ett soligare hörn av livet.

Det hjälper inte hur noga jag skulle ha vattnat och gödslat mina tynande gröna kompisar, utan flytten till tillräckligt med ljus skulle de långsamt ha förtvinat. Blivit brunare och slakare och tappat den lilla glans de hade kvar på bladen.

Precis som det kan bli med oss människor.

Ibland kan man komma in i en fas i livet när vi märker att vi liksom växt ur vårt vanliga sammanhang. I början kanske vi knappt noterar det avtagande ljuset men gradvis blir det svårt att blunda för att vi börjat sloka en aning.

Eller så kan det vara som för min 25-åriga Dracena att vi slår huvudet i taket och måste kämpa och kröka oss för att fortsätta växa.

Ibland kommer vi till en punkt där vi inser att en förändring är absolut nödvändig och hittar kraften att bryta upp.

För mig har det hänt flera gånger. När jag flyttade hemifrån, när jag var 20 och sa upp mig och satte mig på ett tåg rakt genom djupaste Sovjetunionen, när jag var 24 och flyttade hem igen från Australien, när jag var runt 30 och slutade mitt jobb. Och på senare år har det handlat mer om inre förändringar, att ge upp olika föreställningar om mig själv och andra, insikter som har lyft fram mig till ett ljusare ställe precis som jag nu bär mina växter till mer dagsljus.

När jag tänker tillbaka inser jag att var och en av de här förflyttningarna som både var rent fysiska men även gick djupare, upplevde jag som absolut nödvändiga. Det fanns ingen tvekan inombords.

Jag tror att om jag stannat och anpassat mig skulle jag om inte börja vissna så i alla fall ha fått väldigt svårt att skjuta nya skott.

Ibland märker vi inte att det är dags att förflytta oss, och är bara svagt medvetna om en underliggande längtan som vi inte riktigt känns vid. I bästa fall vilar vi och överlever vintermörkret och spirar igen när ljuset kommer tillbaka.

Ofta är det en inre förändring som krävs mer än en yttre. En verklig förändring innebär att vi ser verkligheten i ett nytt ljus. Både tankemönster, verklighetsbeskrivning och agerande ändras. Inte alltid men ibland för det med sig att vi behöver lämna ett jobb, ett destruktivt förhållande eller byta bostad.

Precis som blommorna söker vi ljuset och har vi tur upptäcker vi på vår personliga väg genom livet att fönstret finns inombords.

Ulrika Sandström
www.ulrikasandstrom.com
Tidigare publicerad i Varbergsposten

meditation

Vaknar före barnen, vilken lyx! Äntligen chans att få vara själv på yogamattan. Smyger utan att våga andas förbi minstingens sovrum, om en golvplanka knarrar kan det väcka, om jag ens tänker tanken att jag är vaken kan den väcka.

Lyckas ta mig förbi, trycker sakta ner dörrhandtaget och når triumferande verandan och rullar ut mattan. Aahhh, vilken sommarmorgon! Ljummen luft, stilla hav, doft av fuktigt gräs. Drar några uppfriskande andetag och sätter mig sen ner och blundar.

DET SKULLE JAG INTE HA GJORT! Naturligtvis stänger jag ögonlocken för klumpigt. I barnrummet slås två himmelsblå upp av oljudet. En minut senare hörs ett tassande och Voilá! Min lilla grodunge uppenbarar sig i dörröppningen.

Våra ögon möts och jag inser att nu har jag ett val.

  1. Att känna besvikelse över att morgonen inte blev som jag förväntat mig. Irritation över att jag ALDRIG får en tyst stund för mig själv. Uppgivenhet och funderingar på att bygga ett ljudisolerat tempel med dubbla lås uppe i skogsbrynet.
  2. Att acceptera det nya läget och känna mig glad över att få en stund med min sömnvarma, rufshårigt nyvakna lilla groda. Vara glad för att hon längtar efter mig och vill komma och rulla ihop sig i mitt knä.

Jag gör inget av de alternativen. Jag reser mig upp och skriker NEEEEEJJJ!! så det ekar över Norra Näs och rusar sen iväg så fort jag kan medan jag kastar vilda blickar över axeln för att se om jag blir förföljd.

Nej, jag bara skojar.

Men alternativ nummer två som ju låter sundast är inte min automatiska reaktion. Att bli lite gnällig när saker inte blir som man tänkt sig är en väldigt mänsklig åkomma.

Som när du vill göra marängsviss och affären har slut på grädde. Som när du räknar med att vara framme en viss tid och tåget är försenat. Som när du ska använda din sista avokado och upptäcker att den är helt brun inuti. Som när du ska ut och vandra och vaknar till ett åskoväder.

För att inte bli gnällig måste man börja med att fatta att man har ett val vad man kan tänka. 90% av dina tankar idag är samma som du hade igår. Exakt likadana! Det kan tänkas vara klokt att byta ut några av den gnälliga sorten till något trevligare om man ändå inte kan göra så mycket åt situationen eller hur?

Fast för att klara det krävs träning. Det gäller att upptäcka den där automatiska tanken, släppa förbi den och fånga en annan tanke, en som får en att må bra.

Jag har tränat ganska mycket på det och den här morgonen händer det plötsligt! Jag väljer alternativ två. (Hallelujakör här) Resultatet? Istället för undertryckt frustration serverar jag mig själv och grodungen en mysig stund av kramig närvaro. En chans att verkligen träffas och filosofera om livet. Jag: ”Vad är kärlek egentligen?” Hon, med självklarhet i rösten: ”När man vill pussas”. Hon: ”Jag ska göra stora bubblor sen mamma. Stora stora stora!” Jag: ”Bra idé.”

Det är hon och jag och sommarmorgon. Bättre kan det knappast bli.

 

Jag fick gåshud på hela kroppen av gensvaret och applåderna från oss 15 000 i publiken på Kents konsert igår  (tjoho så bra!) när Jocke Berg inledde den här sången. Hans ord handlade om att var tionde svensk röstade på ett främlingsfientligt parti förra helgen och vikten av att vi som inte tycker att rädsla och fördomar ska styra höjer våra röster.

När jag tänker på att jag får bo i ett land som Sverige känner jag tacksamhet. Det är svårt att hitta ett land som varit i fred så länge. Som är så rent. Som är så rättvist. Som är så tryggt. Förstår ni vad jag menar? Det är så otroligt mycket vi inte behöver oroa oss över. Vi har demokrati och rättssäkerhet. Man kan inte hitta vare sig någon galen diktator, korrumperad polis eller mat- och vattenbrist hur mycket man än letar. Vi har inte ens några vilda djur att oroa oss för! 

Det var med blandade känslor jag läste om resultatet och valdeltagandet i EU-valet förra helgen. Det finns både hopp och trötthet inombords, men jag väljer att vara glad.

För klarast lyser i alla fall stjärnan som står för oss som vill ha fred, jämställdhet, en frisk planet, förståelse och öppenhet mellan människor.

Det är som någon skrev på Facebook (tack Lena) – Det är alltid fler i världen som kramas än som dödar varandra. 

Här är Kent-texten om du inte vill starta videoklippet:

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

sköld

Jag är en ”nykter” perfektionist. Jag har hittat mina knep att bli snällare mot mig själv men precis som en nykter alkoholist fortsätter jag varje dag att träna mig för att vara mer av en tillräckligt-bra-ist än en prestationsprinsessa. 

En av mina mest lästa inlägg hittills handlade om duktiga flickor så jag vet att jag inte är ensam om att överprestera för att duga. 

Studier visar att perfektionism står i vägen för att lyckas och bli lycklig (som du troligtvis redan har märkt). Perfektionism leder ofta till depression, oro, beroende och livs-paralys. Med livsparalys menas alla de möjligheter vi missar på grund av att vi är så rädda att visa upp något för världen som kanske inte är helt perfekt. (Herregud vilken ångest jag hade inför att göra mitt första blogginlägg!)

Här kommer fem punkter om perfektionism att begrunda, hoppas de kan hjälpa:

  1. Perfektionism är inte det samma som att sträva för att bli sitt bästa. Perfektionism är tron på att om vi lever perfekt, ser perfekta ut och agerar perfekt kan vi slippa skuldkänslor, skam och att bli bedömda. Den är som en sköld som väger tjugo ton. Vi tror den skyddar oss när den i själva verket hindrar oss från att må bra.
  2. Perfektionism handlar inte om hälsosamma mål och växande.
  3. Perfektionism handlar om att försöka förtjäna acceptans och godkännande av andra. De flesta av oss perfektionsprinsessor och -prinsar uppfostrades genom att få positiv uppmärksamhet främst när vi presterade något. Någonstans inne i hjärtat slog det där rot och fick oss att tro att ”Jag är vad jag presterar.”
  4. Perfektionism är idiotiskt eftersom det inte finns något som är perfekt, det är ett ouppnåbart mål.
  5. Att känna sig bedömd och skamsen (och rädslan för dom känslorna) är något vi alla människor har gemensamt. Perfektionism ökar oddsen att vi kommer att känna dom känslor vi försöker undvika. ”Det är mitt fel. Jag känner så här för att jag inte är tillräckligt bra.”

Vägen från perfektionism handlar om att träna sig i att bli snällare mot sig själv. Att uppmärksamma den där kritiska inre rösten men undvika att tro att den talar sanning. Jag försöker omfamna mina  tillkortakommanden och våga sänka skölden och visa mig sårbar och felbar ibland. (Det är tur att jag så sällan har fel 😀 )

Det är inte lätt och jag har lång väg kvar att gå, men vinsterna gör det mödan värt – mer mod, medkänsla och känsla av samhörighet.

Sådär, nu ska jag trycka på Publicera. Jag tvivlar på att det här blev det perfekta inlägget om perfektionism men hoppas att det räcker till för att någon ska få  utbyte av att ha läst den.

PS. En bra bok som inspirerade mig till det här inlägget är The gifts of imperfection av forskaren Brenee Brown.  

 

bird-looking-in-rear-view-mirror

Champagne och fyrverkerier i all ära, jag skulle faktiskt kunna skippa det om jag måste välja.

Min favoritnyårs-syssla är nämligen lite strukturerad navelskådning.

I slutet av varje år drar jag mig tillbaka i en skönt tyst rum, eller om jag har turen att vara i varmare land som i år, en lugn veranda, för att göra inventering av året som varit och sätta mål inför nästa. Sätter på lite bra musik, tänder ett ljus eller plockar blommor och sedan är jag redo att börja skriva. Sätter pannan i djupa veck och tittar in i backspegeln. Vad hände egentligen under 2013?

Här kommer 20 mäktiga nyårsfrågor för att hjälpa minnet på traven. Om du hellre skulle äta en hink med larver än att ta en penna och skriva, lura istället till dig en vän och ställ frågorna muntligen till varandra. Om tjugo frågor känns dig övermäktigt, (fast hallå!? Det är ditt liv!!) gör bara de sista fyra.

  1. Vad gjorde dig glad under året?
  2. Vad är du mest stolt över?
  3. Har du uppnått de mål som du hade för året?
  4. Har du fått de människor som du träffat och haft omkring dig att må bra?
  5. Vad har du lärt dig?
  6. På vilket sätt har du utvecklat dig själv?
  7. Jobbar du på rätt ställe?
  8. Hur nöjd är du med hur ditt liv har varit under året?
  9. Var känner du att du har fastnat?
  10. Har var din ekonomi?
  11. Vad gjorde du på din fritid?
  12. Hur väl tog du hand om dig själv?
  13. När kände du dig mest levande?
  14. Vilka projekt har du gjort klart?
  15. Inom vilka områden har du tillåtit rädsla att misslyckas att hålla dig tillbaka?
  16. Hur har dina relationer med andra varit?
  17. Om du fortsätter att tänka och göra vad du gör nu, hur kommer då ditt liv att se ut om 5 år?
  18. Vad vill du ta med dig in i det nya året?
  19. Vad skulle du vilja släppa taget om?
  20. Vilka nya vanor skulle du vilja skapa?

*BONUSFRÅGAN*:
Sätt en timer på 30 minuter och skriv ner minst 47 saker som du vill göra, uppleva, lära dig, känna, åka till, äga, förbättra, se osv. Skriv också ner vilka du skulle vilja spendera mer tid med.  Välj sedan ut fem av de saker du känner starkast för och sätt upp dem som mål. 

Lycka till! Ditt framtidsjag kommer att tacka dig.

1021180.large

Är du en ”duktig flicka” eller känner du  någon? En duktig flicka har väldigt höga krav på sig själv och har svårt att känna att hon duger om hon inte presterar på topp. Duktiga flickor ger allt på jobbet, i hemmet och på fritiden. Uppnår hon inte perfektion tycker en duktig flicka att hon är en värdelös sopa. Duktiga flickor ställer upp för andra men glömmer ofta ta hand om sig själva.

Här kommer några LIVSVIKTIGA* tips som jag önskar jag hade fått innan jag gick i väggen för några år sedan:

  1. Ge 90%
    Om du är en duktig flicka så är den här rubriken otroligt provocerande. Men De sista 10% behövs oftast inte, och det är dessutom dom som kan fullkomligt suga ur dig energi. 90 % är tillräckligt, troligen är det alldeles fantastiskt redan då. Lär dig frasen ”good enough” och börja träna.
  2. Välj den enkla vägen
    Jag ska berätta en hemlis. Livet måste inte vara en kamp – du måste inte svettas blod för att lyckas med det du vill ta dig för. Du kan välja att släppa efter lite på ambitionen och perfektionismen. Vips kanske du hittar ditt flow när du lugnat ner dig litegrann. Var lite mindre som en spermie och var mer som ett ägg. Ta emot.
  3. Skicka ut din Gremlin i utvisningsbåset
    Jag brukar ibland kalla den där kritiska inre rösten som viskar negativa saker som ”det går aldrig”, ”gör dig inte till”, för din Gremlin. Ett fult litet troll som säkert kommer att börja babbla för fullt när du tränar på punkt nummer ett. Påminn dig själv om att du inte behöver vara perfekt, ge dig själv tillåtelse att ta ett steg tillbaka ibland.
  4. Väck upp en inre bästis
    När vi hela tiden söker efter bekräftelse utifrån, genom att prestera på jobbet till exempel, frestas vi att överdriva vår insats. Träna dig i att ge dig själv bekräftelse. Som en motpart till din Gremlin, uppmuntra en inre bästis som tror på dig och uppmuntrar varje steg du tar. Och som kan hugga huvudet av din Gremlin när det behövs.
  5. Sätt gärna mål men släpp det krampaktiga greppet om resultatet
    Målsättning kan vara toppen och hjälpa dig fokusera och uppnå bra saker. Men koppla aldrig ALDRIG din känsla av egenvärde till huruvida du uppnår målet eller ej. Gör istället ditt bästa (eller 90%) och släpp sedan taget. Ha tillit och låt saker ha sin gång.

Om du nu måste vara bäst – bli bäst i världen på att ta hand om dig själv.

people_are_not_perfect.jpg

 

*)”duktig-flicka”-syndromet kan döda livsglädjen och leda till utbrändhet och andra otrevligheter.